Vänd dig inte om av Tove Alsterdal



"En gång var Beckomberga ett av Europas största mentalsjukhus. Nu har spåren av det förflutna suddats ut och exklusiva bostäder byggs i den gamla parken. Svante Levander är en av dem som flyttar in i idyllen, tillsammans med sin nya kärlek.
På väg hem från affären blir han knivhuggen till döds. Eva, hans före detta hustru, har följt efter honom den kvällen och grips, misstänkt för mord.
Bara en person kan vittna om vad som hände, en utländsk kvinna som satt utanför butiken och tiggde, men hon är spårlöst försvunnen.
När några småpojkar finner rester av mänskliga kroppar i närheten av mordplatsen exploderar rädslan. Det förflutna visar sig vara närmare än någon kunde tro."

   Tove Alsterdal har än en gång skrivit en mycket bra bok. Jag har läst två av hennes tre tidigare böcker och tyckte mycket om dem också. Men Vänd dig inte om är bra på ett obehagligt sätt. Den kryper under skinnet på mig och lämnar mig allt annat än oberörd. Det känns som mina tankar och känslor utmanas på något vis. Att som författare kunna beröra och uppröra mig som läsare är något jag tycker om och beundrar. 
   Det är tunga ämnen som Tove Alsterdal skriver om i den här boken. Att kunna få ihop det till en så bra och sammanhållen historia är fantastiskt tycker jag. Kärlek som gränsar till besatthet, problem som uppstår i spåren efter mentalsjukhusens nedläggning, tiggarnas tillvaro här i Sverige och i deras hemländer, en trasig relation mellan mor och son...
   Under tiden jag läste boken var det som att den inte lämnade mig ifred när jag la den ifrån mig. Den pockade på uppmärksamhet och fanns med i mina tankar. Jag ville läsa ut den för att "bli av med den" samtidigt som jag inte ville släppa den. När jag så hade läst ut den kände jag en blandning av lättnad och sorg över att ha slagit ihop den. Nu har jag tagit en paus på några dagar innan jag öppnar nästa bok. Det behövs för att smälta intrycken och för att ge nästa bok en rättvis chans.
..........................................

Björnstad av Fredrik Backman


"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång. 
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn."

Jösses! säger jag bara...
Fredrik Backman är en författare som jag tyckte mycket om från första kapitlet jag läste av honom. Jag har läst de tre böckerna han har skrivit före Björnstad och har fascinerats av hans författarskap. Den fascinationen har ökat markant efter att ha läst Björnstad. Det är helt otroligt att han kan sätta sig in i så olika personers sits. Han lyckas beskriva känslor och tankar på ett mycket trovärdigt sätt oavsett personernas ålder, kön och livssituation. Det är både tonårstjejer och -killar, mammor och pappor, arbetslösa och affärsmän...
Den här boken väcker så otroligt mycket känslor. Det var länge sedan jag blev så arg av en bok och särskilt en jag tycker så mycket om. Engagemanget från mig som läsare är på topp under hela boken. Det är glädje, rädsla, ilska, smärta, förälskelse och en massa känslor till. Jag hoppas verkligen inte att det dröjer länge tills del två i serien kommer ut. Jag väntar otåligt redan nu...

..........................................

Den eldrökta av Magnus Stenlund


"Bröderna Yngve och Emund finner en död man och en bok fastfrusen i Mälarens is. Snart befinner de sig på flykt undan kung Åles män och tvingas söka hjälp både bland vänner och fiender. Yngve gissar att boken både är orsaken till hans problem och lösningen på dem, men när trälen Tjalve mördas är det bara den Eldrökta som kan tyda dess tecken. Hennes mörka motiv driver honom vidare mot ett mål där ont och gott är tätt sammanvävt. Kommer han att finna maktens nycklar? Och är han beredd att ta konsekvenserna om han finner dem? Lægjárn är kistan med nio lås, och det finns en anledning varför den inte bör öppnas. 

Parallellt löper sagan om Alva från Håga, som liksom Yngve tvingas på flykt. De förefaller vara bundna av samma öde, men Alvas historia är äldre, återberättad i många släktled och därmed förvrängd, delvis – och kanske medvetet – osann. Hennes sökande leder till ett ursprung gemensamt med gudarnas; en skapelsegud som vandrade till Norden långt före Odinn. De ureldar han tänt är mäktiga verktyg – och långt ifrån säkert är att de villigt kommer tjäna den som finner dem igen. I Alvhem söker Alva svar, liksom Yngve efter henne, men i Alvhems ljus döljs ett svart hjärta. Om Yngve kunde läsa Me, så skulle han finna en varning – från Alva själv."


Denna debutroman av Magnus Stenlund är fantastisk. Så välskriven och det känns att författaren har ägnat många timmar åt forskning och förarbete. Jag tycker mycket om Stenlunds språk. Allt det här i kombination gör att boken känns mer som en film när jag läser. det är mycket lätt att skapa bilder till det som beskrivs. Läs boken och låt dig fascineras...
..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus, amazon

Som om vi kände varann av Tobbe Möller


   Att läsa Som om vi kände varann var som att läsa tolv stycken romaner på något vis. Jag är inte så förtjust i novellsamlingar i vanliga fall eller så har jag helt enkelt inte hittat rätt hittills. Det brukar kännas så rumphugget. Jag vill ha romaner där jag får en längre och mer utmålad story. Men så var inte fallet med den här novellsamlingen. Varje novell känns som så mycket mer. Det var som att jag tog upp en roman som jag påbörjat och redan var bekant med personerna. Jag gillar personerna med deras egenheter. Leif med plastburksskåpet, feminist-Andreas som plötslig blir machoman, Agnes med sin porrsurfande partner, Bengt med sin Facebookgrupp, Charlie som byter alkoholen mot kantarelljagande...
   De kryper lite under skinnet på mig på något vis. Men på ett bahagligt sätt. Titeln på boken beskriver hur det känns att läsa om personerna. Det är Som om vi kände varann...
 
..........................................

"Carol" Patricia Highsmith



I feel I stand in a desert with my hands outstretched, and you are raining down on me” – citatet är taget ur romanen ”Carol” av Patricia Highsmith och är en av många poetiska meningar i denna bok som får hela min själ att rysa av obehag och glädje. Jag har aldrig tidigare läst en bok med en så domedagsstämning, där förtvivlan byts till hopp för att åter falla tillbaka till en krypande stämning mellan de huvudpersoner som tillsammans spelar ett spel där ingen kan bli en vinnare?


Samtalen, händelserna förs samman till en suggestiv berättelse om den unga Therese. Hon som vill att man uttalar hennes namn på ett speciellt sätt. Therese har fått jobb på varuhuset fram tills att julruschen är över. Där på leksaksavdelningen säljer hon dockor till desperata föräldrar, det är sällan ett barn är med till avdelningen. En dag kommer Carol en kvinna, som tillhör överklassen. Hon flyter fram och det är något med henne som får Therese att vilja hålla henne kvar. Carol köper en docka och ber att få den hemskickad. Efter den här händelsen beslutar sig Therese för att skicka ett julkort till Carol. Vad hon hoppas på vet hon inte, det är bara en känsla att vilja göra det som får henne att skicka kortet.

Carol, sval och sarkastisk tar med Therese på en resa den vintern. De kör mellan städer i ett kallt vinterlandskap. Är de ihop eller inte, Therese tvivlar ibland. I bakgrunden finns konflikten mellan Carol och hennes make och striden om ett barn. De lever i 50-talets USA en tid då homosexualitet sågs som en sjukdom och skulle botas.

Det här var inte en bok som jag sträckläste, den kräver sin man eller kvinna för att ta sig igenom ord för ord i eftertanke. För eftertanke behövs, för att förstå detta komplicerade spel som spelas upp inför en i ord. Therese är bara 19 år när boken får sin början, en ung scenograf och ihop med Rickard. Han finns där och mer är det inte. Hon känner inget för Rickard, men försöker att göra så gott hon kan. På varuhuset där hon jobbar, möter hon Carol och en laddning mellan dem, som känns som om den rusar mot läsaren för att senare sjunka i förtvivlan över hur otäckt det går att beskriva det förbjudna, där det känns som katastrofen lurar runt hörnet. Den känslan upphör inte utan fortsätter på de drygt 300 sidorna.

Jag läste de sista orden för några minuter sedan, jag känner en krypande känsla, som om myror kröp över min kropp. Jag vill ha det slut som blev och samtidigt inte. Jag vill veta vad som hände med Carol och Therese, hur de levde sina dagar efter den här vintern.  Det sista ordet: henne. Så kan en bok sluta.
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Ytspänning av Ib Mendel-Hartvig


"Ett drygt halvår har gått sedan Siaröfortet i Stockholms skärgård sprängdes i luften i den första delen av Octopus-trilogin. Frustrerade över polisens passivitet tar kriminalinspektör Zuzana Lajcak och Jonas Modig åter upp jakten på den militärliknande organisationen.
Anzjelika Bykov kidnappas i Vitryssland och kommer via trafficking till Sverige, där hon utsätts för de mest brutala övergrepp. På randen till självmord bestämmer hon sig för att ta hämnd.

I norra Stockholm blossar kravaller upp. När en rasistisk artikel publiceras i flera stora tidningar, reagerar vissa invandrargrupper våldsamt. Medborgargarden bildas för att skydda "svenskarna". Samhällets grundvalar börjar skaka och skräcken, hatet och våldet breder ut sig.

På en vårdinstitution vaknar en kvinna upp ur en lång dvala och ger sig in i kampen. De goda krafterna förenas i ett försök att stoppa Octopus planer och raset ned i en mörk tidsålder.
En segerviss man sitter på ett finansbolag och tror att han har landet i ett järngrepp. Kan en handfull personer verkligen göra skillnad?"


Jag var lite spänd på del två i Octopus-trilogin eftersom jag tyckte att den första var så bra. Skulle tvåan leva upp till ettan? Svar: Ja! Den är bättre än del ett till och med. Delvis för att personerna nu är "bekanta". Men också för att själva berättandet blommat ut ännu mer. Jag känner mig hemma i böckerna på det där viset som brukar infinna sig när jag läst uppåt fem, sex böcker av samma författare. En mycket trevlig känsla. Trots våld och övergrepp så trivs jag i de här böckerna. En stor eloge till Ib Mendel-Hartvig. Tur för honom att han sitter och skriver på del tre för jag vill inte vänta länge på den...
..........................................

Under ytan av Ib Mendel-Hartvig

"Länspolischefen i Uppsala Edgar af Silverhjälm hittas ihjälslagen intill journalisten Jan Petterssons huggkubbe. Jan är försvunnen och efterlyst av polisen. Flera år tidigare hade Jan försökt att få en artikel om Uppsalas populäre polis publicerad i lokaltidningen. Den politiskt heta artikeln stoppades dock av redaktionsledningen.

Någon hämnas gruvligt på familjen Pettersson och tar upp jakten på Jan. Jans dotter Klara tar hjälp av Jonas i letandet efter sin pappa och finner sanningen bakom Edgars fasad som förkämpe för kvinnors och invandrares rättigheter. Till deras hjälp kommer den unga kriminalinspektören Zuzana. Kryptiska tips dyker plötsligt upp från ett oväntat håll; en joker i den mördades dator.

Tillsammans kommer gruppen allt närmare ett skrämmande scenario och möter Octopus, en brun och livsfarlig verklighet som lurar under ytan och pockar på att få komma upp. Historien håller på att upprepa sig och de första offren har redan fallit."

Efter ett kortare uppehåll i böckernas värld slog jag upp den här kriminalromanen. Det visade sig vara ett mycket bra val. Det tog bara ett par sidor innan jag var fast.
Kombinationen av en lättflytande text och spännande innehåll gör boken till en riktig bladvändare. Bra både miljö- och personskildringar bygger på ytterligare. Trots att det var första boken jag läst av Ib Mendel-Hartvig så kändes det som att komma hem. Så där som det gör när jag läser en uppföljare av någon favoritförfattare. Ofta brukar en tomhet infinna sig när en sådan bok tar slut. Dock inte denna gång för jag har del två står i bokhyllan och väntar...
..........................................

"Lustjakt" där ondskan finns och kärleken gror av Annika och Vera


Jag fick den stora förmånen att få följa Annika och Vera Ahlverström på deras resa från det första utkastet till att det blev boken ”Lustjakt”. Det har varit en spännande resa där boken ändrat karaktär och bitar fallit bort. I slutet blev det kvar en berättelse om våld, lesbisk kärlek och hämnd.

Böcker har en förmåga att beröra. Bitvis nästan ryser jag av det som Jessika Ström utsätts för, ovetandes om att hon blivit en bricka i ett spel där det handlar om helt andra saker. Men vad handlar det om? Manlig gemenskap och svek? Där vänner till slut bryts sönder i hämnd? ”Lustjakt” Den berör djupare i sinnet än många andra böcker jag läst och mycket för att författarna är två härliga kvinnor som jag önskar allt gott i deras påbörjade resa som författare. Ett team som jag vet kommer att växa.

Historien börjar med en villabrand, där en kvinna omkommer under mystiska omständigheter. Utredningen tyder allt mer på att det är ett tragiskt självmord. Men är det verkligen det? Och hur kommer det sig att Jessika blir inblandad? Vem är mannen som hon får kontakt med genom nätet? Är han verkligen den man Jessika vill ha? Jessika drömmer om lesbisk kärlek och Roger som hon dejtar framstår allt mer som en person som vill äga henne. Jag ryser av personbeskrivningen av Roger, han framstår som den psykopat han är. Det känns äkta. Som om Roger finns i verkligheten.

Lennart Wennström, polisinspektör får fallet och påbörjar utredningen.  När han åsidosätts påbörjar han privatspaning och spåren leder till den 38-åriga Jessika Ström. Men är hon skyldig eller offer? Det enda han vet är att Jessika Ström är spårlöst försvunnen.

Under den tid som Annika och Vera skrev på sin bok, kom det att bli en givande tid för mig. Jag lärde mig massor av att läsa ett manus från första steget till slutresultatet. Att få se hur idéer förkastas, stryks och andra blir kvar.  Hur lätt det är att vilja så mycket och få med allt och samtidigt ha mod att stryka och ta bort. Låta andra läsa och tycka till är modigt. Resultatet blev en bok med stor behållning. Jag tycker om boken, skräms och gläder mig om vart annat genom berättelsen om Jessika Ström.

Jag vill gärna läsa mer om Jessika och hur det gick för henne. Nu ska jag inte spoila här men jag tror att både Annika och Vera vet vad jag menar. Du kan köpa boken genom Adlibris och Bokus eller direkt av Annika&Vera som du hittar här: Annika&Vera 
..........................................

Högriskbegravning av Kennet Ahl


"Åter får vi stifta bekantskap med Kenneth Ahl, huvudpersonen i Grundbulten och Lyftet. I denna bok har Kenneth Ahl blivit gammal. Han har bestämt sig för att lägga av med sitt kriminella liv och att sluta åka fast. Ödet vill annorlunda: efter ett misslyckat rånförsök på Pridefestivalen
döms han till psykiatrisk vård och stängs in igen. Men efter en kort tid på det nya psykiatriska sjukhuset skrivs han ut, nästan som hjälte, efter att ha räddat den besökande sjukvårdsministern från värre dårar än honom själv.
Då hamnar han i korselden mellan konkurrerande begravningsföretag och ett skrupelfritt motorcykelgäng."


Det var många år sedan jag läste Grundbulten och Lyftet. Kan inte påstå att jag kommer ihåg handlingen över huvud taget. Bara att jag tyckte att de var bra. Så jag tvekade aldrig att låna hem Högriskbegravning när jag fick syn på den i en hylla på biblioteket häromveckan. Det behövde jag inte ångra. Det blev en angenäm läsupplevelse med en hel del humor. Det kändes som boken är lite besläktad med "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann". Lite lagom overkliga händelser som driver handlingen framåt. Med glimten i ögat får författaren mig att både le och skratta under tiden jag läser. Det är en lättsam bok att fördriva tid med.
..........................................

Den första lögnen av Sara Larsson


"Visby 1997. Sextonåriga Josefin vaknar i en främmande säng och det tar en stund innan hon inser vad som har hänt. Att hon har blivit brutalt våldtagen av tre manliga skolkamrater. I den följande rättegången frias de åtalade eftersom ord står mot ord.

Thailand 2010. Den framgångsrike idrottsmannen Oskar semestrar med sin fru och sina två barn. Även om det på ytan ter det sig idylliskt är Oskar mer intresserad av barerna och nattlivet än av familjen. Men efter en särskilt blöt kväll går allt överstyr och han tvingas fatta ett helt livsavgörande beslut.

Många år efter det som hände i Visby 1997 dyker det upp mejl och sms med hotfulla meddelanden och bilder av gruppvåldtäkten. Männen är vuxna nu, lever vitt skilda liv, men måste träffas för att hindra att deras liv slås i spillror. Efter den första lögnen måste nu flera nya ta vid för att de ännu en gång ska gå fria."


Den första lögnen är Sara Larssons debutroman. Det är väldigt svårt att tro. Det är en så välskriven roman, både språkligt och när det gäller innehållet. Spänningen som byggs upp gör att jag både vill hasta mig igenom boken för att få upplösningen och läsa ytterst sakta för att jag inte vill att boken ska ta slut. Men jag kunde inte hålla mig utan sträckläste den. Handlingen tog en vändning jag inte såg komma. Det är en obehaglig bok p g a av övergreppen och samtidigt mycket tänkvärd. Hur ser vår värld ut egentligen? Är det rättvisan som segrar i rättegångar?
Jag hoppas att Sara Larsson kommer släppa många böcker. Jag vill läsa dem alla.
..........................................

Färdas på en blick av Lotta Lundberg



Jag är tillbaka eller inte? Jag har läst en bok. Det går knappast att tro det är sant. Sedan i våras har jag släpat hem böcker från biblioteket, jag har köpt en del pocketböcker men aldrig liksom kommit till skott att påbörja dessa eller ens läsa ut de lånade i tid. Många är de böcker som fått lämnas igen och pockethögen den växer. När jag bestämmer mig för att recensera ”Färdas på en blick” blir jag osäker, vad är det jag har läst, vad tycker jag, hur många ord var det egentligen som for upp och ner sida för sida? Jag recenserar inte som sig bör, noga som i dagspressen. Jag är ingen riktig recensent bara en glad kvinna som tycker böcker är livet. För det tycker jag väl? Tyckte? Tycker jag inte det längre? Har jag fyllt min kvot av läsande för livet? Kan jag skriva längre? Vad var det jag läste egentligen?

Jag hittade ”Färdas på en blick” av Lotta Lundberg på biblioteket. Till att börja med blandade jag ihop henne med ”matLotta” – så får man inte göra. Nu är jag på rätt köl, Lotta och Lotta är korrekt indelade i sina fack. Boken kom ut redan 2001, antar att den enbart finns på bibliotek eller kanske begagnat någonstans. Vad jag sysslar med nu? Jo försöker fylla ut recensionen med en massa onödig fakta innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om denna bok.

”Att färdas på en blick” handlar om Laura, gymnastiklärare som gjort en abort. Allt rämnar och Laura bestämmer sig för att resa till Ungern, sitt andra hemland. Hennes föräldrar flydde 1956 från Ungern. På vägen ner till Ungern stannar Laura i Wien. Där möter hon diplomatparet Håkan och Marianne och lär känna dem. Ett triangeldrama kommer att utspelas mellan dem under några intensiva sommarmånader då Laura blir kvar i Wien. Kanske kan förälskelsen hjälpa henne att finna den väg hon måste gå i sitt liv. Men kommer det att bli som Laura vill, är hon bara en bricka i ett smutsigt spel? Det är en berättelse om längtan, moderskap, kärlek och kvinnlig sexualitet och sökande efter identitet.

Så över till avdelningen vad tycker jag:

Jag blir irriterad över den långsamma berättelsen, vill ha mer fart. Jag kan inte se Marianne framför mig utan att rysa av hennes uppenbarelse.  Och Håkan som finns i bakgrunden som en sjaskig iakttagare, som Laura tror inte vet något. Hans försök till att flörta skrämmer henne. Det som utspelar sig mellan Laura och Marianne blir till minst lika sjaskig historia och känslan av att bli utnyttjad lyser genom texten. När Laura tillslut inser vad som hänt beger hon sig till Ungern. Där på en grässlänt i ett vackert sommarlandskap lämnar vi Laura. Den sista punkten gav mig bara frågetecken? Vad händer sedan.

 Trots mitt motstånd, viljan att ruska om Laura och få henne att vakna så är det något med denna berättelse som berör. Inte på djupet men lite på ytan. Kanske var det meningen med boken?

..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...