"Filip har inte haft en flickvän på fem år. Genom strikta regler och en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har han gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad. Eller ja, åtminstone inte SÅ sårad. Ett par veckor före jul går han på dejt med Iris, en inledningsvis helt planenlig förstadejt som slutar med att hon berättar något som får hans kyliga värld att rämna. Tre veckor senare, bara minuter innan klockan slår nyår, rusar han genom en skog med livet som insats på jakt efter sitt öde. Det här är romanen om det som hände däremellan. Om en generation som vägrar att omfamna vuxenlivet. Om rädsla för tvåsamhet. Om förälskelse och svek. Om otrohet. Om kärlek. Och om alla jävligheter som känslor för med sig."
Åh vad jag älskar annorlunda böcker! I och för sig är väl alla böcker annorlunda på sitt vis. Men den här är det från början till slut tycker jag. Både innehållet och språket. Jag älskar Daniel Åbergs sätt att använda språket och få ett flyt i det. Hans sätt att avsluta meningar utan punkt eller mitt i ord borde egentligen störa mig som den "ordpolis" jag är. Men det funkar och gör bara boken än bättre.
Det är frustrerande emellanåt att det inte går att påverka Filip för det känns ju som han velar för mycket för sitt eget bästa. Men så tar han sig i kragen eller... Gör han verkligen det eller är det så att det är för sent...
letar just nu efter en ny "bok" att hänga runt öronen. Denna låter intressant men det där med inga punkter skrämmer mig. Vet att jag från början hade svårt för Roslund och Hellströms korthuggna språk, men handlingen övervägde och jag vande mig. Fast just nu längtar jag lite efter nåt humoristiskt... nåt som gör mig glad i stil med "hundraåringen" har testat Arto Paasilinna men har inte riktigt förstått honom så jag har inte ens brytt mej om att recensera den senaste jag läste "Uppdrag: skyddsängel"
SvaraRaderalite frustrerande...
SvaraRadera