Sophie lever med sin make och sina två labradortikar
i Stocksund. Hon är född in i överklassen. Allt är som det ska vara. Det
perfekta livet. Sophie är författare. Hennes make har ett jobb som ofta tar
honom på resor till London. De går på fester där allt är tillrätta lagt,
perfekt och man vet att föra sig. Sophie umgås med vänner ur samma klass. De
träffas och har tjejmiddagar. Allt är så bra och fint att Sophie inte kan tänka
sig något annat. En dag är hon med i ett debattprogram, på teve. Det är Kaja
också. De börjar prata. Och efter det blir inget sig mer likt. Sophie kan inte
sluta tänka på Kaja. Hon vill träffa henne igen. Kaja som kommer från Söder.
Kaja är feminist, radikal och vegan. Så olik Sophie som det bara går att vara.
De träffas, de möts. Sophie får se en värld som hon aldrig mött tidigare. En
dag förstår Sophie att hon är förälskad. I Kaja. Men är det besvarat?
Louise Boije af Gennäs, jag vet inte alls vad du
gjorde med mig när jag läste den här boken. Du fångade mig med dina ord från
första sidan. Det är tur att du använder många ord så att jag hann njuta under
en lång tid. För det här är absolut förra århundradets bästa kärleksförklaring.
Jag kan inte förklara varför en linsgryta, två labbar och ett trassligt
förhållande mellan överklass och det radikala är så vackert. Hur alla små
obetydliga detaljer blir till en underbara små byggstenar som får mig att vilja
koka linssoppa! Knasigt? Ja kanske, men trots allt är det inte bara linsgrytan
som stannar kvar i mitt hjärta långt efter att jag sista ordet är läst. Det är
så mycket annat.
Det skimrar om boken, det lyser i varje ord och även
när Kaja och Sophie bråkar så det rycker om det, blir det till något helt
normalt men så mycket bättre. Det blir inte samma skräckkänsla som när man och
kvinna bråkar i ett förhållande. Det är något i denna bok som får mig att
vilsamt följa med i alla svindlande vägar som de tar i sitt förhållande, jag
sitter på min stjärna och tittar ner. Långsamt läggs ord till ord, jag vill
inte att det ska ta slut. Jag vill se det Söder som en gång var mitt, jag vill
se allt detta i bild och ord, från en annan människas synvinkel. Så jag stannar
kvar och släpper inte taget, en bok som aldrig kommer att hamna på en
loppishylla - för den får bo kvar hos mig. Länge.
Den här läste jag för gett bra tag sedan. Tyckte den var otroligt bra!
SvaraRadera