"Sanning med modifikation" av Sara Lövestam

Kouplan behöver ett jobb, en gång var han en lillebror och modig. En gång bodde han i ett annat land. Nu befinner han sig i ett råkallt Stockholm, en sen höst i tiden. Han bestämmer sig för att hjälpa människor, att finna den de söker. Den som inte finns har större möjligheter att hjälpa, resonerar han. Han sätter in en annons. Uppdrag sökes.

Julia är borta. Hon har kidnappats. Hon försvann. Ena sekunden finns hon där med sin lilla hand i Pernillas hand. Så är hon bara borta. Någon tog henne. Hon går inte till polisen. Hennes bakgrund blir ett hinder.

Någon tar Julia. Någon som är stor och hemsk. Hennes riktiga pappa?

Kouplan tar sig an fallet och Pernilla. Han sökande för honom in i Stockholms undre värld. Sanningen blir till något annat, men vad är sant och inte sant? Kommer sanningen att visa sig vara något helt annat? Än den sanning Pernilla levererar honom verklig. Varför står det ett par oanvända barnstövlar i en alltför liten storlek i en hall.

Sara Lövestam har skrivit en roman där varje ord för mig vidare sida för sida i en psykologisk thriller, eller är det ett kärleksdrama? Det otäcka får en sötma av hopp och lust. Att allt ordnar sig. Bara man har rent mjöl i påsen och är medborgare. Deckare? Nej, det här känns mer som en psykologisk resa i hur människor förhåller sig till sanningen i sina liv. Hur det ena leder till det andra på ett vis som inte var meningen från början. Och att det som Pernilla berättade blev lösningen på något annat. Kanske är det mer ett drama som utspelar sig framför mina ögon och fantasi. Jag följer Kouplans steg genom ett Stockholm där jag känner igen mig. Jag förstår hans känsla när han går ensam sökandes över torg och vid Globen. Fönster, tomma och med känslor som likt ett crescendo kastas över mig, när jag förstår att fönster kan både dölja och förklara sanning med modifikation. Går det verkligen att placera ”Sanningen med modifikation” i genrer som deckare, drama, thriller eller något helt annat? Den här boken har precis allt. Den går inte att placera. Det är en bok med många ansikten och vinklingar. Jag har nyss läst en thriller, ett psykologiskt drama, en spirande kärleksroman och en deckare i en och samma bok. Varför ska böcker delas upp i olika genrer? Frågan hänger i luften. Jag snurrar min hjärna i otaliga varv och på något vis känns det lika fånigt att genrebestämma som att ordna in i åldersgrupper. Låsa fast en bok! Om jag vet att jag inte tycker om deckare går jag inte till hyllan med deckare. Om ”Sanning med modifikation” skulle stå där, missar jag en pärla? Varför ställs inte böcker i författarordning hos bokhandlarna? Varför dela upp i genrer. Jag blir bara förvirrad om en och samma författare skriver inom fler genrer! Därför kan jag inte säga att ”Sanning med modifikation” är en deckare eller roman. För den är en berättelse om livet som det kan te sig för människor, inte bara de fiktiva i berättelsen.

Varför det är viktigt att genrebestämma? Kanske borde frågan slussas över till dem som jobbar på bibliotek och bokhandel. Jag tror mig trots saknaden om kunskap inom ovan nämnda yrken ha en teori. Det är viktigt att klassificera och ordna. Vad man letar efter och var. Lättare att hitta. Kommer en bok som har precis allt stå på hyllan för ”Gränsöverskridande böcker”? Jag tänker på hyllan i en bokhandel som sålde böcker under skylten ”Svårsålda böcker”. Mina ögon drogs som två stora magneter mot sin pol! Det var DÄR böckerna fanns, inte på den ordnade hyllan. Vi ordnar allt i vår lilla skyddade del av världen, så är det bara. Det som inte går att stoppa i ett fack blir till något udda och svårhanterbart. Som till varje precis måste klassificeras och åldersbestämmas! Det gör mig bara ledsen och känslan av att jag kanske inte får hoppa hit och dit i mitt läsande än större.

Sara Lövestam har för femte gången förgyllt min dag. En bokhylla utan Sara Lövestam är inte en bokhylla värd namnet. Du är min ledstjärna i skrivandets korridor. Egentligen vill jag sätta dig högt upp på en piedestal och beundra dig i evighet för det du skriver. Jag tror dock det är bättre jag sätter dig framför skrivmaskinens knattrande så är jag säker på att få läsa mer i framtiden. Tack Piratförlaget att jag fick chansen att läsa ”Sanning med modifikation”. Och tack Sara Lövestam att du finns och är du med dina helt fantastiska berättelser som ”Hjärta av jazz” och ”Tillbaka till henne” – böcker som för evigt stannar i mitt hjärta. Du! Du fick mig till med att nosa på grammatik!

..........................................

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus