Bara du finns av Jenny Holmberg

"I tio år har Anna flytt. Gång på gång har hon ryckt upp Benjamin och sett honom krympa litegrann, han som borde vara i det stora växandets ålder. Det dåliga samvetet värker, hon måste ge honom rötter och trygghet, hon måste ta honom hem. Hemstaden har förändrats, fått nytt ljus och fyllts av nya människor. Men varje gång de går runt ett hörn riskerar de att mötas av det gamla mörkret.

Nike sover på parkbänkar och, de bra nätterna, på soffan hos någon kompis. Men så börjar det sista högstadieåret och plötsligt står en ny ung lärarinna framför dem. Nike vet genast att någonting har förändrats och medan hösten blir tätare omkring dem växer någonting i Nike. Han undrar om det är det som andra kallar för hopp.
Landsförvisad kämpar Olle med att leva det liv han var ämnad för. Men han bär alltid misslyckandet alldeles under ytan, livrädd för att det ska synas. Han håller sig krampaktigt i sin Evelyn och tänker att hon ska rädda honom, men mörkret i honom och längtan efter att få vända hem kan inte ens hon rå på."

 Bara du finns är en lättläst bok med tungt innehåll. Men trots det tragiska är det en bok som jag tycker mycket om. En riktig bladvändare. Jag ville hela tiden veta vad som väntade på nästa uppslag. Det här är en författare jag vill läsa mer av. Jag hoppas verkligen att Jenny Holmberg tänker ge ut fler böcker. Hon kan konsten att få tragik, död och kärlek i en vild blandning att bli en mycket bra historia som är svår att lägga ifrån sig...
..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

Lättstickat : finstickat av Anna Wilkinson

"Här kommer en stickbok för dig som längtar efter att lära dig hantverket. För dig som vill förbättra din teknik eller utmanas av nya snygga mönster! Eller kanske bara fräscha upp din garderob ...

Med massor av nya mönster och beskrivande sticktekniker är Lättstickat - Finstickat den perfekta guiden för dig som vill lära dig att sticka eller ta din stickning till nästa nivå.

- Inspirerande stickmönster för 20 olika klädesplagg och accessoarer med en retromodern kombination av både färg och mönster. 
- Utvecklande stickprojekt, tips och handledning för den som vill lära sig hantverket.
- Coola fotografier av det stickade modet och tydliga steg-för-stegbilder av olika tekniker."

Den här boken landade i brevlådan för ett litet tag sedan från Massolit förlag. Proppfull med inspiration är jag nu när jag har läst igenom den och tittat på alla underbara och beskrivande bilder. Det är en sån bok som jag vill ha liggande nära till hands för att återkomma till oavsett om det är projekt ur den boken eller annat jag ska sticka. Jag ser fram emot ett "stickigt" 2014 som ska bli både lättstickat och finstickat :-)
..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

Ängeln på Malmskillnadsgatan av Elise Lindqvist, Antima Linjer

"TV-dokumentären Ängeln på Malmskillnadsgatan väckte en enorm uppmärksamhet. Elise Lindqvists livsberättelse i P1 Sommar likaså.
I S:ta Clara kyrka och bland de prostituerade kvinnorna och flickorna på Malmskillnadsgatan är hon en välkänd gestalt sedan länge. Mamma Elise kallas hon, morsan, hon som alltid har en kram och en stund att lyssna, hon som delar ut handledsvärmare och bindor och MP3-spelare med något bra på.
Varför hon gör det? För att hon vet hur svårt det kan vara att leva. Och för att hon vill dela med sig av den kärlek som hon själv har fått.Hon var 59 år när hon helt oväntat mötte Gud. Sexuella övergrepp, prostitution och missbruk under åren innan dess har satt sina spår och gör nu att hon bättre än de flesta kan förstå Stockholms utsatta och vara den mamma de ofta saknar. "

 Tack till Libris för att jag fick ta del av denna bok! Tänk att en människa som upplevt så mycket mörker och ondska i sitt liv kan vända det och ge ljus och värme vidare. Jag förstår verkligen varför Elise kallas både ängeln, mamma Elise och morsan. I ur och skur går hon ut till kvinnorna/flickorna på Malmskillnadsgatan för att finnas för dem och underlätta deras liv på det sätt hon kan. En mycket läsvärd bok!
..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

"Pianostämmaren är den fristående fortsättningen på Stefan Tegenfalks uppmärksammade deckartrilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. En femtonårig flicka hittas död nära vattnet i Bromma utanför Stockholm. Det rör sig om ett brutalt mord där gärningsmannen skickligt har dolt spåren efter sig. Alla utom ett spåret han vill att polisen ska hitta. Snart kastas Walter Gröhn och hans grupp vid Stockholms länskriminalpolis in i jakten på en mördare som inte bara är osynlig det allra mest fundamentala saknas för att lösa kunna mordet. Nämligen ett motiv. Allt eftersom utredningen pågår och polisen tränger djupare in i den värld flickan levde i, börjar ett kaotiskt mönster av återvändsgränder framträda. Snart förvandlas jakten på mördaren till en mardröm i vaket tillstånd för Walter och hans grupp. Är allt bara en surrealistisk dimma av lögner där inget är som det ser ut att vara?"

   För att göra det lätt för mig själv ska jag börja med det negativa med denna bok. Den tog slut alldeles för fort! Här har jag gått och väntat på att Stefan Tegenfalk ska komma ut med ny bok efter den trilogi som jag läste och älskade. Att det blev en fristående fortsättning på den trilogin gjorde mig extra glad. Så fick jag möta "gamla vänner" som Walter Gröhn och Jonna de Brugge och det kändes toppen. Det här omaka arbetsparet travar på som de arbetshästar de är. Men när de stöter på hinder har de en härlig förmåga att stegra sig som vildhästar. Jag hoppas att de aldrig låter sig tämjas helt.
   Det är en spännande utredning jag som läsare får följa. Upplösningen är långt ifrån klar från början. Det gillar jag. Tegenfalk har en förmåga att gå in i äknslan hos individer av olika typer, ålder och samhällsklasser. Hans bkaraktärer känns mycket levande och jag har inga problem med att "måla upp" miljöerna han beskriver.
   Nu är det bara att vänta på att nästa bok av denna favoritförfattare ska komma ut :-)
..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus
Recenserat av
Inga kommentarer:

Tisdagskvinnorna Monika Peetz



”Tisdagskvinnorna” en titel som låter som en dröm av något spännande, vackert och mystiskt. Jag möts av fem kvinnor, så olika att jag förundras över att de överhuvudtaget blir vänner. Där finns, ett hyperkänsligt drama Queen, en brottmålsadvokat, en hängiven mamma, en designer som ständigt är förälskad och lyxälskande apotekshustru. De möts genom en kurs i franska, med tiden blir det allt färre lektioner och de fem kvinnorna möts på en restaurang varje tisdag för att äta middag. Så kommer den dag då mannen till en av de fem dör. Efter sig lämnar han en dagbok som han skrivit på sin Pilgrimsvandring. Efter viss tvekan bestämmer de sig för att följa med Judith för att fullfölja den pilgrimsfärd som hennes make inte fullföljde. Vandringen kommer att sätta deras vänskap på hårda prov. De vandrar i spåren av en man och hans dagbok, på resans gång sätts deras vänskap på prov. För varje steg de tar uppdagas en hemlighet som ställer allas liv på ända.

Jag skrattade första sidorna, sedan föll det mesta. Jag fick inget grepp om dessa kvinnor. Jag tror författaren tagit sig över huvudet när hon lät fem personer spela huvudrollen i det drama som känns väldigt ytligt. Visst skrattade jag till, men satt skrattet i halsen. De scener som utspelar sig längs deras pilgrimsfärd känns som om jag läst för tusende gången. Trots det ville jag veta hur det skulle gå. Slutet var inte förväntat och överraskade mig. Den här boken talade inte till mig. Den fick mig inte att vilja sträckläsa. Jag hade gärna sett att jag fått en mer ingående beskrivning av kvinnorna, om deras liv och pilgrimsfärden kunde ha fått ett helt annat slut tycker jag.

Om boken inte tilltalade mig så finns det säkert flera där ute som skulle gilla den. Den är en bestseller i flera länder. Nu råkade den bara inte vara riktigt min typ av bok och kanske föll det lite på att jag inte sträckläste, jag tappade bort mig flera gånger och blandade ihop karaktärerna. Läs den gärna och jag skulle bli glad om jag fick veta vad just DU tyckte.

Ps. För en gångs skull finns boken att köpa. Den är ny. 






 
..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

Hemligheten på Mercy Close - privatdetektiv Helen Walsh löser gåtan

Måste privatdeckare vara osympatiska? ... t.o.m kvinnliga sådana... på gränsen till personlig konkurs... beroende av andras välvilja och knaprar lyckopiller blandat med likaledes sömndito? Här skiljer sig inte denna från många andra privatdeckare - tyvärr, måste jag tillägga.

Boken är i "Jag" form med en sarkastisk bitchig attityd som gör den lite komisk och ett härligt språkbruk vid liknelser och uppläsare Anja Lundqvist låter väldigt autentisk, men med ett sånt sätt att tala som är så tetigt att det skulle ge mej huvudvärk om det vore i verkligeten.

Detta är Marian Keyes roman om den nu 34 åriga Helen Walsh, som just blivit vräkt och fått flytta hem till mamma och pappa.  Varken arbetet som privatdetektiv eller kärleksliv går något vidare; hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt god vän med sin exfru.
Så hör hennes ex Jay Parker en dag av sig om ett försvinnande. Det gäller en gruppmedlem i Irlands största band, Wayne Diffney. Han måste hittas till varje pris innan deras utannonserade återföreningsturné drar igång.  Många pengar och mycket prestige står på spel.  
Ovan är väl vad boken handlar om i stort, läser man på adlibris står det även så här:
Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut. Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?

 Får plötsligt lite svårt att beskriva vad jag tyckte om boken... citatet ovan är väl sant men känns lite mer spänningsfyllt och kanske inte det jag lade mest märke till, fast som dussin- deckare betraktad var den helt okey men inte mycket mer. Jo, lite mer... en portion av humor som jag gillade.
Recenserat av
Inga kommentarer:

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn

"Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn. Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män. Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Berättelsen synliggör en värld med festande diplomater, magra textilarbetare och svenska småbarnsfamiljer. En värld där karriärister och idealister samsas runt samma pool och där terrorism och tennismatcher präglar vardagen. En stark och spännande skildring som på samma gång berör svåra frågor som de mer vardagliga."

 När jag skaffade appen dito.se till läsplattan så fick jag med tre provböcker. Bl a den här boken. I glappet mellan två böcker fick jag för mig att läsa de sidor som fanns i provboken och fastnade direkt och gick in och laddade ner den kompletta boken. Det är absolut inget jag ångrar. Innan floden tar oss är en mycket bra bok. Den beskriver en värld så långt från min egen att det är svårt att tänka sig in i den samtidigt som det känns som jag är där när jag läser både om Sofia och Jannes vardag i sitt nya land och Muktas småsystrars kämpande för att få drägliga liv. Det är som om det är två helt olika världar som möts på en och samma plats...
..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse av Zlatan Ibrahimovic & David Lagercrantz

"Varför kom hon inte? Tyckte hon inte om mig längre? Det gick en minut, två, tre, tio minuter, och till slut pallade jag inte längre. Det var värsta förnedringen. Hon har säkert blåst mig, tänkte jag. Vem skulle vilja ha en date med mig? Och så drog jag därifrån. Jag skiter väl i henne, typ. Jag ska ändå bli fotbollstjärna. Men alltså, det var dummaste grejen. Tjejens buss hade bara varit lite försenad. Det var chaffisen som velat ta en cigg eller nåt, och hon kom dit precis efteråt och blev lika ledsen som jag. "

 Jag har varit på väg att läsa den här boken men det har kommit andra böcker emellan. Jag är inget fotbollsfan mer än när sonen spelar. Men den här boken var både bra och intressant. Zlatan är ju ett fenomen i våra dagar. Han verkar inte lämna någon oberörd. Att han skriver boken ihop med en så bra författare som David Lagercrantz gör ju boken ännu bättre. Från första sidan så rann sidorna snabbt genom fingrarna. Det känns på något vis som det är en ljudbok på sättet den är skriven på. Trots alla byten mellan klubbar som egentligen intresserar mig så mycket så fascineras jag väldigt av denna bok. Zlatan bjuder verkligen på sig själv och sitt liv från första till sista sidan.

 Här kan ni även läsa vad Fru Grip tyckte om boken...
..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

"Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börja och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sånt som inte andra ser, känt sånt som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppen själv närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd att Mary ska ta livet av sig."

 Ännu en av böckerna som jag roffade åt mig bland alla böcker på dito.ses höstrea. Den väckte min nyfikenhet när jag läste om den. Christin Ljungqvist har ett sätt att skriva som går rakt in i mina känslor. Det kändes verkligen som jag hade ett kaninhjärta som pickade när jag följde tvillingarnas dagar under sommaren som ska förändra allt...

..........................................
Recenserat av
4 kommentarer:

Hur kär får man bli? av Katarina Von Bredow

"Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om. Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var."

Jag ser med förvåning att jag inte har recenserat en enda bok av Katarina Von Bredow här i bloggen. Hur har jag kunnat missa det? Från det att jag första gången fick en av hennes böcker i min hand så har jag känt att hon är en konstnär när det gäller att skriva om kärlek. Ung, gammal, udda, förbjuden, vild kärlek.
Det är inga Harlequin-böcker. Det är böcker om äkta kärlek och andra livspusselbitar. När jag får en av hennes böcker i handen som inbunden, pocket eller som den här gången som e-bok så får jag samma känsla. Boken är skriven för hand i en mycket anteckningsbok med en vacker penna som raspar mot det handgjorda pappret som anteckningsboken består av. Det ger innehållet en skörhet mitt i sin styrka.
I Hur kär får man bli? är det tonårskärlek och vänskap som  står längst fram på scenen. Men i kulisserna väntar vuxenkärlek, frånvarande föräldrar och mobbing och väntar på sin tur att få ta plats på scenen. Som alltid när jag har läst en av Katarina Von Bredows böcker är jag mycket berörd efteråt.

..........................................
Recenserat av
5 kommentarer:

Vanmakt av Thomas Erikson

"Ett spädbarn försvinner från en engelsk diplomatfamilj bara för att några timmar senare dyka upp på den engelska ambassaden. Några dagar senare försvinner pojken på nytt, liksom familjens barnflicka, och efter en tid också familjens tonårsdotter... Någon kidnappar systematiskt familjemedlemmarna för att sedan återlämna dem. Någon som är ute för att demonstrera sin makt. Någon som inte skyr några medel.

 Pappan, diplomaten William Smythe, är vanligtvis en rationell och behärskad person men nu när hans logiska värld hamnar i gungning hotar hans tillvaro att rämna fullständigt.

 Polisen har inga spår. När beteendevetaren Alex King blir indragen i den dramatiska händelseutvecklingen, ställs han inför en rad svåra frågor. Vem är kapabel att genomföra denna djävulska plan? Och varför? Och vad händer om han inte kan hjälpa familjen?

 Nu är jag riktigt uppretad. Både på Thomas Erikson och mig själv. När man skriver så bra böcker som Thomas Erikson borde man ha som skyldighet att ha en serie-svit på en 12-15 böcker för oss läsare att hugga tag i. Samtidigt får jag skylla mig själv att jag inte drog ut på det goda och avvaktade med del tre som är denna Vanmakt. Men det gick bara inte. Jag var tvungen att få fortsätta läsa om Alex King, Nina Mander och Gabriel Hellmark.
Alex Kings sätt att analysera personer fascinerar mig. Det ger böckerna ett djup som jag gillar. Alex och Ninas förhållande, om de har något kvar att jobba på, är också intressant. Lägg till detta en god portion spänning och tankeväckande gåtor i handlingen så har du fått en bok med full pott. Tack och lov har Thomas Erikson utlovat fler böcker i den här serien. Tur för honom säger jag!

Recenserat av
Inga kommentarer:

En motorcykelolycka och ett jobb i brist på annat

Livet efter dig av Jojo Moyes

Boken fick mig att tänka på den fantastiska filmen "en oväntad vänskap".
En bok som jag var glad var just under 400 sidor lång så att jag fick njuta av den länge.

Detta är utan tvekan en underbar kärlekshistoria.

Will Traynor var en atletisk och framgångsrik eftertraktad ung man i London. Men en dag förändrar en motorcykelolyka allt detta. Han blir totalförlamad och finner ingen som helst glädje i livet längre.

Louise Clark är raka motsatsen till Will. Hon jobbar på ett sunkigt kafé. Bor hemma och försörjer hennes föräldrar på sin dåliga lön. Hon har inga som helst drömmar om att ta sig någon vart eller kämpa sig uppåt. När kaféet ska stänga blir Lou arbetslös.

I akut behov av pengar så tar hon jobbet hos Will, i brist på annat. Hon ska vara hans sällskapsdam. Underhålla honom, mata honom, försöka få honom att orka med livet. Men Will har bestämt sig att hans liv är helt tömt på glädje och han tänker göra slut på eländet. Lou bestämmer sig för att försöka få honom att ändra sig. Visa att han kan ha ett liv fyllt av saker trots att han sitter i rullstol. Han är inte särskilt charmig och svår att ha att göra med.

Ingen av dem kunde ana hur deras möte skulle komma att förändra deras liv och varandra så totalt.

Jag är en person som lätt blir känslomässigt involverad. Och det är inget undantag när jag läser. Jag lever mig lätt in i historier, platser, människors liv...kanske just för att jag läst så mycket. Extra mycket blir det med en riktigt bra bok som fångar en. En sån där man blir helt uppslukad och inte kan sluta läsa. Man verkligen känner att man är där med karaktärerna. Då och då stöter jag på en bok som verkligen går rakt in i märgen på mig. Det känns som att jag är med. Jag blir engagerad i karaktärerna och vill att de ska vara verkliga. Att historien ska vara baserad på en sann historia, bara för att det är så fint!

Det här var en sån bok. Förvänta dig att gråta, skratta, till och med bli arg. För det blir man. Flera gånger om. Även om ämnet är tungt är inte boken det. Det finns humor, värme. Inte heller känns den sliskig och överfylld av klyshiga kärleksscener. Kärleken är äkta. Personerna är äkta.
När jag slog igen sista sidan och torkade bort mina tårar gav jag boken till min man att läsa.

Absolut en av mina bästa böcker på sista tiden. Och i år har jag faktiskt läst många BRA böcker. Den är fantastisk! En bok jag kommer att köpa till min bokhylla bara för att komma ihåg att läsa den en gång till, nån gång.

..........................................
Recenserat av
2 kommentarer:

En dans på Rosor av Reginald Hill

Att inte alltid följa strömmen och välja det senaste kan ge oväntad läsupplevelse. Detta var en sådan deckare med några år på nacken där författarens skickliga talang för språket blev det jag nästan njöt av mest med en underbar förmåga att använda det till både ironi och humor. 

 När Patrick Aldermanns gamla faster Florence faller ihop död i sin rosenrabatt blir han ensam arvtagare till Rosemont house och dess stora ägor. Och ingenting kunde väl passa en naturälskande livsnjutare bättre än att få en av landets mest fantastiska trädgårdar att ströva omkring i. 
Men lyckan blir inte långvarig. Någon i omgivningen fattar misstankar och tipsar kriminalkommissarie Peter Pascoe om att allt inte står rätt till. När han undersöker saken närmare finner han ett oroväckande antal märkliga dödsfall som på ett eller annat sätt har gynnat Patrick. 
Medan överintendent Andy Dalziel är fullt upptagen på annat håll tvingas Peter Pascoe brottas med ett av sina mer svårlösta problem. Är den till synes så sympatiske Patrick Aldermann en man som bara haft osedvanlig tur här i livet? Eller är han en kallblodig mördare som inte skyr några medel för att få det han vill ha? 
En märklig berättelse med många spännande förvecklingar, Varje stycke inleds med en passande ros som titel med lite doft- och utseendekuriosa. Bara det var intressant och fick mig att googla runt mellan varven. Sen gör det ju absolut inget att det finns en hel del mellan radrena om översitteri och rasism ;) Fanns det något negativt? Ja, de långa meningsbyggnaderna var lite klurigt att komma i fas med eftersom jag lyssnade istället för att läsa men när jag väl vant mig så njöt jag av denna skicklighet hos författaren. 

Tyvärr är den slutsåld både på adlibris och bokus, men den kanske dyker upp igen. eller prova på dito.se, där hittade jag iaf 1 bok av samme författare
Recenserat av
Inga kommentarer:

Gilla hata horan av Johanna Nilsson

Jag fortsätter med ännu en ungdomsbok.

Johanna Nilsson är en ungdomsförfattare som jag tycker bra om. Hon skriver på ett lättbegripligt sätt och om ämnen som är ungdomars vardag.

Den här boken har hon skrivit genom ett samarbete med Pocketförlaget och Friends.

Jag måste börja med att säga att boken var mycket välskriven. Man kunde inte sluta läsa det flöt på så bra. En mycket mycket bra bok men med ett väldigt jobbigt tema.
Mobbning. Ingen lätt variant av mobbning heller, om det nu finns sådant.
För mig var boken tung att läsa. Dels för att jag själv varit med om mobbning. men framförallt när man tänker att detta är säkerligen vardag för många ungdomar. I och med sociala nätverk och internet har mobbningen gått från att ske i skolan till att ske dygnet runt, även i hemmet. Det är fruktansvärt! Jag blir upprörd och väldigt berörd av denna bok. Vilket nog också är tanken!

Mycket bra att Johanna Nilsson skriver en sådan här bok. Använd den i skolan för att tala om mobbning. Vart går gränsen? Är det okej att ge igen med samma metod? Hur snabbt sprider sig rykten egentligen?
Det finns lärarhandledning till boken att hämta gratis på Friends hemsida. http://friends.se/gillahatahoran

Boken:
Jonna och Gloria är 15 år. De är bästisar, inte direkt populära men inte heller mobbade. Båda är boknördar. Men inte 100% nörd då Jonna sportar och Gloria håller på med musik.
Robin är coolaste killen på skolan. Alla tjejer är kär i honom. Gloria också, men inte Jonna.
Gloria vill absolut ha Robins uppmärksamhet! Bli vän med honom på Facebook.
Men för att få bli det vill Robin att hon ska skicka bilder på hennes bröst. Jonna blir upprörd när hon får höra det men Gloria har redan skickat.

Efter att ha lussat för lärarna sent på kvällen blir det en efterfest hos en av killarna i 9B. Där dricks det öl och vin och det blir dans. Robin han dansar både med Jonna och Gloria. Gloria är helt lyrisk och bryr sig inte om att Robin tafsar lite. Men Jonna går därifrån när han tafsar. Men nåt hände efter hon hade gått. Dagen efter svarar inte Gloria. Jonna går in på Facebook. Där har det startats en grupp "hata horan" och klasskompisar uppmanas att gilla gruppen. Gloria blir mobbad och kallad hora i skolan, bloggen, facebook, chat. Robin har lagt ut bilderna så alla har sett. På festen tvingade han Gloria att suga av honom. Med klasskompisar som stod och såg på, filmade.

Men det Robin inte anade händer. Någon ger igen med samma metod. Hotar honom, kallar honom hora. Nu finns det två facebookgrupper, "hata horan" och "hata horan 2".

Det hela eskalerar och blir bara värre och värre...

Jag blir upprörd bara av att skriva om boken. Mitt hjärta brister att människor, ungdomar beter sig på det här viset. Tycker att det inte är fel, kränker varandra. Vad har hänt med vår medmänsklighet, vår medkänsla?

Jag var tvungen att läsa den i omgångar. Det blev för jobbigt.
Men läs den! Bli upprörd!
..........................................
Recenserat av
6 kommentarer:

Den gröna cirkeln av Stefan Casta

Fick den här boken av förlaget Opal som samarbetar med Bokii.se. Den tackar jag för. Rysligt spännande, är det dröm eller verklighet? Sträckläste den mer eller mindre för just att få reda på vad som händer sedan :) Judit är en klippa som fixar och trixar och kommer med bra idéer! Jag gillar Judit!!!


Från bokens baksida:
Händelserna utspelar sig en liten bit in i framtiden: En tisdag i november försvinner fyra ungdomar spårlöst från kulturskolan Fågelboet. Ingen vet vart de tar vägen. Inte ens de själva vet var de har hamnat när de driver i land med sin flotte! Det här är ett försök att rekonstruera vad som hände dem och vad de upplevde. Det bygger på en dagbok och filmer som de lämnade efter sig.
Så läste jag även att boken fick Barnens romanpris 2011. Det kan jag verkligen förstå!!
Kommentar från författaren:
"Jag har velat skriva en riktigt ruggig historia, en sån där som får håren att resa sig på armarna." Stefan Casta
Jag håller fullständigt med honom!!
..........................................
Recenserat av
Inga kommentarer:

På dina murar av Helena Looft


Det händer att jag faller för ett bokomslag, jag hade aldrig hört talas om Helena Looft, innan boken stod väl synlig på bokhyllans kant på biblioteket. En ljusgrön botten mot vita rosor, en Jesusbild, ett bokmärke… "På dina murar". När jag tog ner boken kändes det lite som att ta ner någon annans dagbok för att kika nyfiket i. Upplevelsen blev överraskande på alla vis, för det trillade ut ett foto på ett ungt par. Med tunn blyertsskrift är det tecknat figurer som jag inte förstår. Är det kvinnan på fotot som tecknat tecken i kanten på sitt språk? Jag vet inte. Jag undrar vad hon tänkte när hon höll boken in sin hand. Jag vill så gärna veta. Föll hon som jag för bokomslagets vita rosor på ljusgrön botten? Eller var boken tillräckligt tunn för att hon skulle våga läsa något på svenska? Jag undrar om hon tyckte om boken. Eller upphörde hennes intresse på samma sida som tecknen upphör?

När jag nästan läst ut boken ramlar lånekvittot ut från boken, det är många år sedan boken lästes. Jag blir förvånad. För det här är en pärla. En riktigt liten pärla med många bottnar och ett språk som får mig att känna en närvaro i all sin enkelt. Det är få som kan skriva så kort, så närvarande i språket och få fram så många bottnar. ”På dina murar” är en bok som fler borde läsa.  

Gun är en vuxen kvinna som bor kvar hemma hos sin mamma. Hon vill inte flytta hemifrån och det här med jobb är inget för henne. I lägenheten på Östermalm tillbringar Gun sina dagar. Hon går inte ut. Hon vandrar i lägenheten mellan de olika rummen. Tillsammans dricker Gun och hennes mamma eftermiddagskaffe. Mamman försörjer sig på att sy. Dagarna går och blandas med drömmar om ett annat liv. Gun vet bara inte riktigt hur man gör. Hur man skapar sig ett liv. Men det finns någon en man, är han verklighet eller en fantasi?

Varför göms en bok som denna? Varför skrivs det inte om de ”små” författarna, när ska de få ta plats? Jag tycker att de bästa böckerna jag läst är de ”udda” de som ingen pratar om, de som inte syns lika tydligt i bokstället i bokhandeln. De små men stora pärlorna försvinner mellan dussinböcker och deckare. Jag hoppas Helena Looft fortsätter att skriva sin egen underbara prosa. Jag hoppas också att hon inte blir bortglömd och gömd på bibliotekets hylla. Jag har hittat min pärla bland böcker. Den som jag låter bo kvar inom mig länge.

Boken tycks vara slut på förlaget. Men åtminstone mitt bibliotek hade den. Kanske finns den att finna på antikvariat eller loppisar. 

..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus
Recenserat av
1 kommentar:

Helvetet inifrån: Femton år i Sveriges största brottsorganisation av Lasse Wierup och Daniel Olsson

"Michael "Mega" Johannesen från Göteborg grät av lycka då han fick veta att han utsetts till fullvärdig medlem i Hells Angels MC. Tre års hårt slit var över och Michael och hans klubbkamrater skulle äntligen få bära döskallemärket, beviset på att de tillhörde mc-världens mest beryktade klubb.

 När Michael kort därpå träffade Ebba tycktes hans liv komplett. Hon kom egentligen från en helt annan värld, men lät sig inte skrämmas av de farliga attributen. Där andra såg ett hänsynslöst kriminellt gäng såg hon lojala vänner, färgstarka personligheter och ständiga anledningar till fest.

 I nästan tio år levde Michael och Ebba efter Hells Angels regler. Han som en av klubbens kriminella motorer, hon som egenföretagare och partyprinsessa. Att människor mördades och Ebba själv blev hotad av "vännerna" räckte inte för att ifrågasätta sitt val.

 Till sist skulle paret ändå ställas inför Hells Angels verkliga ansikte. Deras hus brann ner, ägodelar stals och Michael utsattes för beskjutning - allt för att han ansågs ha svikit organisationens ideal. Av fruktan för sina liv sökte paret hjälp hos samhället. En lång resa tillbaka till en vanlig tillvaro kunde börja.

 Från sitt gömställe utomlands ger Michael och Ebba Johannessen sin osminkade berättelse för journalisterna Lasse Wierup och Daniel Olsson. Resultatet är en - även med internationella mått - unik skildring inifrån en organisation där inte ens de egna medlemmarna går säkra. Aldrig tidigare har myten om svenska Hells Angels blivit så avklädd."

 Det här är en mycket intressant, fascinerande och skrämmande bok. Att besöka den världen från insidan och veta att det inte är fiktion ger mig rysningar. Att läsa om hur människors gränser för vad som är okej flyttas gradvis och ibland väldigt snabbt är otäckt. Jag kan förstå jämförelsen med sekter som kommer mot slutet av boken. Faktum är att jag har svårt att finna ord efter att ha läst den. Men den är mycket läsvärd. Jag såg den i ett bokställ och läste på baksidan. Så blev det ändå inte av att köpa den. Men så när jag var inne på dito.se och letade efter en annan bok kunde jag inte låta bli att köpa den här också. Det ångrar jag inte.

Recenserat av
1 kommentar:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...