Frihetens Kaos av Mikael Larsson

Frihetens kaos är Mikael Larssons första bok. Läsaren får följa de tre frihetsterroristerna Anton, Thomas och Fredrik. De tre lyckas på några få dagar att skapa kaos i Sverige genom flera attentat. Givetvis har förberedelserna tagit lång tid. Men den tiden är inte med i boken. Vi får även följa poliser och politiker som försöker bringa reda i kaoset. Det är en skrämmande bild Mikael Larsson målar upp. Det är inte utan att jag undrar om det skulle vara så lätt att få ett land att stanna upp.
Det märks att Mikael Larsson är insatt i hur polisens arbete fungerar. Boken känns mycket trovärdig. Tyvärr kanske jag ska säga med tanke på innehållet. Jag håller tummarna för att det verkligen bara är fiktion.
..........................................

Vinteräpplen av Josefine Sundström

"I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden. Tova och de två barnen är på flykt i natten. En gång var hon lycklig och förälskad och livet låg framför henne. Men det dröjde inte länge förrän mannen visade en annan sida. Till slut förstod Tova att hon måste ge sig av om hon och barnen skulle överleva.
Hennes egen mamma Mari fick aldrig chansen till ett eget liv. Hon var inte något önskat barn, hon misslyckades i skolan och ansågs enfaldig. Hårt arbete i hushållet, ansåg man, var det enda hon dög till. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra föräldrahemmet. Men hos Tova finns kraften att bryta upp från ett destruktivt liv. Med hjälp av en väninna går färden till Helsingfors. Mot Sverige. Mot framtiden." 

Det är en otroligt stark berättelse Josefine Sundström bjuder på. Mycket tragik men också mycket kärlek. Det är mycket lätt att leva sig in i Tovas känslor. Nej inte fullt ut så klart. Jag tror aldrig att man helt kan sätta sig in i hur det är att leva i ett så destruktivt förhållande som Tova lever i. Den fasan är nog obeskrivlig. Men i den här boken har författaren kommit nära i alla fall. Det kryper under huden på mig när jag läser vissa delar av boken. Det är en viktig bit kvinnohistoria läsaren bjuds på. Jag rekommenderar den varmt.


..........................................

I det yttersta av Viktoria Myrén


I det yttersta av Viktoria Myrén.

Fyra vänner, Kim, Nora, Marc och Hannes åker på sensommaren ut till en ö i det yttersta havsbandet. De ska tillbringa en långhelg ihop. För att komma varandra närmare in på livet eller helt enkelt bara för att komma bort. De åker ut i en liten plastbåt, med motor och åror. Ovädret drar in över ön och vågorna slår högt. Den tredje dagen, när de vaknar är Hannes borta. Har han lämnat dem av fri vilja eller har något hänt som påverkar hans beslut att försvinna. Vem är Sally? Ingen av de fyra vännerna mår bra, de bär på hemligheter, outtalade. Vem är egentligen ihop med vem?

Jag satt andan i halsen, läser i en hastighet av ett snabbtåg. Jag blir helt matt. Jag är tvungen att försvinna från boken en stund. Andas. Samtidigt rasar det i mig JAG VILL VETA NU. Jag orkar inte riktig med hastigheten i denna fantastiska pärla bland böcker jag läst. Jag njuter vart enda ord. Jag känner allt mer en obegriplig rädsla av ovädret som speglar all den sorg en människa kan känna. Jag blir glad i Sally, hon känns trygg.  Jag blir tom av att maten nästan tar slut, av vatten som piskar och döda djur. Jag känner varenda gren och sten både under och över mig. Jag känner hur mossan är hal under fötterna. De letar och letar. Jag sjunker ner i djupt i förhållanden som inte är eller ens blir? Ryser av det som sker. All denna mänsklighet som är så närvarande i varje ord gör att jag tar till mig boken med en matthet av njutning. Jo, jag känner mig matt. Boken är stängd nu, det kommer inte att hoppa ut några skrämmande scener, för den sista sidan har inga hål. (Den som läst mumintrollen förstår vad jag menar) Men den lämnar en tomhetskänsla i mig, för jag vill inte lämna Kim, Nora, Marc och Hannes. Jag vill veta vad som hände sedan. Det är ett högt betyg från mig, när jag känner att en bok har gripit tag i mig och jag vill veta mer. Men kanske är det så att Kim, Nora, Marc och Hannes är sina öden bara i det yttersta och ingen annanstans.

Läs säger jag!  Och stort tack till min vän Susanne som tog mig med på releasen av denna bok och lät mig upptäcka än ny författare, ja ny för mig alltså. Evigt tacksam. Även om hela resan från första till sista sidan, tog andan ur mig ;)

..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Vita spår av Emelie Schepp

"Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det."


Det här är andra boken om Jana Berzelius. Spänningen som fanns i första boken infann sig snabbt även i denna. Jag hetsläste boken från pärm till pärm. Jag ville komma fram till upplösningen av fallet med kvinnan som dött på tåget lika mycket som jag ville veta mer om Jana. Hon är en komplicerad person som jag som läsare har blandade känslor för. De blandade känslorna gäller inte för boken. Boken är mycket bra. Lika bra som den första och jag ser redan fram emot att få läsa fler böcker om Jana Berzelius. Jag skulle bli mycket besviken om det inte blev fler...
..........................................

Polarnatt av Frida Skybäck

"Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare – men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?
Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut …"

   För ett par veckor sen landade den här boken i min brevlåda. Då det är del två i en serie om systrarna Stiernfors var min tanke att jag skulle se till att läsa första delen innan jag öppnade den här. Men så blev inte fallet. Då jag en kväll var "mellan två böcker" så var det Polarnatt som lockade mest av alla böcker här hemma. Behållningen uteblev inte...
   Det är med stor inlevelse som Frida Skybäck skriver om de tre systrarnas liv. Cecilias kamp i sitt äktenskap med den mycket osympatiske, för att inte säga elake, Jacques. Hon växer verkligen med uppgiften. Kärleken som är en bristvara i äktenskapet finner hon istället på annat håll. Elisabeth i sin tur strävar mot äktenskap. Deras moder är mycket mån om att få Elisabeth gift både för familjens anseende och ekonomi. Den tredje systern Amelie får vi inte följa så mycket i den här boken. Hon känns inte lika intressant som de båda andra systrarna så det är inget jag saknar. Trots en hel del mörker i boken så känns boken hemtrevlig på något vis. Jag får känslan att författaren tycker mycket om sina huvudpersoner. Jag ser med spänning fram emot nästa del i sviten.
   
 
..........................................

"Som eld" Sara Lövestam du berör ända in i hjärteroten!


”Som eld” Sara Lövestam

Sara Lövestam har kommit ut med sin första ungdomsbok ”Som eld”. Jag nyfiken. Kan knappt vänta och irritationen då nätbokhandeln inte har den än, trots att den redan finns i bokhandeln. Bestämmer mig snabbt, ja jag ska ha den och köper den på dyra bokhandeln men tänker att jag trots allt fick en fin pratstund med biträdet och det doftar som en bokhandel ska. Nätbokhandeln dofta inte. Något förvånad finns boken längst ner i en hörna! En så viktig bok. Hur ska tonåringarna hitta den? Jag som ”snöade in” på Sara Lövestams ordkonst för flera år sedan, följer som en trogen spårhund och ligger på låset vid varje release. Jag tänker och jämför hur hon skriver. Förundras över hennes kunnande, hennes vilja att skriva om så många olika tider. Jag är kär i dina ord Sara! Det går inte att bli annat.

”Som eld” blunda nu och tänk doften av eld och glöden i kolen som börjar slockna. Tänk det som något vackert, magiskt och en doft som bara den bär som du plötsligt är kär i. Det kom överraskande, så där som den första kärleken kan göra. För det är så det är. Det finns en överraskning i varje ord som bär vidare under de drygt 206 sidor som innehåller berättelsen om Anna och Lollo.  Det dofta eld och hopp. Jag stannar upp någonstans i slutet. Känner att jag bara vill att det ska bli bra mellan flickorna igen. Jag orkar inte riktigt läsa vidare. Sorgsna slut vill jag inte ha, inte idag.

Anna och Lollo kommer med samma skärgårdsbåt. Lollo med sin familj, den rika och fina. Men är de så fina egentligen? Och vad lurar egentligen i vassen mellan att vara den man vill vara eller stanna och förbli den fina flickan som ska börjar på Östra Real.

Anna kommer med sin vindbitna pappa. Han är lika rufsig som tången som trasslar runt benen en ljummen sommarkväll. Anna är tanig och håret ligger inte blankt som Lollos. Anna är femton år den här sommaren. Då allt händer.

Anna tycker det där med killar är överskattat. Hon gillar mer tjejer säger hon en kväll till Lollo. Förskräckt inser hon precis vad hon sagt. Vad ska hända nu? Kommer Lollo att försvinna? Inte vilja vara vän med henne mer?

Varför vågar inte Anna ta med Lollo till stugan. Kan två själar, två liv och lika rufsiga på sina vis mötas i sommaren och bli vänner? Den fantastiska sommaren som Lollo ska ha, för att, ja för att vad? Anna har varit på ön hela sitt liv. Det här är hennes sommar. Långt bort från mobiler som stör och bekvämligheter. Lollo är van vid annat. Hon har van att vara den som gör rätt. Det dofta tång, ljumma sommarkvällar och längtan mellan klippor och båtar med dragmotor. Som eld som brinner och aldrig släcks.


Jag älskar dig Sara Lövestam för att du sätter ord på berättelser som jag önskar aldrig skulle ta slut. Jag vill följa Anna och Lollo lääänge – jo jag vet det är en ungdomsbok. Men det är så att jag tycker det där med ålder på böcker är bullshit! Jag vill veta vad som hände sedan med deras familjer och om Lollo och Anna förblev som de var den sommaren! Det känns som en längtan efter somrar som aldrig var och aldrig blev. För det doftar om dina berättelser, alla har sin egen doft. Denna är som eld och tång i natten. Du som läser denna recension, ge ”Som eld” till någon du känner ung som gammal. Men kanske allra helst till ”hon” i din närhet som vacklar i vem hon är. Allt är inte så farligt egentligen. Nu när jag sitter på min balkong där det inte doftar av eld, men utav grannens matos och solen lyser ner på mig och datorn känns både varm och kall under mina fingrar. Då när solen värmer mig vet jag att jag är tacksam och glad över att jag fick uppleva dina berättelser i mitt liv. För det är bara så, just du Sara Lövestam har trollbundit mig och du är absolut den bästa författare jag vet.



..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Himlen bar inga moln av Doris Dahlin


Jag är bokmal. Jag kan inte sluta läsa. Det finns inte på min agenda att jag skulle lägga ifrån mig en bok. Till varje pris vill jag ta mig igenom. Denna gång gick det inte riktigt som jag tänkt mig. ”Himlen bar inga moln” råkade komma in i en tid då jag inte hade tålamod för en långsam handling, där jag stressade igenom varje mening tills det tog stopp. Jag kom inte långt i denna bok. Det är inte författarens fel. Det är mina tankar, känslor och lust som försvann någonstans halvvägs. Jag tror denna roman om Maria, Britt-Inger och Tove behöver en läsare som tar sig tid. Som njuter av varje ord och tar till sig det som Maria upplever som återvändare till de norrländska skogarna. Att återvända till det som var en gång, är alltid svårt. Jag vill verkligen veta hur det går för Maria och hennes barndomsvän Britt-Inger, lyckas Maria även lösa upp knutarna mellan Britt-Inger och hennes dotter Tove? Jag vet inte i nuläget. Jag inser att den här boken behöver en läsare med tid och tålamod. Det var inte min tid för denna bok nu. Det har hänt mig förr att jag påbörjat böcker lagt dem undan och sedan återvänt och älskat boken från första sidan till den sista. Det är nog så med ”Himlen bar inga moln” jag kommer att återvända. Hur ska jag kunna leva med att inte få veta hur det gick?

”Himlen bar inga moln” är en relationsroman om den framgångsrika författaren Maria som återvänder till sin barndoms stad i Norrland. Där har barndomsvännen Britt-Inger blivit kvar, gift sig och fått dottern Tove. Tove har dragit sig undan, till sitt eget mörker. Det är mest tyst mellan Britt-Inger och hennes make Bengt. Britt-Inger ber sin vän Maria om hjälp, att nå fram till dottern. Besöket blir inte alls som de tänkt. De outredda finns där mellan dem. Kan man återvända? Eller ens lämna något bakom sig?

”Himlen bar inga moln” är en berättelse om vänskap, kärlek, övergrepp och skam. Hur det formar våra relationer och hur historien kommer ikapp oss tillslut.

Jag tycker du som har tid och lust att läsa långsamt med eftertanke ska göra det. Jag ska det. När min tid tillåter ett långsamt läsande. Det gör det inte just nu.

..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Kärleken skär djupa sår av Helena von Zweigbergk

"På kvinnofängelset sitter den unga Tanja, dömd till ett långt straff för narkotikasmuggling - ett brott som hon säger sig vara oskyldig till. Hon är förtvivlad och söker hjälp hos fängelseprästen Ingrid. Men bakom hennes oskyldiga yttre anar Ingrid något annat, långt mycket farligare ? Är Tanja verkligen den hon utger sig för att vara? Och varför blir Ingrid hotad när hon kontaktar människor i Tanjas omgivning?Tillvaron ter sig alltmer skrämmande för Ingrid och hon dras in i ett ondskefullt spel som utsätter såväl henne själv som andra människor för livsfara. Och bit för bit blottläggs det psykologiska spelet mellan människor som både älskar och hatar gränslöst." 

Helena von Zweigbergk har ännu en gång skrivit en bok som var mycket svår att lägga ifrån sig när jag väl börjat läsa. Det är stora frågor och mycket spänning som huvudpersonen Ingrid får att brottas med. Både på grund av sitt jobb och sitt privatliv. Jag kom på mig själv att sitta på helspänn emellanåt då jag läste. Det var som om handlingen kröp under skinnet på mig. Författarens personskildringar gör att det är lätt att känna med personerna.
Nu är jag sugen på att leta rätt på fler böcker av Helena von Zweigbergk. En del har jag läst men tack och lov finns det fler att sätta tänderna i.


..........................................

inte med den eld jag har nu. dikt för annan dam. av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten skriver i poesiform om kärlek, äktenskap och barnlöshet bland annat. Texterna böljar fram som vågor på en strand får jag en känsla av. Hon förmedlar många känslor med sitt språk. Det är en bok som berör på många sätt. Ibland känner jag mig obehaglig till mods när jag vänder blad. Men det är ju egentligen något positivt. Att som författare få läsaren berörd även med negativa känslor. Jag blir sugen på att genast sätta tänderna i ännu en av Bodil Malmstens böcker...
..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Hjärta av is av Ingrid Kampås

"Vad formar en människa till att bli den hon är? Vilka sorger kan ligga dolda bakom den yttre mask vi alla bär? Oförrätter som en dag kan bryta igenom fasaden och få ödesdigra resultat.
När distriktssköterskan Mari en frusen oktoberdag åker till sitt arbete på vårdcentralen i Sundsby har hon ingen aning om vad som väntar henne. Hon tror att besöket hos den rullstolsbundna patienten Vera är rutin, men det innebär istället upptakten till en räcka händelser som har sin bakgrund i något som skedde för länge sedan. Samtidigt pågår inom henne en konflikt, hennes känslor för den gamle barndomskamraten och numera närpolisen Åke brottas med hennes krav på lojalitet mot sin döde man."

   Ingrid Kampås var en ny bekantskap för mig. Den här boken har stått i min hylla några år utan att lyckats locka mig att ta fram den och läsa den. Ibland kan det göra att det tar emot lite extra att välja en bok. Men oftast förstår jag inte varför jag väntat så länge när jag väl börjar läsa böckerna. Så var det också med denna. Jag blev snabbt fast i handlingen och inom ett dygn var boken utläst.
   Språket i boken kombinerat av de intressanta relationsdramerna som utspelar sig i boken gjorde den mycket bra. Spänningen är hög och funderingarna kring gärningsmannen/männen är många. Blandningen av spänning, kärlek och tragik  är välkomponerad. Som en riktigt mustig gryta med mycket smaker och en väldigt fin eftersmak...
..........................................

Sanning med modifikation av Sara Lövestam

"Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.
Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.
Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.
Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat?"


   Äntligen!!! Som jag hade längtat efter att få sätta tänderna i ännu en bok av Sara Lövestam. Den här gången bjuder hon på en deckarroman. Det kanske inte är ett begrepp egentligen?! Men det är ingen renodlad deckare. Det är dock en hel del ingredienser som gör att den är åt deckarhållet. Samtidigt är det en relationsroman tycker jag. Ja det här med etiketter på böcker kan vara svårt. Jag är egentligen lite emot det här med att så mycket måste sättas etiketter på hela tiden. Böcker, saker, händelser, människor ja allt ska ju helst stoppas in i fack idag. Till vilken nytta frågar jag mig.
   Det som fascinerat mig tidigare i Sara Lövestams böcker är personskildringarna och relationerna (Utom då Grejen med verb förstås. Den fascinerade mig på annat sätt.) mellan personerna i böckerna. Så är det även i denna bok. Jag var glad redan innan jag öppnade boken av att veta att det kommer fler böcker om Kouplan. Efter att jag hade läst klart boken var jag om möjligt än mer glad över detta faktum. Jag kan knappt vänta på att få lära känna Kouplan mer. Speciellt efter tvisten på slutet. Den såg jag inte komma.
   Jag är så glad att Sara Lövestam skriver och publicerar böcker i den takt hon gör. Men jag önskar ändå att hon skulle släppa fler böcker oftare. Hon är en sån författare som jag önskat att jag upptäckt då hon redan skrivit minst en 20-30 böcker. Hennes bredd, språk och personlighetsskildringar triggar mitt intresse väldigt. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare.
   Här kan ni läsa om vad Ann-Charlotte tyckte om Sanning med modifikation...
..........................................
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...