"Auto da Fay" av Fay Weldon
Jag brukar inte läsa biografier så ofta men när "Auto da Fay" kom i min ägo blev jag nyfiken på personen bakom boken som jag älskade från första sidan i boken "En hon djävuls liv och lustar". Fay Weldon stiftade jag bekantskap genom den boken som kom ut i Sverige någon gång på 1980-talet, tätt följd av "Landets hjärta" . Det här var långt innan internet gjorde intåg i våra hem och det blev lättare att följa författare och deras utgivning. Jag trodde att Fay Weldon inte skrivit fler böcker - när jag listan över hennes författarskap uppdagades för mig var det med stor förvåning HUR mycket har jag egentligen missat? Eller var det bra att jag missat? Jag har en diger boklista att beta av.
Men så var det då "Auto da Fay" vad säger jag? Jag är såld, helt såld på hennes sätt att berätta om sitt liv från barndomens New Zeeland där hon växer upp med sin mamma. Pappan som sticker och figurerar i bakgrunden, pappan som döttrarna hälsar på. Livet som skilsmässobarn i en tid då familjen sågs som det enda riktiga. Om systern som är några år äldre, om hur de blir till ett och hur de växer ifrån varandra. Om livet i ett land som de flesta av oss aldrig besökt. Om ett liv, ett intressant liv. Boken blir inte sämre av att det finns foton på Fay och hennes familj från barndomen. Jag tycker att böcker med foton får mer liv, det är lättare att föreställa sig hur det såg ut och hur de var klädda. Fay Weldon är född 1931 och är idag 80 år. Hon skriver som hon lever utan en tanke på att bli omtyckt. Kanske är det just det som får mig att älska den här damens skrivande? En kvinna utan rädsla för att säga vad hon tycker och tänker i skrift. Vi får följa henne genom barndomen, som ogift mor, fru, älskare, författare, feminist och även genom en period då hon var antifeminist. Kan man annat än älska hennes ord? Jag tror det är omöjligt.
Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar