Vanmakt av Thomas Erikson

"Ett spädbarn försvinner från en engelsk diplomatfamilj bara för att några timmar senare dyka upp på den engelska ambassaden. Några dagar senare försvinner pojken på nytt, liksom familjens barnflicka, och efter en tid också familjens tonårsdotter... Någon kidnappar systematiskt familjemedlemmarna för att sedan återlämna dem. Någon som är ute för att demonstrera sin makt. Någon som inte skyr några medel.

 Pappan, diplomaten William Smythe, är vanligtvis en rationell och behärskad person men nu när hans logiska värld hamnar i gungning hotar hans tillvaro att rämna fullständigt.

 Polisen har inga spår. När beteendevetaren Alex King blir indragen i den dramatiska händelseutvecklingen, ställs han inför en rad svåra frågor. Vem är kapabel att genomföra denna djävulska plan? Och varför? Och vad händer om han inte kan hjälpa familjen?

 Nu är jag riktigt uppretad. Både på Thomas Erikson och mig själv. När man skriver så bra böcker som Thomas Erikson borde man ha som skyldighet att ha en serie-svit på en 12-15 böcker för oss läsare att hugga tag i. Samtidigt får jag skylla mig själv att jag inte drog ut på det goda och avvaktade med del tre som är denna Vanmakt. Men det gick bara inte. Jag var tvungen att få fortsätta läsa om Alex King, Nina Mander och Gabriel Hellmark.
Alex Kings sätt att analysera personer fascinerar mig. Det ger böckerna ett djup som jag gillar. Alex och Ninas förhållande, om de har något kvar att jobba på, är också intressant. Lägg till detta en god portion spänning och tankeväckande gåtor i handlingen så har du fått en bok med full pott. Tack och lov har Thomas Erikson utlovat fler böcker i den här serien. Tur för honom säger jag!

Recenserat av
Inga kommentarer:

En motorcykelolycka och ett jobb i brist på annat

Livet efter dig av Jojo Moyes

Boken fick mig att tänka på den fantastiska filmen "en oväntad vänskap".
En bok som jag var glad var just under 400 sidor lång så att jag fick njuta av den länge.

Detta är utan tvekan en underbar kärlekshistoria.

Will Traynor var en atletisk och framgångsrik eftertraktad ung man i London. Men en dag förändrar en motorcykelolyka allt detta. Han blir totalförlamad och finner ingen som helst glädje i livet längre.

Louise Clark är raka motsatsen till Will. Hon jobbar på ett sunkigt kafé. Bor hemma och försörjer hennes föräldrar på sin dåliga lön. Hon har inga som helst drömmar om att ta sig någon vart eller kämpa sig uppåt. När kaféet ska stänga blir Lou arbetslös.

I akut behov av pengar så tar hon jobbet hos Will, i brist på annat. Hon ska vara hans sällskapsdam. Underhålla honom, mata honom, försöka få honom att orka med livet. Men Will har bestämt sig att hans liv är helt tömt på glädje och han tänker göra slut på eländet. Lou bestämmer sig för att försöka få honom att ändra sig. Visa att han kan ha ett liv fyllt av saker trots att han sitter i rullstol. Han är inte särskilt charmig och svår att ha att göra med.

Ingen av dem kunde ana hur deras möte skulle komma att förändra deras liv och varandra så totalt.

Jag är en person som lätt blir känslomässigt involverad. Och det är inget undantag när jag läser. Jag lever mig lätt in i historier, platser, människors liv...kanske just för att jag läst så mycket. Extra mycket blir det med en riktigt bra bok som fångar en. En sån där man blir helt uppslukad och inte kan sluta läsa. Man verkligen känner att man är där med karaktärerna. Då och då stöter jag på en bok som verkligen går rakt in i märgen på mig. Det känns som att jag är med. Jag blir engagerad i karaktärerna och vill att de ska vara verkliga. Att historien ska vara baserad på en sann historia, bara för att det är så fint!

Det här var en sån bok. Förvänta dig att gråta, skratta, till och med bli arg. För det blir man. Flera gånger om. Även om ämnet är tungt är inte boken det. Det finns humor, värme. Inte heller känns den sliskig och överfylld av klyshiga kärleksscener. Kärleken är äkta. Personerna är äkta.
När jag slog igen sista sidan och torkade bort mina tårar gav jag boken till min man att läsa.

Absolut en av mina bästa böcker på sista tiden. Och i år har jag faktiskt läst många BRA böcker. Den är fantastisk! En bok jag kommer att köpa till min bokhylla bara för att komma ihåg att läsa den en gång till, nån gång.

..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

En dans på Rosor av Reginald Hill

Att inte alltid följa strömmen och välja det senaste kan ge oväntad läsupplevelse. Detta var en sådan deckare med några år på nacken där författarens skickliga talang för språket blev det jag nästan njöt av mest med en underbar förmåga att använda det till både ironi och humor. 

 När Patrick Aldermanns gamla faster Florence faller ihop död i sin rosenrabatt blir han ensam arvtagare till Rosemont house och dess stora ägor. Och ingenting kunde väl passa en naturälskande livsnjutare bättre än att få en av landets mest fantastiska trädgårdar att ströva omkring i. 
Men lyckan blir inte långvarig. Någon i omgivningen fattar misstankar och tipsar kriminalkommissarie Peter Pascoe om att allt inte står rätt till. När han undersöker saken närmare finner han ett oroväckande antal märkliga dödsfall som på ett eller annat sätt har gynnat Patrick. 
Medan överintendent Andy Dalziel är fullt upptagen på annat håll tvingas Peter Pascoe brottas med ett av sina mer svårlösta problem. Är den till synes så sympatiske Patrick Aldermann en man som bara haft osedvanlig tur här i livet? Eller är han en kallblodig mördare som inte skyr några medel för att få det han vill ha? 
En märklig berättelse med många spännande förvecklingar, Varje stycke inleds med en passande ros som titel med lite doft- och utseendekuriosa. Bara det var intressant och fick mig att googla runt mellan varven. Sen gör det ju absolut inget att det finns en hel del mellan radrena om översitteri och rasism ;) Fanns det något negativt? Ja, de långa meningsbyggnaderna var lite klurigt att komma i fas med eftersom jag lyssnade istället för att läsa men när jag väl vant mig så njöt jag av denna skicklighet hos författaren. 

Tyvärr är den slutsåld både på adlibris och bokus, men den kanske dyker upp igen. eller prova på dito.se, där hittade jag iaf 1 bok av samme författare
Recenserat av
Inga kommentarer:

Gilla hata horan av Johanna Nilsson

Jag fortsätter med ännu en ungdomsbok.

Johanna Nilsson är en ungdomsförfattare som jag tycker bra om. Hon skriver på ett lättbegripligt sätt och om ämnen som är ungdomars vardag.

Den här boken har hon skrivit genom ett samarbete med Pocketförlaget och Friends.

Jag måste börja med att säga att boken var mycket välskriven. Man kunde inte sluta läsa det flöt på så bra. En mycket mycket bra bok men med ett väldigt jobbigt tema.
Mobbning. Ingen lätt variant av mobbning heller, om det nu finns sådant.
För mig var boken tung att läsa. Dels för att jag själv varit med om mobbning. men framförallt när man tänker att detta är säkerligen vardag för många ungdomar. I och med sociala nätverk och internet har mobbningen gått från att ske i skolan till att ske dygnet runt, även i hemmet. Det är fruktansvärt! Jag blir upprörd och väldigt berörd av denna bok. Vilket nog också är tanken!

Mycket bra att Johanna Nilsson skriver en sådan här bok. Använd den i skolan för att tala om mobbning. Vart går gränsen? Är det okej att ge igen med samma metod? Hur snabbt sprider sig rykten egentligen?
Det finns lärarhandledning till boken att hämta gratis på Friends hemsida. http://friends.se/gillahatahoran

Boken:
Jonna och Gloria är 15 år. De är bästisar, inte direkt populära men inte heller mobbade. Båda är boknördar. Men inte 100% nörd då Jonna sportar och Gloria håller på med musik.
Robin är coolaste killen på skolan. Alla tjejer är kär i honom. Gloria också, men inte Jonna.
Gloria vill absolut ha Robins uppmärksamhet! Bli vän med honom på Facebook.
Men för att få bli det vill Robin att hon ska skicka bilder på hennes bröst. Jonna blir upprörd när hon får höra det men Gloria har redan skickat.

Efter att ha lussat för lärarna sent på kvällen blir det en efterfest hos en av killarna i 9B. Där dricks det öl och vin och det blir dans. Robin han dansar både med Jonna och Gloria. Gloria är helt lyrisk och bryr sig inte om att Robin tafsar lite. Men Jonna går därifrån när han tafsar. Men nåt hände efter hon hade gått. Dagen efter svarar inte Gloria. Jonna går in på Facebook. Där har det startats en grupp "hata horan" och klasskompisar uppmanas att gilla gruppen. Gloria blir mobbad och kallad hora i skolan, bloggen, facebook, chat. Robin har lagt ut bilderna så alla har sett. På festen tvingade han Gloria att suga av honom. Med klasskompisar som stod och såg på, filmade.

Men det Robin inte anade händer. Någon ger igen med samma metod. Hotar honom, kallar honom hora. Nu finns det två facebookgrupper, "hata horan" och "hata horan 2".

Det hela eskalerar och blir bara värre och värre...

Jag blir upprörd bara av att skriva om boken. Mitt hjärta brister att människor, ungdomar beter sig på det här viset. Tycker att det inte är fel, kränker varandra. Vad har hänt med vår medmänsklighet, vår medkänsla?

Jag var tvungen att läsa den i omgångar. Det blev för jobbigt.
Men läs den! Bli upprörd!
..........................................
Recenserat av
6 kommentarer:

Den gröna cirkeln av Stefan Casta

Fick den här boken av förlaget Opal som samarbetar med Bokii.se. Den tackar jag för. Rysligt spännande, är det dröm eller verklighet? Sträckläste den mer eller mindre för just att få reda på vad som händer sedan :) Judit är en klippa som fixar och trixar och kommer med bra idéer! Jag gillar Judit!!!


Från bokens baksida:
Händelserna utspelar sig en liten bit in i framtiden: En tisdag i november försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Ingen vet vart de tar vägen. Inte ens de själva vet var de har hamnat när de driver i land med sin flotte! Det här är ett försök att rekonstruera vad som hände dem och vad de upplevde. Det bygger på en dagbok och filmer som de lämnade efter sig.
Så läste jag även att boken fick Barnens romanpris 2011. Det kan jag verkligen förstå!!
Kommentar från författaren:
"Jag har velat skriva en riktigt ruggig historia, en sån där som får håren att resa sig på armarna." Stefan Casta
Jag håller fullständigt med honom!!
..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

På dina murar av Helena Looft


Det händer att jag faller för ett bokomslag, jag hade aldrig hört talas om Helena Looft, innan boken stod väl synlig på bokhyllans kant på biblioteket. En ljusgrön botten mot vita rosor, en Jesusbild, ett bokmärke… "På dina murar". När jag tog ner boken kändes det lite som att ta ner någon annans dagbok för att kika nyfiket i. Upplevelsen blev överraskande på alla vis, för det trillade ut ett foto på ett ungt par. Med tunn blyertsskrift är det tecknat figurer som jag inte förstår. Är det kvinnan på fotot som tecknat tecken i kanten på sitt språk? Jag vet inte. Jag undrar vad hon tänkte när hon höll boken in sin hand. Jag vill så gärna veta. Föll hon som jag för bokomslagets vita rosor på ljusgrön botten? Eller var boken tillräckligt tunn för att hon skulle våga läsa något på svenska? Jag undrar om hon tyckte om boken. Eller upphörde hennes intresse på samma sida som tecknen upphör?

När jag nästan läst ut boken ramlar lånekvittot ut från boken, det är många år sedan boken lästes. Jag blir förvånad. För det här är en pärla. En riktigt liten pärla med många bottnar och ett språk som får mig att känna en närvaro i all sin enkelt. Det är få som kan skriva så kort, så närvarande i språket och få fram så många bottnar. ”På dina murar” är en bok som fler borde läsa.  

Gun är en vuxen kvinna som bor kvar hemma hos sin mamma. Hon vill inte flytta hemifrån och det här med jobb är inget för henne. I lägenheten på Östermalm tillbringar Gun sina dagar. Hon går inte ut. Hon vandrar i lägenheten mellan de olika rummen. Tillsammans dricker Gun och hennes mamma eftermiddagskaffe. Mamman försörjer sig på att sy. Dagarna går och blandas med drömmar om ett annat liv. Gun vet bara inte riktigt hur man gör. Hur man skapar sig ett liv. Men det finns någon en man, är han verklighet eller en fantasi?

Varför göms en bok som denna? Varför skrivs det inte om de ”små” författarna, när ska de få ta plats? Jag tycker att de bästa böckerna jag läst är de ”udda” de som ingen pratar om, de som inte syns lika tydligt i bokstället i bokhandeln. De små men stora pärlorna försvinner mellan dussinböcker och deckare. Jag hoppas Helena Looft fortsätter att skriva sin egen underbara prosa. Jag hoppas också att hon inte blir bortglömd och gömd på bibliotekets hylla. Jag har hittat min pärla bland böcker. Den som jag låter bo kvar inom mig länge.

Boken tycks vara slut på förlaget. Men åtminstone mitt bibliotek hade den. Kanske finns den att finna på antikvariat eller loppisar. 

..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus
Recenserat av
1 kommentar:

Helvetet inifrån: Femton år i Sveriges största brottsorganisation av Lasse Wierup och Daniel Olsson

"Michael "Mega" Johannesen från Göteborg grät av lycka då han fick veta att han utsetts till fullvärdig medlem i Hells Angels MC. Tre års hårt slit var över och Michael och hans klubbkamrater skulle äntligen få bära döskallemärket, beviset på att de tillhörde mc-världens mest beryktade klubb.

 När Michael kort därpå träffade Ebba tycktes hans liv komplett. Hon kom egentligen från en helt annan värld, men lät sig inte skrämmas av de farliga attributen. Där andra såg ett hänsynslöst kriminellt gäng såg hon lojala vänner, färgstarka personligheter och ständiga anledningar till fest.

 I nästan tio år levde Michael och Ebba efter Hells Angels regler. Han som en av klubbens kriminella motorer, hon som egenföretagare och partyprinsessa. Att människor mördades och Ebba själv blev hotad av "vännerna" räckte inte för att ifrågasätta sitt val.

 Till sist skulle paret ändå ställas inför Hells Angels verkliga ansikte. Deras hus brann ner, ägodelar stals och Michael utsattes för beskjutning - allt för att han ansågs ha svikit organisationens ideal. Av fruktan för sina liv sökte paret hjälp hos samhället. En lång resa tillbaka till en vanlig tillvaro kunde börja.

 Från sitt gömställe utomlands ger Michael och Ebba Johannessen sin osminkade berättelse för journalisterna Lasse Wierup och Daniel Olsson. Resultatet är en - även med internationella mått - unik skildring inifrån en organisation där inte ens de egna medlemmarna går säkra. Aldrig tidigare har myten om svenska Hells Angels blivit så avklädd."

 Det här är en mycket intressant, fascinerande och skrämmande bok. Att besöka den världen från insidan och veta att det inte är fiktion ger mig rysningar. Att läsa om hur människors gränser för vad som är okej flyttas gradvis och ibland väldigt snabbt är otäckt. Jag kan förstå jämförelsen med sekter som kommer mot slutet av boken. Faktum är att jag har svårt att finna ord efter att ha läst den. Men den är mycket läsvärd. Jag såg den i ett bokställ och läste på baksidan. Så blev det ändå inte av att köpa den. Men så när jag var inne på dito.se och letade efter en annan bok kunde jag inte låta bli att köpa den här också. Det ångrar jag inte.

Recenserat av
1 kommentar:

Dödsritten av Maggie Stiefvater


Maggie Stiefvater har tidigare skrivet bland annat "Frost-trilogin". Hon har även kommit ut med första boken i en ny serie "Raven boys".

Jag har tidigare läst två av böckerna i Frost-trilogin. Som jag tyckte var rätt så bra. Men har av någon anledning inte kännt ett behov av att läsa sista.
Hur som haver blev jag i varje fall väldigt glad när jag fick "Dödsritten" på min lista för nyinköpta böcker att läsa och välja ut från till en bokpresentation för högstadielärare. Jag hade höga förväntningar.

Och jag blev inte besviken! Snarare överväldigad. Denna bok var så mycket bättre än jag hade föreställt mig. Det känns som att Maggie Stiefvater har förfinat sitt skrivande och utvecklat en skrivstil som tilltalar mig ännu mer än tidigare. Antingen det eller så var det själva idén (som jag tycker är fantastisk) som verkligen naglade mig fast i boken.

Boken: Thisby är en karg ö med något magiskt över sig. Stranden är också den karg och hård, farlig året om. Men farligast i November. Det är då Capaill Uisce drar mot land.

Capaill Uisce är hästar. Men inte vilka hästar som helst, vattenhästar. Det lever i vattnet, älskar havet, dras till djupet. Luktar saltsänk och blod. De är betydligt större än en vanlig häst och starka som oxar. De lever på kött och är blodtörstiga rovdjur. Att närma sig dem är som att be om en fribiljett till döden. Det är livsfarligt. Ändå finns det en tradition på Tisby. Ön älskar vattenhästarna. I många generationer har man fångat vattenhästarna, försökt tämja den och ridit på dem i den stora tävlingen, Scorpioloppet. Inte alla överlever det loppet. Capaill Uisces rovgiriga tänder får man akta sig för, men kanske ännu mer havskanten. Havet lockar vattenhästarna konstant och har man otur drar hästen med sig sin ryttare till sin grav i havet.

Sean Kendrick såg sin pappa dö i just det loppet. Han är nu en ung man och den bästa ryttaren. Han har vunnit fyra gånger. Han jobbar åt Malvern. Han som äger mest hästar på ön, en hästuppfödare som säljer till fastlandet. Malvern äger också Corr. Seans älsklingshäst, en vattenhäst. Och det märks tydligt att de har ett märkligt band. Ingen kan tala med vattenhästarna som Sean kan.

Puck är den första kvinna som ska tävla någonsin. Allt för att hennes bror ska stanna kvar på ön en liten stund till. Men hon ska inte tävla på en vattenhäst utan en vanlig häst, hennes älskade Dove. Ren idioti tycker de flesta, en säker död. Dove är liten i jämförelse med alla vattenhästar och skräckslagen när hon känner vilka de är hon ska springa mot. Både Sean och Puck behöver den här vinsten. Men bara en kan vinna, och de båda hoppas på att vinna och överleva.

Det är inte bara människorna på ön som bör akta sig för Capaill Uisce, även djuren befinner sig i fara och känner magin som flödar genom vattenhästarna.

Boken är spännande redan från början av boken, och spänningen håller i sig. Den mildras inte utan trappas snarare upp. Spännande rakt igenom, kapitel efter kapitel. Jag förstår inte hur man lyckas skriva så att man behåller spänningen sida efter sida. Det är skickligt gjort.

Kapitlen är korta oftast bara tre-fyra sidor. Berättarrösterna är Puck och Sean, ungefär vartannat kapitel. Man får följa dem på sina olika håll och lite senare när de möts. Man förstår tidigt att det kommer uppstå en attraktion mellan dem. Eller det blir snarare en fascination av varandra. Egentligen en liten del i berättelsen. Deras kärlek är precis lagom spännade, försiktig och inte sliskig, snarare äkta. Inte alls den största handlingen i boken. Vilket jag är glad för. Resten av boken är en kärleksförklaring till hästar, vattenhästar, den karga ön. Men det är Sean och Puck som för historien framåt. Hela berättelsen är karaktärbaserad och man får veta händelserna utifrån det som de går igenom.

Jag skulle absolut inte kalla detta en hästbok! Även om kärleken till just dessa vattenhästar är oerhört stark på ön Thisby. Istället är det en bok om vänskap, kärlek, hämnd, lojalitet och mod. Den passar många läsare. Killar som tjejer tonåringar, unga vuxna och även vuxna skulle jag vilja påstå.

Ännu en sån där bok som jag inte ville skulle ta slut. En riktig favorit. Jag önskar att det fick komma en till bok om samma ö. Egentligen önskar jag inte det för det skulle nog inte bli lika bra. Men jag vill stanna kvar på Thisby tillsammans med Puck och Sean och Capaill Uisce.

Nu hoppas jag på att jag ska älska första boken i "Raven Boys" lika mycket.


"Jag blir ganska glad för leendet,
för pappa sa en gång att man ska vara mest tacksam

för de gåvor som är mest sällsynta." (Puck s 179)
En fin tanke!


..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

Pojken i resväskan av Agnete Friis & Lene Kaaberböl

"I resväskan låg en pojke. En naken, ljushårig pojke, liten och mager, knappast mer än tre år gammal? Hans ögon var slutna, och hans hud lyste blekvit i skenet från lysrören. Det var först när hon såg hans läppar skiljas åt, helt lätt, som det gick upp för henne att han levde.

Nina Borg är sjuksköterska och har svårt att värja sig mot allt det lidande hon möter i sitt arbete med flyktingar för Röda Korset. När en väninna oväntat hör av sig och ber om hjälp att hämta en väska på Köpenhamns Centralstation, finner Nina något hon aldrig kunnat föreställa sig: en liten pojke, naken och neddrogad - men lyckligtvis vid liv.

Hon bestämmer sig för att på egen hand ta reda på vem pojken är och varifrån han kommer. Det visar sig vara ett livsfarligt beslut, som sätter hela hennes tillvaro på spel."

 Deckare, deckare, deckare. Bokvärlden svämmar över av deckare och likaså gör min läslustan. Både när det gäller lästa och olästa böcker. Jag har inte kommit på varför de lockar mig, och många andra läsare så mycket. Får vi inte nog av elände genom nyheter och andra media?! Eller är det känslan av att veta att det är påhittat och förhoppningsvis kan leda till bra slut som lockar. Som sagt, jag vet inte varför de lockar så.

Deckarparet Friis & Kaaberböl är nya för mig. Jag blev nyfiken på boken då jag letade något nytt att läsa bland e-böckerna hos dito.se
Handlingen högg tag i mig snabbt och det var ett flyt i språket som tilltalar mig. Jag bläddrade snabbt fram sida efter sida för att få se vad som låg bakom något så hemskt som att droga ned en liten pojke och lägga honom i en resväska. Hur hänger en mamma i Litauen ihop med en privatsköterska i Danmark? Ska Nina Borgs behov av att rädda världen knäcka hennes äktenskap? Hur kan Nina få tag i en tolk utan att kontakta polisen och tala om vad hon funnit i resväskan? Många frågor dyker upp under handlingens gång och vävs till slut samman på ett spännande sätt. Samtidigt avslutas boken med något som gör att en fråga väcks till liv igen...

..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Spännande, humoristisk, tänkvärd, sorgsen, feel good, hoppfull, annorlunda, underbar, träffsäker, ja listan kan göras lång för jag tror Fredrik Backman lyckats klämma in det mesta av vad en bok kan innehålla i Min mormor hälsar och säger förlåt.  Från första sidan insåg jag att jag kommer älska den här boken. En ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar och en berättelse om hur verkligheten kan te sig för dessa. 

 "Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. 
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär"... "Folk säger att hon är annorlunda. Galen. 
Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.  Detta är en bok om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, och om grannarna i ett hyreshus (militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar) som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns. Rätten att få vara annorlunda! 

 Jag vet inte hur Backman bär sig åt... men det finns nog inte ett stycke eller ens en rad som inte är värd att läsa och begrunda. Hur kan han ha sån känsla för människors både inre och yttre vad gäller språk, tankar, oro, beteende och sen få ner det i en sån här berättelse. Träffsäker är nästan en underdrift... eller som BTJ menar "... och kommer på mig själv med att önska att jag vore en fluga på den Backmanska väggen när skapandet pågår, eller varför inte en parasit i den hjärna som utan problem kokar ihop historier som skulle göra Dr. Seuss avundsjuk."

 Lite tyngre, lite svårare än Backmans förra "En man som heter Ove" och kanske långt av alla kommer tycka om denna för kanske måste man ha varit "nära" både små och stora dysfunktionella superhjältar eller bara annorlunda hjältar i allmänhet för att uppskatta den. Jag vet inte men jag hoppas att många läser och tänker om när det gäller rätten att få vara annorlunda... för vi är faktiskt alla ANNORLUNDA på ett eller annat sätt och det ska vi vara stolta över!

 Uppdaterat 13 jan 2014: Nu har Gisan också recenserat denna underbara bok, hennes recension hittar du här


Recenserat av
10 kommentarer:

Stryparen av Jonas Moström

"Natten mot Lucia drar den värsta snöstormen i mannaminne in över Sundsvall. Sjukhuset snöar igen och blir under tre dygn helt isolerat från omvärlden. Då börjar någon, till synes slumpvis, att strypa både personal och patienter, på vitt skilda ställen på sjukhuset. Varje offer är dessutom knivskuren i pannan ? Ett lodrätt snitt från hårfästet ner till näsroten.

 Läkaren Erik Jensen har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg, som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde son Alfred, upp jakten på mördaren.

 Frågan är var de ska börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan offren och varför sker morden på så olika platser?

 Utredningen kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter. Och det är bara en tidsfråga innan Stryparen slår till igen?"

 Jag blev så glad när jag hittade den här boken när jag letade billiga e-pocket på dito.se. Avverkar just nu bok efter bok och försöker hålla nere budgeten. Jonas Moström är en favorit så därför kändes den här som ett bra köp. Där fick jag helt rätt.
Kriminalkommissarie Johan Axberg och Erik Jensen har aldrig gjort mig besviken förut och gjorde det inte nu heller. Eller ja, jag kan ju bli besviken på hur de hanterar sina familjer och kärlekar. Det finns stunder i den här boken då jag skulle vilja tala dem "tillrätta" och få dem att tänka och välja rätt. Men det är alltid lätt att vara klok åt andra.
Själva mordgåtan i boken är en mycket spännande sådan. Spekulationerna om vem mördaren är skiftar hela tiden. Vissa stunder är jag övertygad om att det är ju Hon, för att en stund senare vara övertygad om att det är Han.
Att de alla är instängda på sjukhuset skapar en klaustrofobisk känsla som gör att sidorna bläddras fortare och fortare för att komma mot slutet och slippa isoleringen på sjukhuset. Samtidigt infinner sig en tomhet som så ofta då en bra bok tar slut.
Nu ska jag nog hasta vidare till nästa del i denna serie :-)

Recenserat av
1 kommentar:

geim - ett reality-spel du inte ens kan föreställa dig

Den här deckardebuten av Anders de la Motte började ju kul... sen satte jag liksom i halsen, när allvaret i leken får allt större konsekvenser. Det startade som ett spel.... lite kul faktiskt men för varje kapitel steg spänningen för att till slut omvandla storyn till en riktig psyko-triller med en rejäl portion av humor och ett underbart modernt språk och snabba växlingar ;)  

 När Henrik HP Pettersson hittar en gnistrande ny mobil i bussen har han som vanligt inga skrupler. Den kan ju säljas dyrt så han slipper nån månads jobb. Men plötsligt blinkar mobilen till och ett personligt meddelande till honom visas på skärmen. Han blir inbjuden till en ny facinerande upplevelse där han dessutom lätt kan tjäna sig en hacka samtidigt, klart han inte tackar nej.

När polisinspektör Rebecca Normén anställd på Säpos livvaktsrotel blir en av måltavlorna i spelet kommer de båda varandras olika världar närmare och Rebeccas ordingssamma liv börjar likna kaos.  

 Lätt att förstå att HP och Rebecca har svårt att tro på den historia de undan för undan blir varse under brutala former... ett realityspel med katastrofala följder... värre än man kan föreställa sig. Men kan HP verkligen avstå från denna spänning, belöning och framför allt creden från fansen som han saknat hela livet?! Och kan Rebbecca få lugn och ro från sitt förflutna?!

 Vilken fantasi!... men ganska grotesk sådan för att komma på en sån här grymt geim, kul idé att skylla politikermord, katasrofer som 9/11 och estonia på ett realityspel där loosers i samhället får spela den stora rollen för att mata sitt ego. Men mellan raderna finns mycket mer om vanligt mänskligt betende i Svennars värld.

 Anders de la Motte arbetar med säkerhetsfrågor och har tidigare varit polis i Stockholm. Geim är hans debut som författare och ytterligare två böcker är planerade som jag kommer hålla utkik efter.
Dessutom gick Svenska Deckarakademins vämotiverade debutpris till Anders de la Motte för geim med motiveringen "En roman, förankrad i vår tid, skriven på dagens språk, med humor och spänning"

Recenserat av
Inga kommentarer:

Märkta för livet av Emelie Schepp

"En sommardag 1986 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.

 Tjugosex år senare får Jana som framgångsrik åklagare uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlen, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping. Tillsammans med kriminalkommissarie  Henrik Levin och kriminalinspektör  Mia Bolander inleder hon ett intensivt arbete med att lösa fallet.

 Senare hittar man ännu ett lik. Denna gång är det ett barn. Allt tar en oväntad vändning när det visar sig att spåren leder mot den döde pojken. Och ju mer Jana gräver i hans bakgrund  desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en mörkare och blodigare historia än hon någonsin kunnat föreställa sig."

Ännu ett nytt napp i det stora deckarförfattarhavet. Ett helt obekant namn som dök upp när jag letade på dito.se efter en ny e-bok. Jag gjorde en chansning som jag inte ångrar.
Märkta för livet är en både spännande, skrämmande och fascinerande bok. Den var mycket lätt att komma in i och spänningen växte och fanns med ända till sista sidan. Jag läste med glädje att det här är första boken om Jana Berzelius. Med andra ord kan jag se fram emot fler härliga läsupplevelser om denna komplicerade kvinna...
Recenserat av
Inga kommentarer:

En man som heter Ove av Fredrik Backman

"Ove är 59. Han kör SAAB. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt.

 Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.

 Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer att förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."

 Så har då även jag läst boken om Ove som "alla" pratar om. Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Bara inte just det här. Som så ofta så blir jag skeptisk när "alla" pratar om en bok som precis "alla" har läst. Så bra kan den inte vara. (Ack så rätt jag hade t ex med 50 nyanser-böckerna). Men den här boken var/är verkligen så bra som jag hade hört.
En bok så full av humor, värme och sorg i all sin komplicerade enkelhet. Ove är en man som det nog skulle vara lätt att älska att hata. Men han blir väldigt intressant när man får se livet ur hans vinkel.
Fredrik Backman har ett underbart sätt att skriva på. Han hanterar språket på ett sätt som gör boken väldigt lättläst, melodisk och kantig på samma gång. Otaliga är gångerna då jag skrattar gott, högt och länge åt olika skeenden i boken. Men stunderna då jag sätter skrattet i halsen och känner sorg är inte få de heller.
Nu har ju "alla" läst den här boken. Men för er som inte råkar höra till "alla" har jag bara en sak att säga: Läs den! Marlene kallar Ove en tjurskalle att älska... du hittar hennes recension här
Recenserat av
3 kommentarer:

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal

"Enstöringen Lapp-Erik, en gång Sveriges främste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa i en by i Tornedalen.
I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin kompanjon, och flyr sedan mot gränsen.
Katrine, som just fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde. I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.
Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras berättelser allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala."

 Detta är en dyster men spännande bok. Jag kände mig lite tveksam till den när jag började. Men den var mycket läsvärd och välskriven. Det var roligt att läsa en bok som utspelades i helt annorlunda miljöer än många av dem jag läst på sista tiden...
Recenserat av
Inga kommentarer:

Världskrig z av Max Brooks


Jag har lärt mig en sak. Man ska bläddra lite i böcker och veta lite om de INNAN man köper de. Den här boken är så tråkig. Jag tänkte att det var en bok, som vanligt ni vet, med text och handling. Nej då, den här är i intervjuform. Författaren har träffat olika människor som var med i det här kriget. Så tråkig bok. Den tog mig ett halvår att läsa ut. Roligt att jag ens läste ut den. Men det var för att jag tog med den i 3 på 3 utmaningen hihi. Så utläst blev den =) Men skittråkig. Nog årets tråkigaste bok. Fast det som de han intervjuar är ju spännande men inte hela historier ju. Så retlig bok!!
Från bokens baksida:
För bara tio år sedan var Zombiekriget nära att utplåna mänskligheten.
En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes
erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämmer sig för att resa över
USA och världen - till städer som en gång myllrat av upp till trettio miljoner
invånare, såväl som till jordens mest avlägsna och ogästvänliga hörn.
Världskrig z består av hans intervjuer med de människor han möter:
smugglare, regeringstjänstemän och militärer som varit aktivt involverade
i kampen, men också vanliga civila vars enda gemensamma nämnare är att de en gång stått ansikte mot ansikte med den här tidens levande - eller snarare odöda - helvete.
Vittnesmålen sträcker sig från den nu ökända byn Nya Dachang i Förenade Kinesiska Federationen, där pandemin tog sin början med tolvårige "Patient noll", via de namnlösa skogar i norr där otåliga människor sökte temporär tillflykt i kylan, till ett Sydaftika där Redekerplanen ingav mänskligheten hopp - till ett outsägligt pris.


..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

Illdåd av Thomas Erikson

"Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart bara vara början.

 Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet."

 Det här andra delen om kriminalinspektör Nina Mander och beteendevetaren Alex King. Jag kastade mig över den direkt efter första boken som var så bra. På två dygn var den utläst. Det var med vild frenesi jag bläddrade mig fram genom denna hemska historia. Jag ville så gärna se att rättvisan segrade även om jag insåg redan från början att Sara för alltid skulle vara skadad av våldtäkten på flera plan. Den kändes skrämmande aktuell efter medias rapportering om hovrättens friande dom av killarna som blivit dömda för gruppvåldtäkt i tingsrätten.
Det är både spännande och tragiskt att få ta del av Alexs förflutna så man får lite mer förklaring till hur han blivit den person han är. Jag fortsätter fascineras av han sätt att arbeta med beteendevetenskapen i den här boken. Den hjälper Sara flera gånger under rättegången...

Recenserat av
Inga kommentarer:

Bländverk av Thomas Erikson

"Sorlet från femhundra deltagare fyller den stora konferenslokalen där Alex King snart ska inleda sitt föredrag. Någonstans högt uppe under taket ställs ett kikarsikte incheckning nedräkningen börjar.

 Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag.

 Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i undre världen. 

 Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Ingenting är vad det verkar vara och den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid. När Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Det är för sent att dra sig ur, och nu kämpar Fredric för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare."

 I våras fick jag en gratis e-bok av en vän. Jag laddade ner den i mobilen och började läsa. Ja det var denna Bländverk och det var min första bok att läsa på det viset. Jag satt på en perrong och väntade på besök och tåget var försenat. Perfekt att ha boken i fickan då. Trots att jag snabbt tyckte att det var en spännande bok så blev den sen bortglömd. Troligen pga ovanan att läsa böcker på andra sätt än det traditionella. Så i förra veckan blev det då av att återuppta boken en natt på sjukhus då jag inte ville störa mina rumskamraterna med att tända lampan.
Sidorna bläddrades febrilt under den natten och nästa. Väldigt fascinerad av bokens handling och författarens språk. Spänningen steg och allt var extra intressant tack vare Alex Kings hjälpande hand. Hans fokus på människors personlighetstyper är mycket intressant.
Jag insåg direkt då sista sidan var utläst att jag var tvungen att se om Thomas Eriksson skrivit fler böcker. Det har han till min glädje. Dessutom om den komplicerade Alex King. Så det blev till att ladda ner nästa e-bok och plöja igenom :-)

..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

"Slumpen är ingen tillfällighet" Jan Cederquist

Eller är slumpen en ren tillfällighet, något som sker utan att vi reflekterar över det? Något som bara finns där och vi säger lite nonchalant ”det var bara slumpen”.  Det är ofta så vi gör, ja nu var det slumpen igen och vi tänker inte mer på det. Men är det inte konstigt när olika saker i ditt liv plötsligt ser ut att vara sammanhängande i en rad skeenden som inte riktigt går att förklara. Varför gör vi si eller så varför möter vi plötsligt människor som vi just då behöver, eller varför står plötsligt barndomsvännen framför dig, som du inte sett på trettio år och du bara för någon timme sedan tänkte på? Det kan inte vara slumpen utan något mer övergripande som låter detta hända. Jag tror inte att det är slumpen att du och jag finns här, att vi möts för att det uppstår ett behov. Någonstans där ute mellan solar och månar sker något som inte går att förklara, något som styr oss mot det gemensamma målet som är menat redan från början. För det kan inte vara slumpen.

”Slumpen är ingen tillfällighet” hamnade i min hand av en rad tillfälligheter som skett i mitt liv de senaste åren. Om nu inte dessa saker hänt, om jag inte hade kommit i kontakt med nya människor så hade jag aldrig läst boken. Ett samtal som började med en undran, var det verkligen slumpen som fört oss samman? Eller finns det en mening i det hela? Jag började tänka tillbaka, på mig själv och mitt behov att ändra mitt liv till något bättre. Så skedde en hel del saker som ledde till att jag nu sitter här med boken i min hand och läser om synkronicitet, om händelser som leder från det ena till det andra. Vad meningen är har jag inte riktigt kommit på – men jag är säker på att den dyker upp bakom hörnet en dag.

Javisst, det kanske är flummigt! Men vad! Livet i sig är flummigt, härligt och rörigt i ett så varför inte tro på detta? För visst är det bra mycket skönare att ha en tro på att det faktiskt existerar en synkronicitet, att slumpen inte är något som händer bara av sig självt! Även om nu inte Jan Cederquist svävar iväg mellan solar och månar så leder boken till att tankarna utvidgas till något ofattbart. Något som jag tycker om att fantisera om. Så kära bokvänner och andra som hamnat här av en slump höll jag på att säga, för så är det inte hoppas jag! Utan en raksträcka av händelser som synkats ihop och ni hittade den här boken. Så kära glada vänner läs och läs igen! Synkroniciteten kanske tar er med på en resa som ni inte anar vilka vägar den kan ta! 

Nu är det som alltid, det blir att vandra iväg till biblioteket, leta i vänners bokhyllor eller i antikvariat, för boken ja den är naturligtvis slut på förlaget! 


..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...