Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

Då har jag läst Sofies deckardebut och den var gryyyyymt bra. Nästan lika bra som Läckberg.

Från bokens baksida:
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.
    I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå till den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de vaknar är Agnes borta.
    Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas på en strand....

Kram Cissi

Mr Dixon försvinner - ett jobb för Israel Armstrong

I denna andra bok av Ian Samson, om bokbuss-bibliotikarien Israel Armstrong, den bortkommne manchester-kostymklädde bokälskaren, har ägaren till varuhuset Dixon&Picering försvunnit mitt under förberedelserna för ett stort jubileumsfirande och kassaskåpet är länsat på allt innehåll. Israel som råkar vara där just då polisen anländer blir givetvis deras huvudmisstänkte och utsätts för märkliga förhör och bokbussen läggs i beslag.  Nu måste ju Israel själv hitta mr Dixon eftersom ingen annan verkar tro honom. I den nordirländska landsbygden far han så runt och försöker få reda på mer om mr Dixon och finner att han varit medlem i Ullsters magiska sällskap.

Jaha... så här långt går det bra att skriva en recension, sen är det svårare, för jag har ingen aning om vad denna bok vill säga eller ge. Den första boken om Israel Armstrong  "Fallet med de försvunna böckerna" läste jag inte ens färdigt. Denna var lite lättare men det måste vara något fel med min humor... eller så är den bara annorlunda för dessa böcker är högt rosade både bland kritiker och mina egna medrecensenter Gisan och Charlotte "läs gärna här". Samsons typ av humor påminner mig om Arto Paasilinnas  av vilka jag läst 2. Den första "Skyddsängel" gillade jag iochförsig men den andra "Paradisets fångar" gav mej inte mersmak. 

Visst fanns det stunder då det ryckte lite i mungiporna åt tokroligheterna som när Israel får förlösa några valpar i bokbussen under flykt undan polisen, Och även då ett rabblande av interiören hos mr Wilsson av säkert mer än 30 *ler* föremål borde fått mej att somna kunde jag inte låta bli att le åt det sätt Samson skriver. Kan även hitta lite djupare tankar här och där om livet, människor och om Irland men det är ganska djupt fördolt.

Med andra ord kan jag bara konstatera att tur att smaken är olika... och att kanske du är just en av dom som skulle uppskatta denna bok. Berätta gärna i en kommentar vad du tycker om denna typ av bok så kanske jag fattar till slut ;)

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, paasilinna, humor, mr Dixon försvinner, Ian Samson

Evigheten, syster av Tarmo Rissanen

"Evigheten, syster" är Tarmo Rissanens debutroman. Jag förstår den inte riktigt, vad är det som händer på dessa sidor? Korta stycken. Först fint, sedan rena framtidsskräcken med hushållsrobotar och kapslar (med mat?). Så plötsligt blir bokens Henrik våldtagen eller njuter han? Jag förstår inget alls. Det är glamour, glitter och glans. Är det mamman som skapar en märklig tillvaro där de klipper och klistrar i landet Felicia©? Eller är det Henrik själv? Det här måste vara den första bok som fascinerat mig, trots att jag inte förstår den. För mig känns det som om boken svävar hit och dit utan sammanhang, en bild här och en bild där.

Jag tycker boken kändes som en utmaning att ta sig igenom.  Jag är glad att den inte är på 500 sidor, då hade jag veknat för länge sedan. Jag vill ha klara besked om vad som händer, inte behöva vända på varje ord och tänka till. Eller vill jag? Är det kanske meningen att de korta styckena ska läsas om och om igen tills orden tränger in. Jag blir nästan rädd för vad jag kommer att tolka in i det hela. Ska jag lägga landet Felicia© åt sidan ett tag? Återkomma och finna att jag äntligen landat i orden så att jag förstår. Nej, den här boken är nog inget för den som inte orkar sätta sig in i den värld Tarmo Rissanen skapat åt sina karaktärer, tror jag? Eller så är den det?

Med tanke på att boken är märklig blir min recension lika märklig och oförstålig. Så kanske du behöver läsa den igen för att begripa vad jag egentligen säger. För jag gör det inte själv. Eller så läser du helt enkelt "Evigheten, syster" istället och struntar totalt i vad jag tycker. Det är i varje fall en bra historia Tarmo Rissanen målar upp. Det hänger naturligtvis på om jag förstått allt rätt och det har jag säkert inte. Eller har jag ett val att tolka som jag vill?

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, Evigheten, syster, Tarmo Rissanen
 

Lilla Hjärtat - en utbytt bebis

Hittade denna här boken av Sophie Hannah på Bokia när jag var ute efter nåt spännande. En nästan nyfödd bebis som försvinner medans modern Alice Fancourt får en stunds avkoppling (en present från den välvilliga svärmodern) på ortens luxuösa spaanläggning. Det låter väl spännande nog? 

Fast försvinner är inte helt korrekt - bebisen har blivit utbytt enligt modern som till sin fasa upptäcker att det inte är hennes lilla Florence som ligger i vaggan när hon kommer hem. Alice make David som tagit hand om lilla Florence tror Alice blivit komplett galen och ljuger. Trots hans protester kontaktar Alice polisen som i första skede tror hon fått vaneföreställningar orsakade av förlossningsdepression. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar dock tycke för modern och även om han inte tror på denna märkliga historia väljer han att lyssna på henne. Den välbeställda svärmodern som de för övrigt bor hos har varit bortrest sedan förlossningen men väntas snart hem. Då kommer alla frågetecken redas ut... men så enkelt blir det inte och David blir mer och mer hotfull. Och Alice måste få tillbaka sin lilla till varje pris. "Det är en isande psykologisk thriller om manipulation, ondska och svek - och om hur långt en mor är villig att gå för att rädda sitt barn"

På Adlibris kan man läsa denna pressröst från Bokhora "Det här är en välskriven och suggestiv thriller med fler vändningar och loopar än en berg-och-dalbana. [...] helt omöjlig att lägga ifrån sig..Jag utmanar er att INTE sträck-läsa!" och visst var den spännande... men inte sååå. Håller istället med en annan läsare "... Spännande handling som dock är ganska förutsägbar" och jag hade gärna sett ett annorlunda mer kittlande slut. 

Författarens kanske annorlunda sätt att beskriva platser och personer genom tankar och minnen funkar inte så bra, det blir liksom fel fokus då och då.  Även handlingens flackande fram och tillbaks blir förvirrande. Ungefär som den gång de olika filerna hamnat i oordning när jag lyssnade på Arn och allt blev en röra. 
Detta är Hannahs debutroman om de bägge poliserna Simon Waterhouse och Charlie Zalier men jag är inte speciellt intresserad av deras mycket knepiga förhållande och tankegångar. Så det blir nog ingen fortsättning för min del. Men Du kanske gillar den, så låt inte mina ord hindra dej...


Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, utländska författare, psykologisk thriller, spänningsroman, deckare, Lilla hjärtat, Sophie Hannah

Fällan av Unni Drougge

Oj, blev min första tanke när jag läst några rader ur Fällan... (min första bekantskap av både Grougge och Berit Hård i bokformat) så jag gick snabbt till Gisans recension av Unnis tidigare bok Förkunnaren för att se vad i jisse namn detta var för typ av litteratur. Sen fortsatte jag läsa och började skratta... Oj igen, vilket härligt språk och målande beskrivningar.

Journalisten Berit Hårds lite (enligt mej) makabra arbetsplats och sociala umgänge leder henne in i en härva  som totalt vänder upp och ner på hennes egna värderingar om utseende och kärleksliv "Sveriges populäraste modebloggerska får ansiktet totalförstört efter en misslyckad skönhetsbehandling blir det stora rubriker. Men det är bara början. När den unga kvinnans nyfödda bebis kort därefter kidnappas och föreståndaren för kliniken hittas mördad bryter helvetet ut på allvar"  


Kul att hon "lånat" en riktig blogg och jag kan inte hjälpa att även småle åt de felstavningar som Unni gjort i bloggutdragen... de är så mitt i prick. Här passar även Berits ord ur boken "Aldrig har väl så många uttryckt sig så verbalt, och samtidigt når språkförståelsen bottennoteringar" väl in.

Inser att denna värld antagligen finns (om än satiriskt och överdrivet skildrad), liksom dessa människor, och även om jag kunnat le åt det medans jag läste föreföll det mig patetiskt och jag läste då o då med avsmak. Nä, tror inte jag vill fördjupa mej mer i Unnis litteraratur, hur underhållande hennes språk och handling än var. Men en sak ger jag författaren... om någon tror att boken består av manshateri som feminister då och då anklagas för så dissar hon istället den ytliga, självupptagna kvinnliga världen genom att visa upp den i sitt mest osminkade ansikte. Och två underbara familjerelationer byggs upp där kärleken till den är viktigare än allt annat.

På Adlibris och Bokus kan man läsa ""Språket är rappt och dialogerna roliga..." och jag kan bara hålla med, Det var mycket detta som gjorde att jag många gånger satt med ett leende på läpparna och faktiskt sträckläste för den var också väldigt spännande. 

ps. Kanske ändå... är jag lite nyfiken nog för att om och när nästa bok utkommer vilja träffa Berit Hård igen och se hur det går för henne. Riktar även ett tack till Massolitförlaget som faktiskt var orsaken till att jag fick denna bok i min hand.

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, sex, skönhetsindustri, modebloggar, Fällan, Unni Drougge

Det goda inom dig av Linda Olsson - en bok att älska

Hade väl igentligen inte tänkt recensera denna bok eftersom Gisan redan gjort så (klicka här om du vill läsa hennes recension) men jag vill säga Tack till Gisan för detta tips... men framför allt ett Stort Tack till Linda Olsson för ännu en underbar bok. "Bok" känns för övrigt så futtigt att kalla den... det är så mycket mer än så. En roman sprängfylld av sinnlighet, kärlek och vänskap liksom hennes tidigare "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Denna dock med mycket mer smärta och ohyggliga minnen som Marion Flint återupplever när hennes vänskap med den lille tyste mariopjken Ika utvecklas till något mer och han ställer sina frågor. 
‘Varför kom du hit, Mama?’ frågade han en dag, som om han instinktivt visste att jag kommit hit. Någon annanstans ifrån.
‘Ja, du,’ sa jag, ‘det är en lång historia.’ Han tittade på mig. Eller snarare, på sitt vanliga sätt, inte riktigt på mig, utan på en punkt alldeles bortom mig, utan att vara precis. Det verkade vara en obestämd punkt, vars enda syfte var att vara nära mig, men inte riktigt på mig. Han såg inte ut som om han väntade sig mycket till svar, men hans blick blev kvar på samma ospecifierade punkt.
‘Jag kom hit för första gången för många år sedan. På semester. Och någonting hände mig här.’
Jag tvekade.
‘Lyckligt eller sorgligt?’ frågade han.
‘Sorgligt,’ sa jag. ‘Det var väldigt sorgligt.’
Jag tittade på honom och tillade: ‘Men först var det lyckligt. Så lyckligt som någonting någonsin kan bli.’
‘Det måste vara lyckligt först,’ sa han och det lät mer som en privat reflektion än en kommentar till mig.
Jag tittade på honom men kunde som vanligt inte fånga hans blick.
‘Du har säkert rätt. Kanske ingenting kan bli sorgligt alldeles för sig självt.

Det är såndana här böcker alla borde läsa för att se det sköna i livet... se  den helhet som det förflutna och nuet bildar, se det goda och onda som livserfarenheter att känna sig trygg med. Linda Olsson läser denna roman så vackert för mig. Marions minnen blandas med  livet hon lever nu på en undanskymd strand i Nya Zeeland... isolerad av eget val för att glömma och komma bort från de ohyggliga minnena. Det finns så många citat jag skulle vilja skriva här... små enkla goda reflektioner, men då blir detta inlägg för långt så jag säger bara: LÄS DENNA BOK - en bok att älska, och du... tror du att det bara är flosker så får du nog tänka om, och dessutom är den oörhört spännande.

Du hittar böckerna på Bokus och på Adlibris där du själv kan provlyssna och höra författaren själv läsa sin bok. 

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, smärta, minnen, kärlek, vänskap, Det goda inom dig, Linda Olsson

Legionären av Simon Scarrow

När jag började lyssna till Legionären trodde jag först jag hade hamnat i helt fel bokhylla... ett uppräknande av hur Roms militära kolloner såg ut år 42. Nästa tanke när jag väl kommit till början av själva handlingen var "vill jag verkligen lyssna till en bok om Roms soldater och deras slagsmål i europa?"

Men på något sätt fångade berättelsen mej trots allt. Så jag fortsatte lyssna till hur den unge rekryten Quintus Licinius Cato anländer till den andra legionens läger i Germanien. Hans ungdom och att han kommer direkt från det bekväma livet i det kejserliga palatset i Rom gjorde honom inte speciellt populär. Att han dessutom på kejsarens inrådan direkt blir befodrad till en högre rang väcker både missnöje, avundsjuka och illvilja.

Varför jag fångades av berättelsen vet jag ännu idag inte... kanske var det författaren Simon Scarrows sätt att berätta eller t.om uppläsaren Torsten Wahlund eller så var det bara Catos okuvlighet och enorma mod och påhittighet under sina äventyr tillsammans med sitt befäl Macro. Tillsammans får de i uppdrag att i hemlighet hämta hem en en sedan flera år förlorad skattkista i det barbariska Brittanien. Min första känsla hursomhelst av att det inte är själva det historika (för ovanlighetens skull) som lockar mig finns dock kvar.  En     "Underhållande äventyrs roman som aldrig kommer att bli belönad med Nobels Litteraturpris... ... svårt att sluta lyssna då handlingen är hektisk från början till slut"  är nog de rätta orden... och tillräckligt underhållande för att jag kanske fortsätter lyssna till Simon Scarrows episka Silverörnsserie och Cato... när jag bara vill ha något lättläst spännande äventyr.

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, historia, äventyr, Rom, Krig, Silverörnsserien, Legionären, Simon Scarrow

Bröd och kaffebröd av Jan Hedh

finns bara en sak att säga om denna bok: Vill du baka surdegsbröd på riktigt så läs den... och börja baka ;) Du hittar den och massor av andra av samme författare på adlibris eller bokus, där kan du också "provläsa" lite ur boken.

Kan väl alltid tillägga att fakta, enkla instruktioner och aptitretande bilder av Klas Andersson inte gör boken sämre.

Sonen köpte boken för ett tag sedan och jag bläddrade i den lite smått... men nu ska här sättas surdeg. 

Ett  litet smakprov ur boken "surdeg är inte svårt att göra, den sköter sig nästan själv. Det känns fantastiskt att ha en surdeg att sköta om hemma, det är nästan som om man fått tillökning i familjen"

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur, surdeg, surdegsbröd, bakning, kokböcker, Bröd och kaffebröd, Jan Hedh

"De blå skorna" av Linda Olsson

Linda Olsson är född i Stockholm men bor på New Zeeland sedan många år. Hennes första bok "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" kom 2007 och är en av mina stora favoriter. Linda Olsson skrev "De blå skorna" för förlaget Novellix som ger ut nyskrivna noveller i fickformat. Att jag fastnade för denna berodde nog först på det helt fantastiskt vackra omslaget och att jag sedan tidigare är "ett stor fan" av Linda Olssons böcker. Att det är en novell i fickformat gör inte saken sämre. Utmärkt som läsgodis på tunnelbanan när inget annat händer där som går att fundera över och skriva om. Jag vill slå ett slag för Novellix små böcker, så solklart trevliga att ha i fickan när läslusten faller på. Det går att prenumerera på dessa böcker.

I "De blå skorna" får vi följa det vuxna barnet som precis förlorat sin far. Först var jag väldigt osäker på vem detta vuxna barn var, han, hon eller rent av hen? De blå skorna löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Fadern har lämnat dem efter sig. Det vuxna barnet vet inte vad hon/han ska göra med dem. Vad menade fadern egentligen. Så han/hon börjar söka svaret i de trakter där fadern befann sig när han dog.  

Det här är en skön berättelse som får ett helt oväntat slut. Jag tycker om den och njöt av varje ord. Så oväntat och så säkert berättat. En liten novell om hur livet kan vara och hur det trots faderns bortgång får ett trevligt slut.

Med stor sannolikhet kommer det nog att hoppa ner en och annan novell till i detta format i min ficka. Så du som behöver något litet att roa en tråkig resa med, en kafferast i ensamhet eller när helst du får lust att ta ett bad är detta perfekt som njutnings litteratur.


Här är en länk till en av hennes andra bra böcker som Gisan läst och recenserat

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur
Titta även gärna in på Adlibris eller Bokus för mer läslusta