Tonerna rusar ut från sidorna från en svunnen tid förs
vidare till jazzens synkoper i en ung flickas hjärta. Blandas till en vänskap
som får tiden att stanna. Sara Lövestam har gjort det igen, fångat mitt hjärta
med sina ord. Fram mellan sidorna växer Steffi, en ung flicka som mobbas av
tjejgänget på skolan, en flicka vars stora syster ser ner på henne och en
lillebror som spelar sina hjälteroller som alla små pojkar gör. En mamma och en
pappa, ett matbord och flickrum där jazzen från Powel Ramels gamla skivor bli
den musik Steffi förälskar sig i. En dag hör hon tonerna från den sång som hon
älskar allra mest. Hon förstår inte först, är det hennes mp3-spelare trots att
batteriet är slut som sänder ut musiken hon svagt hör. Hon söker. Ser upp musiken
kommer från ett fönster intill. Lyssnar och plötsligt finns han där. En gammal
man som undrar vad hon gör där. Tills
han ber henne komma upp som anständigt folk och presentera sig. Det här är
början på en vänskap mellan Steffi och Alvar. Mannen som kom till Stockholm
1942 blott 17 år gammal för att finna jazzen. Steffi med musiken i öronen från
en helt annan tid. I jazzen finner de varandra.
Sara Lövestam, jag älskar dina böcker. Det känns som om
Alvar satt där på sin säng bredvid mig och berättar sin historia. Det är
kusligt levande, karaktärerna, miljöerna. Det här är en bok man inte vill skall
ta slut. Tyvärr tar den slut, men lämnar spår i mitt läsarhjärta.
..........................................
Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus
kan ju inte hjälpas, dina recensioner får mig alltid nyfiken även om det ibland är böcker som jag aldrig skulle valt bara genom att läsa på "boksidorna"
SvaraRaderaFår nog ta tag i en Lövstam-bok snart
Marlene, det uppskattar jag. Den här skilde sig från hennes tidigare böcker. Det är vänskapen mellan Alvar som är nästan 90 och Steffi som är 15 år och mobbad som står i fokus, jazzen är deras gemensamma intresse. Inte något regnbågstema i denna bok.
SvaraRadera