Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

"Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. 

Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende. 


Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor." 

Fredrik Backman har gjort det igen. Skrivit en bok som inte lämnar mina tankar och känslor i fred. Nej nu fick jag det att låta som något negativt, vilket det inte alls är. Jag älskar att bli så rörd och berörd av böcker som jag både blev av hans En man som heter Ove och av denna bok. Böckerna är väldigt olika men framkallar lika mycket känslor. De växer på något vis fast i mig och breder ut sig i själ och hjärta. Fredrik Backmans sätt att använda ord tilltalar mig väldeliga. Både befintliga ord och de ord som han för in från "Landet-nästan-vaken". 
Handlingen i boken är som en saga för vuxna eller kanske för oss som aldrig riktigt blir vuxna eller vill bli det. Hur han klarar av att väva ihop alla dessa livsöden med varandra och med sagan och verkligheten i boken är en gåta för mig. En gåta som gjorde att jag bara ville läsa mer och mer för att få upplösningen. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut. Jag ville läsa mer om Worsen, Britt-Marie, Varghjärta, Alf och alla andra karaktärer som finns i Elsas liv både i sagan och verkligheten.
Tack underbara Marlene för att du såg till att jag fick den här boken i min hand och att jag kommer att kunna ha den i bokhyllan hela livet! För det här är en bok jag MÅSTE ha i bokhyllan. Inte låna eller läsa i form av e-bok. Detta är en "måste ha den inbunden och för resten av livet"-bok.

Här kan ni läsa vad Marlene tyckte om den här boken.
..........................................

Lögnen på femte våningen av Do Van Ranst

Inte så ofta kanske jag läser ungdomsböcker nu för tiden men som alltid finner jag dom ofta läsvärda även för vuxna. Denna var alltså inget undantag även om den skiljde sig mycket från de favoriter jag en gång haft.

Först trodde jag det skulle bli en smaskig mordgåta, men så småningom började jag se en sjuk kille i yngre tonåren. Sjuk i huvudet skulle jag själv sagt om honom när jag själv var yngre, idag skulle jag nog valt att säga en tonåring med relationsproblem. Hans sätt att tänka och agera är lite verklighetsfrämmande för mig men antagligen finns denna typ av individ bland oss alla i vuxenvärld likväl bland de yngre.

Jeff bor på femte våningen i ett höghus med sin mamma och utvecklingsstöra storasyster Iene. Han är övertygad om att mamman knivmördat pappan och fläcken på vardagsrumsmattan är beviset. Nästan högst upp i huset på de våningsplan de fattigaste bor har han sin irriterande kompis Suleyman. De båda hittar olika ställlen i huset att husera för att slappa, snacka, filosofera, titta på konstiga snubbar och spana på kvinnfolk och bröst. Speciellt när de behöver komma bort från sina egna hem av olika anledningar. Jeff klarar helt enkelt inte av att vara hemma när Harry, mammans pojkvän huserar i hemmet. Harry som vill skicka Iene på hem, Harry som stjäl från mamman... det måste bara finnas ett sätt att bli av med Harry.

Författaren Van Ranst är en av Belgiens främsta barn och ungdomsförfattare och vann även tyska ungdomslitteraturpriset 2007 med Pappa säger att vi räddar liv. Lögnen på femta våningen utsågs 2008 till Belgiens bästa ungdomsbok. Med rätta skulle jag vilja säga. Boken handlar igentligen om nåt helt annat och betydligt viktigare än den först ger sken av. Mobbning, frustation, förväntningar, drömmar, fantasier m.m och kanske mest om mammans och de båda ungdommarnas sådana i den komplicerade tillvaro de lever i. Men slutet gott allting gott :) även om det satt långt inne. 

"...fantasin är något underbart. Eftersom den gör att saker blir möjliga. Även om det bara är i huvudet"

Blackout - När min hjärna blev min fiende

Att plötsligt få hallucinationer, bli paranoid och få tvångssyndrom för att så småningom följas av epeleptiska anfall och sedan få höra av ens läkare att man kanske tar ett och annat glas för mycket och borde minska på stressen kan ju få en bara det att bli ett psykfall (ursäkta mitt plumpa skämt). Detta är inget skämt, det hände Susannah Cahalan författaren till denna häpnadsväckande självbiografi. Det börjar med 2 inbillade vägglössbett och inom några veckor är hon helt personlighetsförändrad. Snabbt började hon tappa talförmågan, minnet och förmågan att tänka logiskt och lösa de enklaste uppgifter.

Som man redan från början förstår tillfrisknar dock Susannah från denna mystiska sjukdom när hon får rätt diagnos annars hade hon inte kunnat skriva denna bok men resan dit var lång och svår och om hon inte hamnat hon rätt läkare kanske hon idag suttit inspärrad på psyk om hon ens varit i livet. 

Hennes föräldrar vägrade acceptera att deras utåriktade och framgångsrika dotter inte skulle bli sig själv igen och stöttade henne till 100%. Långt senare när Susannah så småningom börjat tillfriskna säger mamman "du blev bara galen... ...du var verkligen helgalen" och börjar gråta och för första gången tillät sig mamman äntligen att erkänna att hon varit livrädd och många gånger tvivlat på att dottern någonsin skulle bli "bra"

Mycket som berör,  inte bara författarens,  utan andra med liknande sjukdom som tar över hjärnan,  men också om pojken som gjorde succé...  inget läshuvud i sitt hemland,  en arab  eller sk blatte som räddat livet på många och blev en av USAs bästa neurologer och den lilla del av hans egen historia fick håren att resa sig på mig. Vad som också berör och som framkommer i boken är att det är många som aldrig får denna rätta behandling utan istället hamnar på psyk eftersom både behandling och vägen till diagnos är mycket, mycket kostsam. 

Det är svårt att förstå och sätta sig in i hur denna enastående författare har varit så helt oförmögen till ett normalt liv när man läser denna bok, som trots detta trauma är fylld av kärlek och humor. Men Susannah har lyckats och med detta kanske fler kanske kan få ett normalt liv tillbaka efter att hjärnan blivit deras fiende. Tack Susannah Cahalan.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...