”Vi tror vi är trygga
att vi kan tolka tecknen. Att det är förutbestämt vilka som ska drabbas. De som
älskar för lite. De som älskar för mycket. Vi lurar oss själva. Det går inte att
skydda sig.” (citat ur boken)
Det är sommar, familjen är ute på ön. Storasyster ettan står
med en handduk om sig på bryggan. Hon har precis badat. Trean klättrar upp för
badstegen. Det är sista gången hon ser sin syster frisk.
Familjen, ettan, tvåan och tvillingarna trean och fyran bor med sina föräldrar.
I ett hus lite längre bort bor Räven och Måsen. Morföräldrarna.
En dag slutar tvåan äta. Hon försvinner in i sig. Ettan
försöker göra allt för att få henne tillbaka. Så småningom börjar ljuset
återvända och de blir åter en familj som alla andra. Det är sommar, trean badar
och skrattar. Snart ska ljuset slockna inom henne och fyran. De drabbas. I fem
år kämpar familjen på gränsen till döden.
När livet återvänder drabbas familjen igen. Hur det går för
dem? Kan man överleva det värsta? Går det? Jag vet inte om jag själv skulle ha
den styrkan som krävs.
”Och runt om mig faller världen” är en tunn, lättläst bok om
hur det kunde vara om allt det hemska drabbar en och samma familj. Min första
tanke var att detta är överdrivet, det här kan bara inte hända. En familj kan
inte ha så stor otur- det går bara inte. I verkliga livet kan olyckan drabba på
en och samma gång. Att alla blir sjuka eller går bort i en olycka. Så kanske
detta inte är så osannolikt som det verkar vid första anblicken. Det är en
poetisk bok i korta stycken. Den är hemsk. Det är brottstycken från det liv
familjen lever i under många år. Fyra systrar, en mamma, en pappa och
morföräldrar. Livet kan så lätt förändras och bli till något vi inte ens tänkt.
Bräckligt och skört. En bok jag tycker var och en ska läsa, för kanske sår det
ett frö inom en att ta vara på det som finns i ens eget liv.
Jag lägger en tunn tung bok ifrån mig och hoppas det blir
fler ord från Marit Sahlström i framtiden. Jag blir din trogna läsare.
..........................................