Jag vill ju vara fri - En bok om Lena Nyman av Annika Persson



"Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.
När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk." 

I början av året satte jag köpstopp för mig själv på både bok- och garnfronten. Så gjorde jag ett undantag häromveckan och beställde inte en utan sex stycken böcker. Lika bra att ta i när jag ändå bryter ett löfte :-P Den här boken var en av dem jag beställde. Det var också den första jag tog ur högen trots att två andra lockade mer...trodde jag. Men det är något speciellt med den här boken. Den hamnade först av de sex jag beställde, den kändes inte lockande när jag läste den och ändå återvände jag snabbt till den då jag lagt den ifrån mig. Jag har fått frågan från flera vad jag tycker om den och jag kan verkligen inte bestämma mig. Mitt spontana svar är "sådär". Samtidigt känns det inte med sanningen överensstämmande. För den har som sagt ständigt pockat på uppmärksamhet. Boken är mycket bra skriven. Jag brukar inte ha svårt för tragik i böcker oavsett om det är roman eller biografi. Skamset undrar jag om det är så att jag inte tycker om att få min bild av Lena Nyman så totalt ändrad. Hon är ju en av många skådespelare som jag följt sen jag var barn. Dock mest hennes humoristiska roller. Är det för att jag vill se henne som en glad, sprudlande, humoristisk kvinna som jag inte vill se det andra. Ja skäms på mig i så fall. För att få en rättvis bild av denna bok föreslår och rekommenderar jag att läsa den. För den är bra. Jo den är faktiskt det...
..........................................

Dödsstigen av Sara Blædel


"När kriminalinspektör Louise Rick efter tre veckors sjuk- skrivning återvänder till avdelningen för efterlysta personer dröjer det inte länge förrän hon kastas in i ett nytt fall. Det rör sig om en femtonårig pojke från Hvalsø som varit spårlöst försvunnen i två veckor. Ärendet tycks till en början tämligen okomplicerat, men när sökandet efter pojken leder till att man hittar liken efter tre unga kvinnor tar utredningen en ny och betydligt allvarligare vändning.

Hvalsø, där Louise själv växt upp, har sedan länge varit ett fäste för en kvardröjande asakult och mycket tyder nu på att någon har gjutit liv i den gamla trons blodiga ritualer, där unga kvinnor från traktens flickhem offrades för att blidka gudarna. Dödsstigen, vägen mellan flickhemmet och offerplatsen, är åter i bruk.

Vistelsen i hemtrakten ger också Louise en chans att gå till botten med vad som egentligen hände då hennes ungdomskärlek Klaus tog livet av sig för många år sedan. Hon har alltid utgått från att det var så det gick till, men i ljuset av de minnen som nu väcks till liv inom henne börjar en alternativ förklaring sakta ta form ..."


Hon har gjort det igen, Sara Blædel. Skrivit en fantastiskt spännande kriminalroman där slutet inte på något vis är givet. Med förvecklingar i både nutid och dåtid. Bitvis ruskigare är jag vill läsa nästan. Men jag ville heller inte lägga den ifrån mig. Ännu en "klistrad i handen"-bok på kort tid som jag har läst. 
Jag tycker om Blædels språk. Hon skriver på ett sätt som får mig att bara vilja läsa mer och mer av henne. Som tur är så har jag inte hunnit plöja alla åtta böckerna om Louise Rick. Men jag misstänker att jag har det innan sommaren är slut...
..........................................

Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo

"I fyra år har Johan varit hemligt kär i sin tjejkompis. I fyra år har han bitit ihop, lyssnat, spelat intresserad när hon babblat om sina kärlekshistorier. Men nu går det inte längre. Han kommer att explodera! 

Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre. 
Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna Converse. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång ..."

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ungdomsböcker är underskattade för oss s k vuxna. 
Lisa Bjärbo skriver så bra om tonårens starka förälskelser. Där kärleken är beständig men föremålen kan växla. Eller om det är själva kärleken som man ibland blir förälskad i. Jag förflyttas tillbaka till mina egna tonår med den här boken. Samtidigt är det nyttigt att påminnas om den tiden då jag själv har tonåringar i familjen nu. Kärlek, vänskap och tonår kan vara en ack så komplicerad tillvaro...
..........................................

Förlåt mig av Lesley Pearse

"Eva hittar sin mamma, Flora, livlös i familjens badkar. Hon har begått självmord. Men en olycka kommer sällan ensam och när Evas pappa Andrew avslöjar att han inte är hennes biologiske far, raseras Evas värld fullständigt. Mystiken tätnar och Eva söker sig bakåt i sin mammas dunkla fotspår, bland annat för att få veta vem hennes riktige pappa är. Samtidigt tycks någon vara beredd att gå till ytterligheter för att hon inte ska lyckas med detta."

Veckan innan sonens skolavslutning påbörjade jag den här boken och fick en flashback tillbaka till mina egna sommarlov. Solen sken och det enda jag ville göra var läsa, läsa, läsa... Den följde med mig från sovrummet till balkongen till soffan och till och med in på toaletten.  Eftersom jag hade tiden så sa det bara swisch och så var boken utläst. Då önskade jag att jag hade lagt ifrån mig den mer.
Trots bokens all tragik så älskade jag den. Jag försvann in i Evas liv och kunde verkligen känna med henne oavsett kärlek, sorg, glädje osv. Samtidigt ville jag stå vid sidan om och råda henne så hon inte skulle gå på fler törnar. Jag har läst böcker av Lesley Pearse förut och tyckt att de var bra. Men den här var speciellt bra. Eller så kom helt enkelt rätt bok i rätt hand vid rätt tillfälle. Men jag rekommenderar den varmt oavsett...
..........................................

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng...

... utan att bli trött. Vilken kärleksförklaring Alex Schulman ger sin Amanda (född Widell) 
Så här säger han själv om sin bok "Jag ska berätta om en lång rad på varandra följande händelser, några lyckliga, andra olyckliga, som kastade om min tillvaro på alla plan. Det är rättvist att säga att jag blev en ny människa. Det här är inte en historia från min barndom det här är en historia från nuet. Den tar sin början den första augusti 2008 och den tar slut den första augusti 2009. Det här är historien som förändrade mitt liv. Det här är en bok om att förändras, men också om att hitta kärleken"

Det här är en bok som också förändra min inställning till Schulman, mycket beroende på att den bild jag haft av honom fick sina förklaringar. Bakom den dryghet han ofta visat upp i media fanns en osäker man som sökte bekräftelse och kärlek. Nu har jag inte läst hans bok om fadern men en del återblickar i denna bok får mig att fundera på hur hårt hans barn och ungdomsliv måste ha varit känslomässigt. Denne man så full med känslor och tankar, så osäker på sig själv och om han duger. Detta är nog den bättre sidan han visar upp även om jag ibland skulle vilja ruska om honom och säga, "skärp dej nu!"
Sen skulle jag nog vilja be honom att låta någon annan läsa upp boken, hur trrevligt det än må vara att höra författarens egen röst (speciellt när det handlar om denne själv) så klarade inte Alex denna uppgift riktigt, det var staplande och monotont. Tur att det gick att fånga upp allt det underbara han skrivit ändå ;)


Gisan recenserade denna bok för inte så länge sen, och jag tror att just det hon skriver angående Schulmans sätt att skriva var det som gick mej förlorat, men jag får väl skylla mej själv.

Nu längtar jag efter att höra fortsättningen på denna kärlekssaga. 

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist

Bredvid sitt gamla föräldrahem på Österlen bor de båda bröderna Henning och Albert.  De lever ett stilla liv där vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på föräldrahemmet. Och så förstås några vändor till uthus och rapsfält...
Men plösligt blir det aktivitet borta vid barndomshemmet. Kommunen vill göra om det till behandlingshem för missbrukande kvinnor och när bröderna tar sig dit för att se vad som försigår blir de intervjuvade framför tv-kameror. Här uppstår ett missförstånd som förändra brödernas lugna liv radikalt samtidigt som rykten florerer om de märkliga rundlarna på rapsåkern i närheten. 

Ja, livet blir sig aldrig likt igen för många av de involverade (såsom brukligt) i Brunk Holmqvist feelgood roman. För ingen kan väl som hon med fantasi och mycket humor skildra människor som går i sina vanliga upptrampade spår och har svårt med nytt och förändring ändå kommer till insikt om livet och människors goda sidor.

Nu kan det bli konstigt att vara lite negativ men kan ju bero på att jag lyssnar. Stefan Sauk som dessutom är en av de bästa uppläsarna funkar inte här kanske. Jag saknade humorn från de tidigare böckerna (vilket jag inte tror beror på författaren men jag kan ha fel). Dessutom vill jag gärna ha några kapitel här i där, speciellt i lyssnarform även om Sauk här är duktig med en rejäl paus för att särskilja på stycken och meningar så saknades kapitel.
Men jag kanske får skylla mig själv som väljer att lyssna istället för att läsa, vad tror du?

Mellan rött och svart av Jan Guillou


Den tredje delen om de norska fiskarbröderna Lauritzen. Historien som började med 3 små fattiga faderslösa pojkar i Bergen men som genom lyckliga omständigheter lyckades ta sig upp här i världen trots en hel del umbäranden och lidanden. Nu är första världskriget precis över och de återhämtar sig sakteligen under det glada 20-talet. 
Storebror Lauritz bor med sin tyska läkarfru i Saltsjöbaden, medan de båda andra bor i Berlin och arbeter tillsammans med sitt stora familjeföretag. Ingen av dem kan nånsin tro att med minnet så nära av den blodiga onskefulla början på århundradet skulle leda till ytterligare och ännu större katastrof... nu hade man väl lärt sig och hela Europa gläds medan Tyskland också börjar komma på fötter igen. Få var de som såg vad som komma skulle... 

Guillous författande är speciellt, jag både gillar och inte gillar honom. Det som slog mig gång på gång var att trots att det är Tomas Bolme som läser var det så mycket Guillou över det att jag liksom både hörde och såg honom framför mig. 

Först slutade jag lyssna för jag blev förrvirrad redan i början men kände att jag ville veta hur det skulle gå för bröderna. Så det var bara att sätta igång igen vilket jag faktiskt inte ångrar. Boken ÄR intressant med en mycket passande titel. Så också de båda tidigare Brobyggarna och Dandy. Jag har lärt mig mycket om tiden innan, under och före de båda världskrigen, om hur det kunde te sig för "vanliga" människor i katastrofens närhet i romanform vilket är mer underhållande än att läsa ren fakta.  Sen är det ju det här med att blanda fakta med fiktion... det flyter inte på riktigt bra, hade jag läst i bokform hade jag nog skummat förbi en hel del sidor...

Men som s
agt, det har inte varit bortkastad tid att lyssna till denna triologi om ”Det stora århundradet”

Klicka här om du vill provlyssna på boken
Recensionerna hittar om du klickar i titlarna Brobyggarna och Dandy 


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...