I det yttersta av Viktoria Myrén

I det yttersta av Viktoria Myrén.

Fyra vänner, Kim, Nora, Marc och Hannes åker på sensommaren ut till en ö i det yttersta havsbandet. De ska tillbringa en långhelg ihop. För att komma varandra närmare in på livet eller helt enkelt bara för att komma bort. De åker ut i en liten plastbåt, med motor och åror. Ovädret drar in över ön och vågorna slår högt. Den tredje dagen, när de vaknar är Hannes borta. Har han lämnat dem av fri vilja eller har något hänt som påverkar hans beslut att försvinna. Vem är Sally? Ingen av de fyra vännerna mår bra, de bär på hemligheter, outtalade. Vem är egentligen ihop med vem?

Jag satt andan i halsen, läser i en hastighet av ett snabbtåg. Jag blir helt matt. Jag är tvungen att försvinna från boken en stund. Andas. Samtidigt rasar det i mig JAG VILL VETA NU. Jag orkar inte riktig med hastigheten i denna fantastiska pärla bland böcker jag läst. Jag njuter vart enda ord. Jag känner allt mer en obegriplig rädsla av ovädret som speglar all den sorg en människa kan känna. Jag blir glad i Sally, hon känns trygg.  Jag blir tom av att maten nästan tar slut, av vatten som piskar och döda djur. Jag känner varenda gren och sten både under och över mig. Jag känner hur mossan är hal under fötterna. De letar och letar. Jag sjunker ner i djupt i förhållanden som inte är eller ens blir? Ryser av det som sker. All denna mänsklighet som är så närvarande i varje ord gör att jag tar till mig boken med en matthet av njutning. Jo, jag känner mig matt. Boken är stängd nu, det kommer inte att hoppa ut några skrämmande scener, för den sista sidan har inga hål. (Den som läst mumintrollen förstår vad jag menar) Men den lämnar en tomhetskänsla i mig, för jag vill inte lämna Kim, Nora, Marc och Hannes. Jag vill veta vad som hände sedan. Det är ett högt betyg från mig, när jag känner att en bok har gripit tag i mig och jag vill veta mer. Men kanske är det så att Kim, Nora, Marc och Hannes är sina öden bara i det yttersta och ingen annanstans.

Läs säger jag!  Och stort tack till min vän Susanne som tog mig med på releasen av denna bok och lät mig upptäcka än ny författare, ja ny för mig alltså. Evigt tacksam. Även om hela resan från första till sista sidan, tog andan ur mig ;)

..........................................

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus

Vita spår av Emelie Schepp

"Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det."

Det här är andra boken om Jana Berzelius. Spänningen som fanns i första boken infann sig snabbt även i denna. Jag hetsläste boken från pärm till pärm. Jag ville komma fram till upplösningen av fallet med kvinnan som dött på tåget lika mycket som jag ville veta mer om Jana. Hon är en komplicerad person som jag som läsare har blandade känslor för. De blandade känslorna gäller inte för boken. Boken är mycket bra. Lika bra som den första och jag ser redan fram emot att få läsa fler böcker om Jana Berzelius. Jag skulle bli mycket besviken om det inte blev fler...

..........................................

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus

Polarnatt av Frida Skybäck

"Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare – men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut …"

   För ett par veckor sen landade den här boken i min brevlåda. Då det är del två i en serie om systrarna Stiernfors var min tanke att jag skulle se till att läsa första delen innan jag öppnade den här. Men så blev inte fallet. Då jag en kväll var "mellan två böcker" så var det Polarnatt som lockade mest av alla böcker här hemma. Behållningen uteblev inte...
   Det är med stor inlevelse som Frida Skybäck skriver om de tre systrarnas liv. Cecilias kamp i sitt äktenskap med den mycket osympatiske, för att inte säga elake, Jacques. Hon växer verkligen med uppgiften. Kärleken som är en bristvara i äktenskapet finner hon istället på annat håll. Elisabeth i sin tur strävar mot äktenskap. Deras moder är mycket mån om att få Elisabeth gift både för familjens anseende och ekonomi. Den tredje systern Amelie får vi inte följa så mycket i den här boken. Hon känns inte lika intressant som de båda andra systrarna så det är inget jag saknar. Trots en hel del mörker i boken så känns boken hemtrevlig på något vis. Jag får känslan att författaren tycker mycket om sina huvudpersoner. Jag ser med spänning fram emot nästa del i sviten.
   
 

..........................................

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus