"I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden. Tova och de två barnen är på flykt i natten. En gång var hon lycklig och förälskad och livet låg framför henne. Men det dröjde inte länge förrän mannen visade en annan sida. Till slut förstod Tova att hon måste ge sig av om hon och barnen skulle överleva.
Hennes egen mamma Mari fick aldrig chansen till ett eget liv. Hon var inte något önskat barn, hon misslyckades i skolan och ansågs enfaldig. Hårt arbete i hushållet, ansåg man, var det enda hon dög till. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra föräldrahemmet. Men hos Tova finns kraften att bryta upp från ett destruktivt liv. Med hjälp av en väninna går färden till Helsingfors. Mot Sverige. Mot framtiden."
Det är en otroligt stark berättelse Josefine Sundström bjuder på. Mycket tragik men också mycket kärlek. Det är mycket lätt att leva sig in i Tovas känslor. Nej inte fullt ut så klart. Jag tror aldrig att man helt kan sätta sig in i hur det är att leva i ett så destruktivt förhållande som Tova lever i. Den fasan är nog obeskrivlig. Men i den här boken har författaren kommit nära i alla fall. Det kryper under huden på mig när jag läser vissa delar av boken. Det är en viktig bit kvinnohistoria läsaren bjuds på. Jag rekommenderar den varmt.
..........................................
