3 spännande deckare av Jussi Adler-Olsen

Marcoeffekten                 Flaskpost från P          Kvinnan i rummet

Nu har jag sträckläst igen. och funnit en ny favorit - Jussi Adler-Olsen och träffat Karl, Rose och Assad som arbetar på avdelning Q nere i källaren på polishuset i Köpenhamn. Jag som normalt inte vill följa en ecentrisk polis jaga mördare och absolut inte när det gäller gamla bortglömda fall men kriminalispektör Carl och hans medarbetare är så speciella och deras fall har iaf i dessa 3 böcker direkt anknytning till nya mord... ska dom lyckas förhindra ytterligare?

 Det är dessutom inte endast 1 fall som ska klaras upp utan ofta flera så dom har fullt upp och man får följa dom alla, även historien bakom på ett underhållande spännande sätt. Måste nog erkänna att jag hittat ytterligare en favoritförfattare som använder språket och pennan (eller vad författaren nu har för skrivdon) så till min belåtenhet. Dessutom är det ganska intressanta ämnen som tas upp; Fanatism, Barnslaveri, Invandring, Mutor m.m, ja helt enkelt sånt som försigår i vårt och andras världar.

Jussi är så skicklig med att hålla en på halster och hela tiden höja spänningsnivån... ibland blir man nästan tokig och liksom vill säga - nä, kom igen nu... det får inte hända, eller -åh, ska dom klara sig osv. Som t.ex när mördaren i en av böckerna tagit sig i i sjukhuset för att slutligen ta livet av de olycksdrabbade "kunde man bara numret på avdelningen visste man också ingång, våning och sektion... ...trappa 4, våning 13, sektion 1... så borde det ha varit, men hissen gick bara upp till 7:e vån..."  och när man tror att nu är det färdigt och man inväntar slutet kommer sååå mycket mer :)
Och så denna underbara humor i konversationen och tankarna hos alla på polishuset... Assads syriska metaforer och kamelhistorier, Roses underbara butterhet och Carls frustation över sina medarbetares egenheter som hela tiden sätter honom på prov.

 Nu har jag råkat lyssna till dessa 3 i total oordning men det spelar faktiskt absolut ingen roll för även om allt är en "följetong" sköter författaren det så perfekt... inga tråkiga upprepningar bara lite "jaha, så det var så det förhöll sig" när man läser boken efter som skulle varit före. Funderar på om jag ska försöka välja en favorit bland dessa... ja det får nog bli Marcoeffekten isåfall ;) Gisan har skrivit vad hon tyckte om Flaskpost från P så klicka här om du vill veta vad. Vill du veta mer om varje bok handlar om så klicka på länken under bilden :)

 Sista och enda ordet tillägnar jag uppläsaren Stefan Sauk... Perfekt!!!


Recenserat av
3 kommentarer:

Heja heja!!!! Martina Haag


Det här är Martina Haag i högform, med flätor och framåtanda tar hon sina första staplande meter för att tillslut springa Marathon. Martina Haags krönikor handlar om hur hon började springa.  En bok för oss som tror vi är för gamla, för trötta, för tjocka, för smala, för att vi inte kan! Men vi kan, budskapet i Martinas bok vara att alla kan springa. Det gäller bara att peppa sig själv och börja i rätt ende. Martina knyter på sig springskorna och har plötsligt sprungit i 12 minuter, kan hon som aldrig sprungit i sitt liv springa tolv minuter kommer hon att klara 13 nästa gång. Det är bara att lyfta på fötterna, lyft, sätt ner, lyft sätt ner… så vips har man sprungit sitt första femkilometerslopp.

”Heja,Heja!” är Martina Haags sjätte bok, i ett antal krönikor med stor humor berättar hon om sina mödor, om glädjen att springa och om springsklubben TDT som består av Martina, Hilda och Bea. Pokalen, deras vandringspokal och den som vinner sista loppet för året får behålla pokalen. Martina är i goda händer, både Hilda och Bea är läkare så Martina slipper oroa sig för att ligga avsvimmad i femkilometersloppet – hjälp finns en armslängd bort.

Jag blir glad av den här boken. Det finns hopp även för mig, när Martina Haag tar sina första staplande steg i spåret kan jag också göra det. Jag kan muta mig själv med att jag får stanna först när jag sprungit förbi björken där borta och när jag når dit finns det alltid fler björkar att stapla fram till! Lurad! Ja på Martinavis. Springa är roligt, det är skönt att tuta på i spåret och som i mitt fall med tonerna till Carmen i öronen. Martina valde annan musik. Men jag går igång på opera så det får det bli. Utan musik går det inte att springa, Martina vet hon har försökt.

Jag tjuter av skratt över alla Martinas mödor i löparspåret och på tävlingar. Åt hennes familj som kommer på tretusen anledningar som är viktigare än att åka iväg och heja på Martina när hon tävlar. För visst kan man väl heja på distans som hennes man Erik tycker är helt okey. Varvat med Martina råd och en del proffs råd så blir boken till den perfekta springinstruktionen för en novis. För det är bara att...
slänga på sig springskorna och ge sig ut.
De första 20 metrarna är avklarade!
HEJA, HEJA!


..........................................
Recenserat av
1 kommentar:

"A" en bok om livet, cancer och kärlek


"A" är Anna Bensons fortsättning på "C" boken som handlar om kärlek, om en kärlek som skulle övervinna allt men där sjukdom och svek skred in. Anna Bensons två självbiografier handlar om  hennes förhållande med "C", en kvinna som är nästan dubbelt så gammal som hon själv. "C" är känd inom politiken. Anna lovar att aldrig någonsin avslöja vem hon är något som Anna till att börja med har svårt för. Hon vill bara berätta för hela världen hur underbar C är.

"A" är en sorgesam livsberättelse, om att finna sin identitet och om att inte förstå varför en sjuk kvinna drar sig undan. Varför vill hon inte ha Anna vid sin sida när det är som svårast. Anna förstår inte, känner sig övergiven och sviken. Hur C tänker och varför hon väljer att kliva undan, inte leva mer än för sina barn och sitt barnbarn får vi som läsare aldrig veta. Jag kan bara gissa att C inte orkar, vill inte visa sin svaghet för hon vet att hon ska dö. Hon vill kanske bespara Anna den svåra tid som kommer.

Anna träffa "A", som hon får ett löst förhållande till. Det är naket och underbart som Anna själv skriver. Det vill sig bara inte riktigt, Anna kan inte släppa C. Anna träffar fler kvinnor, flator som hon blir vän med. Men vem är hon själv? Är hon Anna som bara råkade bli kär i en kvinna en gång eller är hon lesbisk. Frågorna Anna ställer sig är många och boken ger aldrig något mer svar än att Anna är Anna som älskar och inget annat. Det räcker kanske med det.

Jag har tidigare recenserat "C" och fick då den uppfattningen att C redan då gått bort i cancer. Att nästa bok skulle handla mer om Annas förhållande till A tog jag för givet, istället känns boken som en lång transportsträcka av känslor runt sjukdomen och runt hennes eget förhållande till C.  Där A blir en biperson för njutning eller för att hitta svar på frågan som Anna ställer sig vem är hon sexuellt.

Nu måste jag säga att jag tyckte om boken. Den ger en bild om hur svårt det kan vara att vilja finnas till för en annan men inte få tillåtelsen. När man så gärna vill. Anna fyller sitt tomrum genom att besöka klubbar och fördjupa sig i sin konst. Trots det skymmer C allt det hon gör, det finns bara EN kvinna och det är C. Hon målar tavlor. Kvinnor. För att fly?

Nu hoppas jag av mitt hela hjärta att Anna Bensons nästa bok, som jag tror hon kallar "M" kommer att berätta om att hon funnit sin plats på jorden och sin människa i livet. Sin identitet för jag hoppas innerligen att hon inte väljer att vara sin sexuella läggning, hur den än ser ut.

Det känns på något vis svårt att tycka till om en biografi, det är någons liv det handar om. En människas liv. Biografier borde inte recenseras utifrån hur de är skrivna, språket. utan bara från vad boken ger. För mig gav den en insyn hur svårt det kan vara att leva nära och långt ifrån en mycket sjuk människa. Jag tycker om Annas sätt att beskriva C och A, om platser som jag känner till men aldrig varit till. Det ger åtminstone mig liv till boken. 

 Som vanligt snodde jag bilden från: http://www.annabenson.se/  för övrigt en trevlig blogg!

.......................................................

Recenserat av
Inga kommentarer:

"Varför vara lycklig när du kan vara normal?



...det frågar sig Mrs Winterson när dottern äntligen tror att det finns en öppning. Det blir tyst, för det finns ingen öppning, Jeanette får leva med sin homosexualitet utan att bli förstådd.  I hela sitt liv söker Jeanette efter att bil accepterad av sin mor. Är hon själv dolt lesbisk? Är en fråga en vän ställer sig när hon får reda på att Jeanetters mamma sover när maken är vaken. Är det därför de adopterade Jeanette. I sin tidigare bok som kom ut när Jeanette var 25 år berättar hon historien om en flicka, kallad Jeanette och hennes uppväxt i ett frireligiöst hem och hur man överlever som homosexuell. I boken "Det finns annan frukt än apelsiner" berättar Jeanette Winterson om sin uppväxt på ett halvbiografiskt sätt. Som jämförelse kan jag säga att den boken är lättsammare och har en galghumor som roade mig.



"Varför vara lycklig när du kan vara normal" är en kärleksförklaring till litteraturen, till ordet och som genomsyrar hela Jeanettes liv. Utan litteraturen hade hon aldrig överlevt. (min tolkning). Det är en förklaring till viljan att leva sitt liv och vara den man är. Jeanette söker lyckan, hela tiden letar hon efter det som ska få henne att leva och älska den kvinna . Jeanettes  uppväxt har fört med sig att hon känner  att hon inte vet hur man gör när man lever tillsammans, hur man älskar någon så ovillkorligt att man bara vill var med den personen.

Samtidigt en grym berättelse om en tyrann till mor, om att bli utelåst hela nätter, om brända böcker, om att växa upp i ett frireligiöst hem. Om att finna sin identitet, kärleken, sökandet efter en mor, om ett eget hem. Det är en berättelse om litteratur som blir en ledstjärna i livet för att finna sin egen väg.

Det här är en bra och välskriven bok om livet. Jag grät mig igenom de första sidorna, jag stannade upp och ville inte läsa vidare. Jag blev skrämd och vågor av känslor föll över mig. Det är tur att jag hade modet att läsa ut denna bok och hålla mitt eget huvud någotsånär ifrån avgrunden.  För det krävdes mod för att själv inte fastna i minnen. Jag tycker boken ska läsas av alla de som är det minsta intresserad av relationer som inte fungerar och om sökande av identitet. För vem var egentligen Jeanette och vem hade hon blivit om inte Mrs Winterson och hennes make hade adopterat lilla Jeanette?

Läs den för språket. Jeanette Winterson skriver inte som andra. Hon skriver som hon är. Rakt upp och ner, med ett språk som inte är tillkrånglat men ack så vackert och berörande. Det här är en av få böcker som jag skulle önska att jag fick möjligheten att diskutera  med författaren. Tyvärr bor hon i England och min engelska är inte tillräcklig för allt det jag vill säga. Jag är glad att jag hittade henne om så bara i bokform. Tack. Tack för att du finns, Jeanette Winterson och förhoppningsvis gläder mig med fler böcker i framtiden. 


..........................................
Recenserat av
4 kommentarer:

Karin Alvtegen X 5 som börjar på S

Det kanske inte är de senaste utgåvorna i literaturens värld jag ägnat mig åt den senaste tiden men det finns en anledning som du kan läsa i min recension av Saknad (klicka här). 

 När jag så startade min Alvtegen-maraton trodde jag först att det fanns så många gemensamma nämnare i alla att jag kunde slå ihop alla i ett enda inlägg. Men jag bedrog mig. Alvtegen är skickligare än så. Varje bok är verkligen sin egen historia och alla blir lika oväntade som angenäma att lyssna eller läsa till.

 Men  några saker är lika... författarens otroligt rika och underfundiga underbara språk, vilket inte minst märks då hon lyckas få in lite humor ibland trots dessa ganska mörka sidor. Alvtegens skicklighet att överbrygga då och nu, här och där, dom och andra, fakta och fiktion osv är också återkommande i alla böcker. Oj, höll på att glömma - spänningen, det går inte att sluta läsa för inget är självklart i dessa böcker minst av allt slutet, tänker alltid hur sjutton kan detta sluta väl?

 Det som i övrigt är den gemensamma nämnaren är väl att de alla på något sätt handlar om ångest,  att få förlåtelse- antingen från gud, familj eller vänner, upprätthålla skenet, hämnd, två öden (eller fler) som till slut sammanflätas, många gånger kommer ånger o ändringar försent. fasansfulla hemligheter, svek, lögner och död.  Så långt likheterna, varje bok är unik i sin historia och väldigt oväntad. 

 Skuld läste jag för länge sen och minns att jag då inte hade fattat att det var en kvinna som skrivit, jag trodde det var en man och blev väldigt imponerad. Att jag sedan fick en egen stor behållning genom egen ny förståelse av män (en positiv sådan) och deras känsloliv och tankar visar väl hur pricksäker Karin är.
När det gäller Svek facinerades jag över hur Alvtegen lyckades beskriva de olika karaktärernas syn och tankar på det som händer dem... däremot gillade jag inte slutet i denna, det kom så abrupt och romantiker som jag är ville jag ha en annan ände ;)
Skam  blev den bok som fick mig att inse att jag inte vet vad som väntar. Här finns liksom inte det uppenbara mordet eller hämnden. Men men... oj, den fick mig att tänka på vad som kanske döljs i våra medmänniskors inre... vi vet sällan varför något är som det är och vi ska nog försöka låta bli att döma och ha förutfattade meningar utan istället försöka förstå och hjälpa. 
I Skugga (provlyssna här) är det medaljens baksida som målas upp i en spännande thriller. Vilket pris är människor beredda att betala för att uppnå odödlighet.Som vanligt finns där hur mycket som helst på och mellan raderna till eftertanke. Så kom jag till slutet och rös vid de ord som sas.

Har du aldrig läst Alvtegens böcker förut så är det nog bara att säga: Gör det, om du vill ha spänning och massor mellan raderna om hur människan kan funka i olika situationer p.g.a antingen arv eller miljö och vilka konsekvenser det kan få om det vill sig riktigt illa. Gisan har recenserat en av de senare klicka här och läs.

 Till Karins egen hemsida där du kan läsa lite mer om hennes olika böcker och hur dom kom till.
Recenserat av
Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...