Yrsa - Den glömda drottningen. Av Margit Sandemo

Ja Margit Sandemo har skrivit många historiska böcker om konungar och dess rike och intagande och sådant vad jag har förstått. Bland annat Sagan om Isfolket och Legenden om ljusets rike.

Nu har jag läst denna fristående bok om Yrsa. Riktigt spännande men väldigt seg hela första delen av denna bok tycker jag. Men det är väl att jag inte är van att läsa denna typen av böcker.

Från bokens baksida:

Folkvandringstiden kallades den, den förhistoriska tiden i Norden från 400 - ca 600 e. Kr. Otaliga är historierna om den tidens manliga hjältar, otaliga är sägnerna om deras bedrifter - grova och brutala. Gamla riken utplånas och nya uppstår. Men Yrsas saga berättar också om en annan tid, en tid av värme och ömhet, bort från krig och grymhet.

Ännu styr Oden och Tor människorna, även om någon har hört om en annan Gud.

Drottning Yrsa är en av få starka kvinnor från denna krigiska perioden. Hon strålar som ett ljuvt ljus i en mörk, mörk tid. Hon blir drottning i två riken, hon blir svearnas drottning och sedan gift med danekungen Helge. Men båda hennes män är i krig. Krigens färger är rött och svart - och Yrsas liv blev något helt annat än de mjuka drömmar hon hade då hon var ung.

Nja sådär känsla från mig men ändå gullig på något sätt. 3 av 5 gripar.

KRAM CISSI

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, Adlibris, Bokus

Lockfågeln av Henrik Brun

"Den danske journalisten Ketil Brandt är på väg till Sarajevo för att närvara vid ett bröllop. Men precis när han anlänt till Slovenien får han ett oväntat samtal från polisen i Ljubljana. Michael Jensen, en gammal vän från Ketils tid som krigsreporter på Balkan, har hittats mördad. Och som av en märklig slump var han just på väg till Danmark. Polisen ber därför Ketil stanna i staden och hjälpa till med utredningen, och mot bättre vetande tackar han ja.

Snart visar det sig dock att Ketil används som en bricka i ett större spel och mot sin vilja dras han in i en infernalisk härva av människohandel och korruption. I ett försök att undslippa det nät som dras åt kring honom inleder Ketil ett riskfullt samarbete med Ines Sivonik, en ung och attraktiv slovensk reporter. Med flera förföljare i hälarna kämpar Ketil och Ines för att avtäcka den skrämmande sanningen bakom mordet på Michael Jensen. Märkligt nog visar det sig att vissa av trådarna leder i riktning mot Helle Madsen, dansk damhandbolls mest lysande stjärna ..."

Det är så roligt att göra nya bekantskaper med såväl författare som litterära personer. Lockfågeln är den första i en trilogi Henrik Brun. En mycket spännande och intressant bok med en del oväntade vändningar vilket gillas skarpt. Språket är lätt och ledigt att flyta fram i. Det är en lättläst bok med både spänning och kärlek i. Lika lättsmält är inte de ämnen som kommer upp i boken. Om det var så att jag visste att det bara vore fiktion så vore det lättare att smälta. Men samtidigt är det viktigt att inte blunda för att det dagligen pågår så mycket hemska handlingar av människor mot människor... 

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

50 nyanser av frihet av E L James

Snyft nu är denna trilogi ett avslutat kapitel för min del och jag har verkligen blivit djupt berörd av dessa böcker. Vet inte riktigt varför. Samtidigt som man blir lite generad som läsare så blir jag även fashinerad av böckerna OCH allra minst författaren. Var får hon allt ifrån? Hur kan man få ihop det så snuskigt bra? Jisses säger jag. Det man läser känns sååå verkligt dock ändå som en helt underbart omöjlig saga!! Nu ska de tydligen göra film av böckerna och då undrar jag PORRFILM eller vad?? Jag är absolut inte pryd men denna sexgenre är för mig okänd. Vet ju vad det handlar om och så men aldrig provat på själv. Ruskigt bra böcker vill jag våga påstå i alla fall!

Vad tycker ni andra som läst den?

Jag läste denna på DITO (Ebok-appen) och på info om boken står det följande:

När den unga litteratursstudentskan Anastasia Steel träffade den drivne företagaren Christian Grey föll hon handlöst, och de inledde ett passionerat förhållande. Ana blev både chockad och skrämd av hans sexuella preferenser och komplicerade historia- deras relation är en ständig kamp mellan begär, svartsjuka och villkorslös kärlek.

    Nu har de allt: Passion, närhet, rikedom och en värld full av möjligheter. Men Ana vet att det inte kommer att bli lätt att älska Christian. Hon måste på något sätt lära sig att dela Christians livsstil utan att förlora sig själv. Samtidigt måste Christian kämpa med sitt kontrollbehov och ta itu med problemen i sitt förflutna. Just när det verkar som om de tillsammans lyckats överbrygga alla hinder tycks ödet utsätta Ana för det hon fruktat allra mest!

5 av 5 gripar och supertråkigt att behöva skiljas från Mr Grey och hans Ana!

KRAM CISSI

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - inte vad jag trodde

Och här tar jag ett uppehåll från boken. När jag lyssnade på en intervju av författaren Göran Rosenberg och hans bok om fadern som överlevt koncentrationslägret tillsammans med Görans mor blev jag jätteintresserad... den MÅSTE jag bara läsa. Fick så bråttom att jag glömde kolla in "Om boken" någon annanstans. Hur som, den började med världens spänning om en bro där fadern skulle passerat fast från andra hållet... det mindre farliga hållet. Och sedan visade det sig vara i Södertälje och en beskrivning om denna stad i Rosenbergs barndom följde. Nä inte intresserad...

Ovan skrev jag för några veckor sedan, men så fick jag för mig att det kanske ändå kunde vara intressant. Dels för igenkännande av min egen barndom dels för att Södertälje ändå är en intressant plats vad gäller invandrare, dels har jag faktiskt besökt denna stad.

Inte en sekund har jag ångrat att jag tog tag i lyssnandet igen. I ett försök att, för att använda Rosenbergs egna ord, samla alla skärvor till en helhet av sin fars levnadsöde reser författaren själv den väg som fadern fick resa en gång vid krigsslutet. Han besöker de platser fadern kommit till. Med hjälp av brev från sin far till hans mor och annnan dokumentation samt människor han träffar på sin resa berättar han så om de mest ohyggliga ting en människa kan vara med om, och allt baserat på dokumenterade sanningar.   

I personaltidningen vid Skania Vabis kunde man i slutet av 1950-talet läsa "Historien om Polacken Dawid Rosenberg, ett flyktingöde som miljoner andra i krigets och i efterkrigets Europa, en historia som börjar i den Polska staden Lotch en oktobereftermiddag 1939, och via svält, misshandel nöd, allmänt elände och terror går fram till 1955 då den slutar i Scandia Vabis i Södertälje" och om detta handlar boken till stor del. Men den slutar inte här. Vad hände sen? Hur tog Sverige och Södertälje emot dessa människor som inte längre hade en plats på jorden i denna tid då det så kallade Folkhemmet byggdes upp. Hur klarade dom själva av att leva vidare...

Boken är ganska tung... inte bara i innehåll utan även i sidor. Lite rörig i början och det var inte förrän i sista kapitlet jag förstod det första ;) Men Göran Rosenberg läser den själv på ett mycket behagligt sätt. Ibland talar han till fadern, ibland talar han utifrån egna minnen som ett barn ser på en händelse. Språket är vackert och välformulerat och framför allt det berör. Många är mina tankar om flyktingar i Sverige idag... många är även mina tankar om barn vars rötter inte fått ordentligt fäste... och många är de svar som Rosenberg ger, för detta är en bok som handlar om så mycket annat än bara de överlevande från Auschwitz. 

Sen kan man undra varför man ska gräva ner sig i sådan litteratur... det enklaste och framför allt det bästa svaret ger Rosenberg själv så småningom "...likt Lots hustru kan ni bara leva vidare om ni inte vänder er om och blickar tillbaka, eftersom ni likt Lots hustru riskerar att förstenas vid anblicken. Men ni kan inte heller leva vidare om ingen ser och förstår vad det är ni har överlevt och varför ni ändå lever vidare. Jag tror att steget  från överlevnad till fortlevnad kräver denna till synes paradoxala förening av individuell bortträngning och kollektiv erinring. Ni kan bara blicka framåt om världen blickar tillbaka och erinrar sig varifrån ni kommer och ser spåren som ni för vidare och förstår varför ni ändå lever. 

Ja, jag väljer fetstil i citatet ovan. Bättre kan det väl inte beskrivas varför du bör läsa den. Den här boken är väl värd sitt Augustpris, och vi kan alla hjälpa till fortlevnad genom att kollektivt erinra oss varifrån många av våra invandrare kommer, både då och nu.

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, invandrare, flyktingar, andra världskriget, historia, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, Göran Rosenberg, adlibris, bokus, DN, 

TIGER Mian Lodalen

"Tiger" är den fjärde boken jag läser skriven av Mian Lodalen. I den tidigare boken "Dårens dotter" fick vi följa Connie som barn, nu har hon blivit tonåring och med allt vad det innebär. Det är slutet av 70-talet i Jönköping. Här lever Connie med sina fosterföräldrar,  moster Britta och Lennart. Connie är inte riktigt som andra, i skolan sover hon sig igenom lektionerna, hon pratar och stör. Hon är sämst i klassen och platt som en pannkaka. Kalle som är hennes blodsbroder och allra bästa vän börjar växa ifrån varandra. 

En dag kommer Räkan, Sirkka och Lillen in i hennes liv och de bildar "Sisters in crime". Connie blir en i gänget. De spanar på killar och gör även allt det som tjejer inte förväntas göra. En dag drabbas hon av det ofattbara, hon måste vara sjuk. Det här kan inte vara sant. Hon måste bli frisk igen. Så börjar ett dubbelspel inför kompisar och vuxna. Det mest förbjudna, det som bara kan vara det hemskaste en tjej kan drabbas av drabbar henne av alla. Connie vill så gärna vara som de andra så hon spanar på killar, är med killar men inget händer. Så finns Anna. När hon ser på Anna är det som tusen fjärilar flyger genom hennes kropp. Det är spännande, förbjudet och så hemskt att Connie gör allt för att känslorna ska försvinna ur hennes kropp. Vi får följa Connie i all hennes förtvivlan att inte vara som andra tjejer. Hur hon tillslut finner sin väg.

Det är något med Mian Lodalens sätt att skriva som berör så djupt i själen att både  skratten som kommer och tårarna som trillar känns så befriande lättsamt. Mian Lodalen skriver som ingen annan kan skriva om allvaret i livet och glädjen. Hon får allt att skimra med sin humor,  som finns där bakom varje litet ord. Eller litet ord! Det här är stora ORD! Jag kan inget annat säga än att jag älskar det. Orden rusar rakt igenom mig. Berusar och fångar. Ibland vaknar jag upp och undrar om det är min egen skola som skildras. Hur kan det vara så lika och ändå så olika? Hur kan känslor och tankar beröra så djupt att jag långt efter att jag slagit igen boken så lever den kvar inom mig. Väckta från en tid så långt bort att jag trodde jag glömt den.

Klicka HÄR om du vill läsa alla mina recensioner om Mian Lodalens böcker

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

Dårens dotter av Mian Lodalen

I " Dårens dotter" får vi möta Connie dotter till en frånvarande och närvarande pappa när det passar honom själv. Mamman är död. Connie bor hos sin moster och hennes man, Connies pappa är inte som andra pappor, han är en levnadskonstnär, en clown, en som hittar på och får osanningar att bli sanningar. Connie har en kompis, Kalle. De är blodsbröder. De leker, de hittar på och ställer till en massa bus. I skolan sover Connie bort lektionerna, hon förstår inte riktigt varför hon ska gå i skolan och lära sig sådant hon inte har lust att lära. Så blir Connie frälst för det är nog bäst så. Kanske ska hon bli en ordentlig flicka då. Hemma gömmer hon en hamster under sängen. Den har hon fått av  Kalle som tröttnat på den. Ingen vet om hamstern för Connie som älskar djur får inte ha några hemma för moster och hennes man. En dag rymmer hamstern. Hur det går med det ska jag inte avslöja. När Connie närmar sig tonåren händer det något så hemskt att hon inte vet vad hon ska ta sig till. En av pappas vänner förgriper sig på henne.

"Dårens dotter" är delvis en självbiografi. Mian Lodalen berättar om tiden och uppväxten i Jönköping fram till att hon ska fylla tolv år. Det är en mörk men samtidigt ljus berättelse som får den mig att skratta och känna en enorm empati med Connie. Mian Lodalen får fram den där speciella 70-tals känslan som jag inte riktigt kan sätta finger på. Den som finns inom en för alltid. 

Jag blir glad av Mian Lodalens böcker, humorn är som vanligt totalt obetalbar. Jag bara njuter av varje ord och lider samtidigt med berättelsens Connie. Jag hoppas av hela mitt hjärta att bara en bråkdel av det du skriver om är självbiografiskt och att det hemska aldrig hände dig. För visst fanns de här barnen som liksom Connie inte kunde sitta still och inte förstod varför skolan var bra även i min Stockholmsvärld. De som fick stämpeln att varken kunna läsa, skriva eller räkna. Jag blir väldigt tacksam och glad över att du skrev den här boken. Att du gav mig en glimt tillbaka till 70-talets Sverige, sett ur ett barns ögon. Tack för att du gav mig perspektiv, lät mig återuppleva vattenballonger, stormen 1969, svimningsleken och en hel del annat. För vi överlevde det gjorde vi nästan alla på ett eller annat vis.

Läs gärna mina andra recensioner av Mian Lodalens böcker: Trekant  Smulklubbens skamlösa systrar

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

TREKANT en av Mian Lodalens bästa

Här går det undan i svängarna och en bok till av Mian Lodalen är läst. I höghastighet plöjde jag bokstavligen igenom "Trekant" skrattar högt och gråter över allt bokens huvudperson My råkar ut för. I första boken "Smulklubbens skamlösa systrar" var My singel i "Trekant" försöker hon sig på tvåsamhet och sammanboende. Det ska visa sig inte vara det lättaste, ja vem har sagt att det skulle vara lättare bara för att man är två kvinnor? Eller två? Bob och Mys tvåsamhet har blivit lite tråkig och i ett stilla sinne av vanvett (?) får de för sig att en trekant skulle pigga upp deras insomnade sexliv. My och Bob börjar leta efter en lämplig kandidat men är hon som de hittar, så lämplig egentligen? Samtidigt har Hedda och Karlsson börjat planera att bilda familj, men vem ska bli pappan? Att Hedda ska bli mamma har de bestämt. Så jakten för dem på lämplig manlig kandidat börjar och de hittar en trevlig kille som är villig att ställa upp. Men kommer det att fungera? Mackan har ingen tur alls med män, för var finns de? Singelmännen? Och My börjar oroa sig över hur vänskapen med Hedda och Mackan ska fortleva och vad ska hända med Smulklubben nu? När de två övriga planerar annat. Mycket sätts på spel, familjeliv, singel eller inte. Ja vad är egentligen det bästa för de tre vännerna? Och kommer Bob och My att leva lyckliga livet ut?

För Mian Lodalens humor är obetalbar! Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde när jag läste den här boken. Jag har dig högt på min lista över favoritförfattare, Mian Lodalen. Jag hoppas bara att du skriver mer, för vad gör jag när jag läst alla dina böcker? Börjar om från början tills jag kan dem utantill? Då ska du veta att en gång i tiden så kunde jag "Vad tror du hände sen" utan till och då var jag bara en liten skitunge. Jag gillar det där med att ha böcker kvar i huvudet länge. Sedan må det så vara att jag är trög i starten och först tio år efter din författardebut hittar till din litteratur. Bättre sent än aldrig säger jag. Men snälla skriv mer om My! Jag gillar henne, så fiktiv hon än är. Så härligt befriande! Det är med sorg i hjärtat jag stänger boken och bär tillbaka den till biblioteket. Jag vill ha My kvar alltid. Får jag lov till det?  Det där med lånad litteratur är inte min grej, jag vill ha berättelserna kvar. Länge.

Jag känner mig fortfarande lite skamlös som njuter av Mian Lodalens ord.Jag lovar dig att du får många skratt och härlig insikt i hur det är att leva som lesbisk i dagens samhälle. Vågar du, du som läser min recension? Eller fegar du ur? Jag lovar att jag inte stod med skammen i nacken när jag tog ner "Trekant" från bibliotekets översta hylla! Inte den här gången. Skammen är att de alltid står där på hyllan outlånade! Skäms bibblan! Gör reklam för dessa böcker är ni snälla. För fler borde få möjligheten att läsa dem tycker jag.

Tyvärr är även denna bok slutsåld på bokförlaget. Den går att låna på biblioteket eller kanske hitta hos något antikvariat. 

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, 

Sandmannen av Lars Kepler

Då är första boken för 2013 utläst. Ruskigt spännande. Först reagerade jag dock på de korta kapitlen men när jag väl kom in i boken så funkade ju det skitbra. Kändes som allt hände snabbt och det var nervpirrande spänning från början till slut. Dock är jag lite aningen förvånad över slutet och väntar med spänning på nästa bok av Kepler.

Från bokens baksida:

En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt söder om Stockholm. Han har legionärsjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år tillbaka. Mannen var ett av Jurek Walters sista offer. Den gåtfulle seriemördaren greps av kriminalkommissarie Joona Linna och dömdes till rättpsykiatrisk vård och total isolering.

Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnsemål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom, mycket bråttom. Någon måste ta sig in på säkerhetsenheten och vinna seriemördarens förtroende.

Ingen kan gömma sig för Sandmannen. Stanna inte, somna inte. Mardrömmen har bara börjat.

5 av 5 gripar. Helt klart läsvärd om man vill ha ryslig spänning!

KRAM CISSI

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus 

Livlinan - med Myron Bolitars vänner och familj

Blev så glad då jag såg en ny bok av min favoritförfattare Harlan Coben att jag bara slängde mig över den... men glömde kolla vad boken handlade om. Denna är återigen en i serien med juristen Myron Bolitar som gärna leker privatdeckare, vilket inte är en av mina favoriter bland Cobens alla deckare men tillhör ändå de bättre. 

Den höggravida f.d tennisstjärnan Sussie  är förtvivlad  när hon ber Bolitar om hjälp. Hennes make, den kände rockstjärnan Lex är försvunnen efter att ha någon påstått att barnet hon väntar inte är makens. Vem vill henne så illa? Klart Bolitar åtar sig att försöka jaga reda på vem. Den jakten leder honom djupare ner i sin familjs historia med mörka dolda hemligheter... Hur långt ska man lägga sig i och hur långt ska man gå för att få veta sanningen. Bolitar kan bara inte låta bli att gå långt, han går så långt att han inte sedan kan svara på om det var det som gjorde att människor mördades eller drogade ner sig. Men han vill hitta sin sedan 16 år försvunne lillebror och han har lovat sin far att finna honom...  
"Den fulaste sanningen är ändå bättre än den vackraste lögnen" 

Det är nåt speciellt med Coben (jag har sagt det förut), trots att miljön och handlingen denna gång utspelar sig bland sportelit och rockstjärnor med pengar och drogproblem som ligger så utanför mitt intresse och förståelse (vilket också gjorde själva deckarstoryn till "inte en av de bättre") så  är det alltid nåt som fångar mig. Denna gång är det syskon och familjeförhållanden i samband med detta som väcker mina känslor. Även föräldrars påverkan på sina barn och ungdommar inom idrotten, unga tjejer som älskar sina rockidoler och hur långt man kan gå för att vinna till varje pris. Kul även med vad  jag skulle vilja kalla Cyrano de Bergerac-syndromet. Coben blir min favorit, han lyckas alltid med att få in Det Där väsentliga i sin deckarstory, det där som berör, det där som gör att jag vill läsa mer och bara väntar på nästa bok men helst en av de fristående som jag finner snäppet bättre. 

Uppläsare Reine Brynolfsson gör absolut inte boken sämre... så härlig passande röst och ett perfekt flyt, ingen annan borde få läsa dessa böcker högt.

Som jag sagt ovan handlar denna bok ganska mycket om Myrons egen familj och här träffar vi också Mickey, Myrons brorson och jag råkade se att det kommer en ny bok 'Beskyddaren' med honom som huvudperson, en tonårsbok i april 2013. Läs om den på Bokus eller Adlibris, men vänta tills du läst Livlinan annars kanske du får en del svar redan i förväg ;)

Här hittar du alla våra recensioner om Harlan Coben

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, deckare, Myron Bolitar, Livlinan, Harlan Coben adlibris, bokus

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

"På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda. 

När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna? 

Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut."

Jussi Adler-Olsen är en ny författare för mig. Efter att ha läst den här boken kommer jag absolut fortsätta bekanta mig med hans böcker. Min sambo undrade nog vart jag hade tagit vägen från det att jag öppnade boken tills jag läst klart den. Jag bar med mig den runt hemma och läste då jag inte satt i mitt soffhörn eller låg i sängen. Den grep tag i mig snabbt och det kändes nästan som om jag skulle missa något om jag la den ifrån mig. Samtidigt ville jag läsa ut den snabbt för att få upplösningen vad som hänt pojkarna som skickat flaskposten. Kunde det vara så att de på något sätt klarat sig. Under resans/bokens gång dök andra hemska och spännande saker upp som jag också ville veta svaret på. Så jag läste och läste i 1½ dygn. Sen insåg jag att jag absolut inte ville att den skulle vara slut. Vilken bok skulle kunna fylla ett sånt tomrum...

Att läsa böcker så intensivt ger innehållet en chans att få växa sig stort på ett annat sätt än om jag ströläser en stund då och en stund då har jag insett. Så jag är glad att jag har möjlighet att ibland totalt kliva in i en bok och få vistas där i stort sett från början till slut...

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

Felcica försvann, kan någon säga hur?

Felicia Feldt är dotter till Anna Wahlgren som skrev barnuppfostringsboken "Barnaboken". Jag har boken i min hylla men måste erkänna att jag aldrig läst den. Jag fick den när jag väntade mitt första barn. Men på något vis kändes det som fel att låta någon annan styra över barnuppfostran av mina egna barn. Så den står oläst. Det kan ha varit bra att ha läst den, en bra bakgrund för att kunna ta sig till det som Felicia Feldt skriver om i sin bok "Felicia Försvann". Felicia Feldt skriver om en barndom där mammans män passerar revy, alla de nio barnen har inte samma pappa. Det är alkoholism, män som onanerar inför barnen, de flyttar 18 gånger. En gång till ett annat land långt bort. Hur mycket är sant? Det som är sant är att detta är Felicia Feldts sanning - den som hon växte upp med.

När jag sitter här och ska skriva något om boken står orden stilla inom mig. De flyter inte lika lätt som de brukar göra. Det är sällan jag sågar böcker och jag gör det inte nu heller. Jag står bara fundersam som betraktar över alla de brottstycken från Felicias barndom som vi får ta del av.

Jag får inget grep om Felicia. Jag vill kliva inom dig och försöka förstå. Jag ser bara små smulor av något som kunde blivit så mycket bättre om du förklarade. Vad låg bakom din mors uppförande mot er barn? Var det hennes egna idéer eller hade hon fått dem med sig från sin egen barndom. Varför flyttade ni så ofta? Jag vill ha en förklaring, varför blev det så här? Vad var det som drev din mamma att leva upp till den perfekta mamman utåt men inåt var hon kanske inte det? Hur kunde hon använda de metoder hon gjorde? Hur kommer det sig att Felicia blev det barnet som skulle fara mest illa, av den minst sagt inhumana uppfostran jag någonsin läst om. Det är ögonblicksbilder av Felicia 5 år till hon är 39 år. Felicia försvann bokstavligen bort. Hon blev det barn som inte fanns, inte syntes. Jag gråter sakta med dig för de glimtar vi får av din barndom lämnar mig inte helt oberörd trots allt.

Jag lägger boken tveksamt ifrån mig, vill jag läsa den igen? Ja en dag. Men jag hoppas hellre att det kommer en uppföljare. Som lämnar avtryck för alltid i mitt hjärta.

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus

Avig Maria - Mia Skäringer klär av sig

Den här boken berör... berör så in i bomben. Den här boken är så vacker och kärleksfull med ett språk som ibland är rena motsatsen... men det är Mia Skäringer precis som hon är. 

Att lyssna till hennes egna ord och tankar från blogg och kröniker om sitt liv har varit sååå underbart... ibland igenkännande... ibland befriande... ibland så chockande... ibland så roligt...

Att sammanfatta handlingen är svårt så jag gör det lätt för mig och citerar istället några pressuttalanden

"Fuck det intellektuella. Här handlar det om känslor. Om det rangliga lilla livet, både när det skaver och i ögonblicken av lycka med barnen, mamma eller vännerna..." Tara

"Mia Skäringer berättar om ett liv hon försöker bemästra och kontrollera, precis som vem som helst. Det är ärligt, rörande och saknar varje ambition att föregå med gott, amatörpsykologiskt exempel." Borås Tidning

"Insikten som ges är att livet är både fint och fult, tungt och lätt. ? Kanske kan man säga att detta är en självhjälpsbok utan att vara en självhjälpsbok...." ÖstgötaCorrespondenten

" ... precis som vanligt berättar hon mer ärligare och mycket roligare än de flesta om erfarenheter av övergrepp, ätstörningar, föräldraskap och den löjligt svåra konsten att vara uppriktig med sig själv." Göteborgs-Posten

Tror att det finns en bit AV oss alla i denna semisjälvbiografi, att det finns en bit FÖR oss alla... oavsett om du är man, kvinna, sitter i finrummet eller ute på gatan, med tung ryggsäck eller en som väger lätt, invandrare eller hbtq,  tror du vet mest/bäst om det mesta eller söker svar på många av livets funderingar... Mia Skäringer sträcker ut sitt hjärta till oss alla men har vett nog att hela tiden göra det större för sig själv och de sina. Eller som Mia själv säger "...att förverkliga Mig är inte att bli som Du, förverkliga Dig är inte bli som Jag, men så klart ska vi låta oss inspireras av varandra, det är vackert och nödvändigt för att få lite egen fart"

Mias läser själv och hennes dialekt ger inte bara charm och liv åt boken utan även en känsla av ärlighet och öppenhet. Kan inte annat än beundra och ibland förvånas av hennes mycket nakna och ärliga skildring av sig själv och sitt liv. Humorn bygger mycket på igenkänningsfaktorn och skildrar också vår samtid på gott och ont.

Jag är ingen boksamlare men denna vill jag äga, en bok  att plocka fram och läsa bitar ur då och då, med urval efter sinnestämning (precis som  mitt musikval vid tid och annan påverkas av min sinnestämning)

  

Till dej som ännu inte har läst/hört Avig Maria... gör det, jag tror inte du kommer ångra dig.

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, självbiografi, krönikor, Mia Skäringer, Avig Maria,  adlibris, bokus 

Stjärnor utan svindel

Sophie lever med sin make och sina två labradortikar i Stocksund. Hon är född in i överklassen. Allt är som det ska vara. Det perfekta livet. Sophie är författare. Hennes make har ett jobb som ofta tar honom på resor till London. De går på fester där allt är tillrätta lagt, perfekt och man vet att föra sig. Sophie umgås med vänner ur samma klass. De träffas och har tjejmiddagar. Allt är så bra och fint att Sophie inte kan tänka sig något annat. En dag är hon med i ett debattprogram, på teve. Det är Kaja också. De börjar prata. Och efter det blir inget sig mer likt. Sophie kan inte sluta tänka på Kaja. Hon vill träffa henne igen. Kaja som kommer från Söder. Kaja är feminist, radikal och vegan. Så olik Sophie som det bara går att vara. De träffas, de möts. Sophie får se en värld som hon aldrig mött tidigare. En dag förstår Sophie att hon är förälskad. I Kaja. Men är det besvarat?

Louise Boije af Gennäs, jag vet inte alls vad du gjorde med mig när jag läste den här boken. Du fångade mig med dina ord från första sidan. Det är tur att du använder många ord så att jag hann njuta under en lång tid. För det här är absolut förra århundradets bästa kärleksförklaring. Jag kan inte förklara varför en linsgryta, två labbar och ett trassligt förhållande mellan överklass och det radikala är så vackert. Hur alla små obetydliga detaljer blir till en underbara små byggstenar som får mig att vilja koka linssoppa! Knasigt? Ja kanske, men trots allt är det inte bara linsgrytan som stannar kvar i mitt hjärta långt efter att jag sista ordet är läst. Det är så mycket annat.

Det skimrar om boken, det lyser i varje ord och även när Kaja och Sophie bråkar så det rycker om det, blir det till något helt normalt men så mycket bättre. Det blir inte samma skräckkänsla som när man och kvinna bråkar i ett förhållande. Det är något i denna bok som får mig att vilsamt följa med i alla svindlande vägar som de tar i sitt förhållande, jag sitter på min stjärna och tittar ner. Långsamt läggs ord till ord, jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill se det Söder som en gång var mitt, jag vill se allt detta i bild och ord, från en annan människas synvinkel. Så jag stannar kvar och släpper inte taget, en bok som aldrig kommer att hamna på en loppishylla - för den får bo kvar hos mig. Länge.

Länkar till: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, adlibris, bokus