Ruth lever sitt liv som en skötsam hustru och
tvåbarnsmor i en förort någonstans i världen. Hon har aldrig tänkt att bli en
hondjävul. I ett fantastiskt fyrtorn, på kanten vid en klippa vid havet lever
Mary Fisher. Hon är liten och nätt, skriver romantisk kiosklitteratur och äter
lax och dricker champagne till middag. Ruths man avslöjar att han har ett
förhållande med Mary Fisher. Han tycker att han har rätt till det, att få lite
flärd i livet och inte bara sin feta hustru, feta barn och husdjur som skränar
och gör hans liv outhärdligt. Ruths make hade lovat henne ett liv. Han tog det
ifrån henne. Det är där och då som hondjävulen vaknar och Ruth börjar på sitt
mål att göra livet till ett helvete för dem som svek henne. Följden blir att
hon bränner ner familjens hus, har sex med traktens fyllo och överger sina barn
och ger sig ut på en resa i hämndens tecken.
Jag läste boken för första gången på 80-talet, den
lämnade spår i mig men jag tror jag var för ung för att förstå Ruths tankar och
resa i att hämnas på en man. När boken på nytt kommer ut och hamnar i min hand
läser jag den med andra ögon. Jag skrattar, gråter och ler om vart annat. Det
här är en bok att älska eller förkasta. Ruth berör och upprör, som kvinna ser
man hennes kraft som ger henne styrka att bli den hon vill. Kanske bokens slut
är lite väl drastiskt och vad vann hon egentligen?
Fay Weldon är dock Fay Weldon. Hon har ett speciellt
språk och skriver drivande och starkt. Jag gillar det mycket. Bokens omslag -
åh jag njuter! Vilket omslag. Det är nog sant som det står i DN idag att
svenska bokförlag har de vackraste omslagen i världen på sina böcker.
Tack till Massolit förlag som gav mig chansen att få
återuppleva "En hondjävuls liv och lustar".
Jag fullkomligt älskade den då den kom och jag var i övre tonåren. Idag blir jag mer beklämd - hämnd, göra om sig så att man blir mer attraktiv och åtråvärd och, som du skriver - vad vann hon egentligen? //Annelie
SvaraRadera