Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng...

... utan att bli trött. Vilken kärleksförklaring Alex Schulman ger sin Amanda (född Widell) 
Så här säger han själv om sin bok "Jag ska berätta om en lång rad på varandra följande händelser, några lyckliga, andra olyckliga, som kastade om min tillvaro på alla plan. Det är rättvist att säga att jag blev en ny människa. Det här är inte en historia från min barndom det här är en historia från nuet. Den tar sin början den första augusti 2008 och den tar slut den första augusti 2009. Det här är historien som förändrade mitt liv. Det här är en bok om att förändras, men också om att hitta kärleken"

Det här är en bok som också förändra min inställning till Schulman, mycket beroende på att den bild jag haft av honom fick sina förklaringar. Bakom den dryghet han ofta visat upp i media fanns en osäker man som sökte bekräftelse och kärlek. Nu har jag inte läst hans bok om fadern men en del återblickar i denna bok får mig att fundera på hur hårt hans barn och ungdomsliv måste ha varit känslomässigt. Denne man så full med känslor och tankar, så osäker på sig själv och om han duger. Detta är nog den bättre sidan han visar upp även om jag ibland skulle vilja ruska om honom och säga, "skärp dej nu!"
Sen skulle jag nog vilja be honom att låta någon annan läsa upp boken, hur trrevligt det än må vara att höra författarens egen röst (speciellt när det handlar om denne själv) så klarade inte Alex denna uppgift riktigt, det var staplande och monotont. Tur att det gick att fånga upp allt det underbara han skrivit ändå ;)


Gisan recenserade denna bok för inte så länge sen, och jag tror att just det hon skriver angående Schulmans sätt att skriva var det som gick mej förlorat, men jag får väl skylla mej själv.

Nu längtar jag efter att höra fortsättningen på denna kärlekssaga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...