"Wenke är en framgångsrik ensamstående karriärkvinna i trettiofemårsåldern som arbetar med tv-dokumentärer. Hon står precis på branten till burnout när en kvinnlig konkurrent vinner det prestigefyllda Wallraffpriset och Wenke känner hur hon faller. Hon kryssar mellan skönhetskirurgen och terapeuten men ingenting hjälper förrän hon oavsiktligt hamnar på ett möte för anonyma narkomaner. Helt oväntat blir hon djupt berörd av en man som just rest sig ur ruinerna av ett tungt heroinmissbruk. Mannen har en lysande karriär som jurist bakom sig och Wenke gör allt för att hjälpa honom på fötter. Hon upptäcker att hon för sig själv länge dolt ett avancerat tablettmissbruk för att komma över sorgen efter sitt enda barn som hon förlorade tolv år tidigare. Den nye mannen i hennes liv fyller henne med all den närhet hon dittills saknat i sitt liv och de inleder en symbiotisk relation. Wenke drivs av en oemotståndlig vilja att förstå varför en så attraktiv och välutbildad karl sjunkit så djupt."
Jag har tidigare läst Förkunnaren och Fällan av Unni Drougge som är del två och tre i en trilogi om journalisten Berit Hård. Även i den här boken är det en journalist som är huvudperson.
Jag känner väl igen tonen i boken från Drougges andra böcker. Den känns rå, "gåpåig", grov och samtidigt fascinerande. Det är hemskt att följa Wenkes flirt med både missbrukaren och missbruket som går djupare än vad som är hälsosamt. Hur kan hon tro att hon ska kunna besöka hans värld utan att dras ned i "träsket". Det är med andan i halsgropen jag följer henne djupare och djupare ner i en hemsk värld som är full av svekfulla människor.
..........................................
Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, boktips, adlibris, bokus
Ja du Gisan... Unnis språkbruk i sina böcker kan både chocka och faccinera. Jag gillade nog det mer än Berit Hård.
SvaraRadera