Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg



Att läsa en bok som får mig att vilja veta mer och spendera tid vid sidan om läsandet på google och/eller andra faktaböker är ett av mina kriterier på en bra bok, detta var en sådan. Nu vet jag vem munken Ansgar var, jag vet mer om själva ön Birka (Björkö), jag vet varför de kallades vikingar m.m m.m

Men detta är en historisk kärleksroman, en fiktion om hur livet kunde ha varit vid denna tid då vikingarna levde. En riktigt spännande historia.

Erik Bärnstenshandlare är på väg hem till sin trolovade Jorunn efter att ha spenderat 3 år i viking. Nu har han tjänat ihop tillräckligt med pengar för att äkta henne. Munken Ansgar som är på väg till Birka för att kristna hedningarna får följa med på Eriks skepp, men de råkar ut för sjörövare och förlorar skepp och allt.

Mer tänker jag inte berätta, men har Jorunn verkligen väntat så länge på sin käraste, Eriks bror Harald ville ju ha henne och broderskärleken var inte stor. Lyckas Ansgar kristna Svearna och kunde han avhålla sig från egna synder. Och hur var det med "vår" kung Björn, vilken roll spelade han i denna del av historien. Hämd, röveri, blodsspillan, svartsjuka, listiga ränker, svartsjuka m.m är ingredienser vid sidan av kärlek, vänskap, ära, heder, lagar, trosuppfattning, medmänsklighet i denna roman; inte så olikt oss vanliga levande idag igentligen... bara lite annorlunda.

Catharina Ingelman-Sundberg skriver enkelt och rakt men använder ett lite äldre språk vilket jag gillar. Spänningen som ligger och lurpassar hela tiden varvas med humor och sorg. Boken känns äkta och helt utan kunskaper om Vikingarna på Björkö är författaren inte heller då hon har Fil. kand i historia, Konsthistoria och Nordisk och jämförande folklivsforskning. Dessutom betyg i arkeologi och nordiska språk.

Jag kan bara hålla med Sköna Dagar som skriver så här ”…Tänk så lätt historien blir att förstå och så mycket kunskap man kan få på köpet när historiska romaner handlar om människor, inte bara om händelser.” men vill lägga till att det krävs även en bra författare, vilket jag anser Catharina Ingelman-Sundberg vara.

ps. detta är första boken i triologin... de nästföljande heter Vikingasilver och Vikingaguld, vilka jag med säkerhet snart kommer att läsa.

Himlen börjar här av Jandy Nelson


"Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara - Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör.

Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen - svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera."

Det var omslaget till den här boken, som många böcker, som fångade min uppmärksamhet. Inte det rosa utan djupet i bilden. Så vände jag på den och läste baksidestexten (här ovan). Då var det givet att den skulle med hem. Jag ångrar inte att jag valde den. Det är en sorglig men härlig bok med många bottnar.


Bailey och Lennie är/var två systrar som har växt upp hos sin mormor och morbror. Pappan får man inte veta något om. Mamman gav sig ut i världen när systrarna var små och har inte setts till eller hörts av sen dess. Om det kan man mycket och det gör jag under hela tiden jag läser. Särskilt då Lennie nu också förlorar sin syster. Den syster som hon delat ALLT med. Åtminstone var det vad hon trodde... Det visar sig finnas delar i Baileys liv som hon inte delat med sig av. Får man bli arg på sin döda syster? Får man bli kär och lycklig när ens syster nyss dött? Ja det är två av de frågor som Lennie får att tampas med...


Läs vad andra tycker om: , , , ,

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

"Vi ska ordna detta tillsammans och vi kommer inte fatta några drastiska beslut. Allt vi gör gör vi tillsammans. Vi är bara vana vid att detta händer kvinnor. Att de blir bortgifta. Men vi ska ta ditt ärende på fullaste allvar"

När jag kommit så långt i boken grät jag... nu äntligen hade Arkan öppnat sitt hjärta och berättat. Inte heller jag visste att även unga män (knappt vuxna) blev bortgifta, men då jag såg en intervju med Arkan Asaad kände jag direkt att jag ville veta mer.

Denna verklighetsskildring går rakt in i ens hjärta och stannar där. Arkan, en ung kurd född i Irak uppväxt i Sverige berättar om några fasansfulla år i sitt unga liv. De unga år då de flesta av oss blomstrar och lyckas i livet, då vi planerar och drömmer om vår framtid och om ett liv med den och dem vi älskar. Detta fick inte Arkan uppleva... detta togs ifrån honom på grund av traditioner, stolthet, heder, maktmissbruk... och hans egen skuld var endast att ha ville ha sin fars erkännande och enligt mig, hans kärlek och förståelse.

Det som slår mig är att Arkans berättelse ändå genomsyras av en kärlek till sitt ursprungsland, traditionerna och sina släktingar, även när han skriver hur illa han tycker om det så kan man känna hans kärlek till det som är hans rötter. Tänk dig då att detta nu förvägras honom...

Nu kan jag bara önska att Arkan får som han vill med denna bok "... en epok jag lämnar bakom mig... De här historierna ska inte längre plåga mig i mina drömmar." Jag önskar att han hittar den där äkta kärleken igen... och denna gång får behålla den med allt vad det innebär att ha sin familjs väsignelse.

Jag väntar också med spänning på hans 2:a bok...

Till slut vill jag visa denna lilla men ack så talande reklam för boken... så också du kan se Arkan i ögonen, och få en skymt av hans sargade själ.


Läs gärna vad andra bloggare skriver om , , , ,

Och hundarna skällde alltid på nätterna av Lilian Edvall


"Barndomen glider undan, som en fisk i handen.

År läggs till år och tystnad till tystnad.

Plötsligt stod hon inte ut med mammans andedräkt.

Pappan hade ingen."


Det här är en liten vacker bok som jag inte kunde motstå. Språket är vackert på sitt sätt men lyckas inte riktigt fånga mig. Det känns som handlingen har så mycket mer att säga än det jag lyckas få fatt i. Jag känner med Margrete i hennes ensamhet och vill så gärna förstå. Att mycket av hennes känslor bottnar i frånvaron av pappan som dock finns där fysiskt men inte på något annat sätt...



Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Alfahannen av Katarina Wennstam


"Jack Rappe tar kvinnor som en karl ska. Att de inte alltid är med på noterna hör ju bara till spelet, eller hur? Filmen älskar sina bad boys, och Jack Rappe är den verklige alfahannen bland de manliga skådespelarna. Därför blir det också en sensation av stora mått när Rappe hittas på bryggan med ett livshotande sår i magen. Jack Rappes våldsamhet verkar till slut ha hunnit ikapp honom själv. I sista delen av Katarina Wennstams trilogi om mäns våld mot kvinnor får läsaren återknyta kontakten med huvudpersonerna från succéromanerna Smuts och Dödergök: åklagaren Madeleine Edwards och advokaten Jonas Wahl, som lämnade Sverige efter att ha avslöjats som sexköpare. Nu befinner han sig än en gång i händelsernas centrum. Men den här gången är det hans dotter som spelar huvudrollen."


Engagerande är det första ord som kommer till mig när jag ska beskriva den här boken. Så omtumlande tankar och känslor som pendlar mellan sidorna. Det är ju Jack Rappe som i rätten är offret och jag tycker absolut inte att våld är rätt att utöva mot någon. Men jag kommer på mig själv att tycka att det är rätt åt honom ändå. Dessutom kan det ju visa sig under bokens gång att det var i försvar. Att han under så många år levt som den Alfahanne han är, och trivs med att vara, så måste ödet till slut komma ikapp. Sympatierna ligger givetvis hos alla hans offer. Men också hos åklagaren Madeleine Edwards, som ska sitta där och försvara denne osympatiske man.

Alfahannen väcker också mycket tankar på hur rättssystemet fungerar i vårt Sverige idag. Hur tjejer får "skylla sig själva" p g a klädval, alkoholintag, inte tydliga nej osv. Men också hur mycket media har sin del i vad tjejer/kvinnor ska ställa upp på eller tycka om till och med utan att tänka efter vad som känns rätt under sex/kärleksakter. Helt klart en tankeväckande bok!


Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Leontines längtan av Christina Herrström


"För inte länge sedan var Leontine lycklig. Älskad hustru och kärleksfull mamma. Men nu håller tillvaron på att rämna. Robert, hennes man, har slutat se henne och i Leontine vaknar skräcken. Hon får anledning att ifrågasätta allt hon tidigare tagit för givet. Varför blir hennes egen värld allt mindre, medan Robert tar allt större utrymme för att förverkliga sig själv? Den som hindrar Leontine att gå sönder är Noel, mannen hon inleder en alltmer intim maildialog med. Från honom får hon svar hon inte vill höra: Kärleken är slut. Gå därifrån. Men hur ska hon våga?"


Den här boken har gjort mig arg, glad, ledsen, frustrerad om vartannat. "Nedrans fruntimmer" som låtit sig hamna i den utlämnade rollen i förhållandet. "Förbenade karl" som behandlar henne så illa. Jag vill hoppa in i handlingen och skaka om dem båda. De har ju tre barn som lever i den här familjen också. Ska de få lära sig att det är så här det ska vara? Mamma straffas om inte pappa får som han vill? Mamma slätar över när pappa inte har tid med barnen men får sen höra av barnen att hon bara är sur när hennes energi inte räcker till...Men någonstans på vägen har ju Leontine varit med och skapat rollerna. Sen är det brevväxlingen med Noel. Den är både upprörande och välgörande för henne. Men är det otrohet? Var går gränsen för otrohet? Måste den vara fysisk? Ja det är ju något väldigt individuellt. Men hon delar väldigt intima delar av sitt liv med honom.

Så kommer tillfället då Leontine sakta vaknar till liv på många sätt. Hennes livsvilja växer och börjar förstå att det dags att tag i livet. Det är inte bara Roberts jobb som är viktigt och Roberts framtidsplaner. Hur det slutar? Ja det får läsaren inte riktigt veta. Men det är samtidigt ett bra slut ändå.

Alla tankar och känslor som for fram när jag läste den här boken gjorde att jag ibland fick lägga ifrån mig den. Den väcker tankar om könsroller i allmänhet, i samhället, i min egen familj och familjer runtomkring mig...

Läs vad andra tycker om: , , , ,

Capoeira 100 by Gerard Taylor

Wikipedia says that: Capoeira is a Brazilian art form that combines elements of material arts, sport and music. I began to train capoeira when I was in 4th-5th grade. When I started 6th grade, my friend stopped training, and so did I. In 7th grade I listened to capoeira music. In 8th grade I hid behind the stairs in my old gym hall to watch a group train capoeira. And now, in 9th grade, I have finally begun to train again.

Since I've lost most of my skills over the years, I started to search for a good capoira book. When I asked for a book at the library I got "Little capoeira book". I wouldn't recommend that one...

This on the other hand, is the perfect book for us capoeiristas! It contains pictures of positions, some important historical facts, a list with words that are good to know and, which I find very usfull, how you use the moves in the roda.

"Capoeira 100" suits for both beginners and "mestres". There are illustrations of basic moves like the "jinga" and much more advanced moves. They show the different steps of the moves and what is important to remeber when you stand in the positions.

So if you need a good capoeira book, read this one!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kniven i hjärtat av Björn Ranelid

När fången stöter i väggarna tar världen slut i en mening, men lagen råder och bestämmer inte över människans själar och drömmer. David som är dömd för 2 bestaliska mord lånar böcker trots att han inte kan få ordning på de satans svarta krypen som inte vill sitta fast på pappret. Och när han läser i böckerna, så faller väggarna och murarna i fängelset. Han vandrar genom grindhålen som en fri man och det är ingen överdrift eller lögn att han flyger över städer, byar, slätter, hav och berg.

Fången vet inte att han snart skall bli huvudperson i en roman som handlar om mördare och dennes omvärld, förflutna och framtid. För hans berättelse skrivs ner för att inte glömmas bort.

Jag började läsa boken då jag var nyfiken på Ranelid som författare, vad hade denne märklige man att berätta... då jag förstått att han lider av en fruktansvärd tinnitus kunde jag bortse från hans märkliga sätt att tala i t.ex intervjuer och istället så smått fångas av vad han sa.

Så även i denna bok fann jag Ranelids märkliga blandning av att vara både bokstavlig och symbolisk... varav här är en vacker symbolik "Kärleken saknar fast adress, men den har sitt bo både i kloaken och i himmelriket. Mänskligheten måste lägga alla krig genom tiderna som fågelägg i en korg och låta dom kläcka som vita duvor"

Men jag kan inte säga att jag imponeras av Ranelid som författare men tänker att det dåliga sätt på vilken boken är skriven kan vara att det är en bekymrad människa som dröjer vid vissa ord och meningar med minnen som återkommer i oordning, upprepningar och av olika vikt, innan han lämnar över det till författaren. Ranelid kunde i så fall valt att försöka sammanfatta berättelsen så att den blivit mer sammanhängande och inte så flummig. Men det är en smaksak... kanske ville Ranelid att berättelsen skulle återges just så som den framlades.

Det enda som egentligen fick mig att forsätta läsa var min nyfikenhet på varför och vem han hade mördat men kanske också hur berättelsen skulle sluta... skulle han åter bli en levande man för sin tidigare familj, barn och vänner?

Trots det är boken fylld av en gränslös kärlek, vacker som få... och lämnade mig med en känsla av välbehag när jag läst sista sidan, om än slutet absolut inte var en "och så levde de lyckliga i hundra år-saga"


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...