Färdas på en blick av Lotta Lundberg

Jag är tillbaka eller inte? Jag har läst en bok. Det går knappast att tro det är sant. Sedan i våras har jag släpat hem böcker från biblioteket, jag har köpt en del pocketböcker men aldrig liksom kommit till skott att påbörja dessa eller ens läsa ut de lånade i tid. Många är de böcker som fått lämnas igen och pockethögen den växer. När jag bestämmer mig för att recensera ”Färdas på en blick” blir jag osäker, vad är det jag har läst, vad tycker jag, hur många ord var det egentligen som for upp och ner sida för sida? Jag recenserar inte som sig bör, noga som i dagspressen. Jag är ingen riktig recensent bara en glad kvinna som tycker böcker är livet. För det tycker jag väl? Tyckte? Tycker jag inte det längre? Har jag fyllt min kvot av läsande för livet? Kan jag skriva längre? Vad var det jag läste egentligen?

Jag hittade ”Färdas på en blick” av Lotta Lundberg på biblioteket. Till att börja med blandade jag ihop henne med ”matLotta” – så får man inte göra. Nu är jag på rätt köl, Lotta och Lotta är korrekt indelade i sina fack. Boken kom ut redan 2001, antar att den enbart finns på bibliotek eller kanske begagnat någonstans. Vad jag sysslar med nu? Jo försöker fylla ut recensionen med en massa onödig fakta innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om denna bok.

”Att färdas på en blick” handlar om Laura, gymnastiklärare som gjort en abort. Allt rämnar och Laura bestämmer sig för att resa till Ungern, sitt andra hemland. Hennes föräldrar flydde 1956 från Ungern. På vägen ner till Ungern stannar Laura i Wien. Där möter hon diplomatparet Håkan och Marianne och lär känna dem. Ett triangeldrama kommer att utspelas mellan dem under några intensiva sommarmånader då Laura blir kvar i Wien. Kanske kan förälskelsen hjälpa henne att finna den väg hon måste gå i sitt liv. Men kommer det att bli som Laura vill, är hon bara en bricka i ett smutsigt spel? Det är en berättelse om längtan, moderskap, kärlek och kvinnlig sexualitet och sökande efter identitet.

Så över till avdelningen vad tycker jag:

Jag blir irriterad över den långsamma berättelsen, vill ha mer fart. Jag kan inte se Marianne framför mig utan att rysa av hennes uppenbarelse.  Och Håkan som finns i bakgrunden som en sjaskig iakttagare, som Laura tror inte vet något. Hans försök till att flörta skrämmer henne. Det som utspelar sig mellan Laura och Marianne blir till minst lika sjaskig historia och känslan av att bli utnyttjad lyser genom texten. När Laura tillslut inser vad som hänt beger hon sig till Ungern. Där på en grässlänt i ett vackert sommarlandskap lämnar vi Laura. Den sista punkten gav mig bara frågetecken? Vad händer sedan.

 Trots mitt motstånd, viljan att ruska om Laura och få henne att vakna så är det något med denna berättelse som berör. Inte på djupet men lite på ytan. Kanske var det meningen med boken?

..........................................

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus