Jag var där av Gudrun Pausewang

I skolan lär vi oss just nu om 2:a världskriget. Den där hemska, ofattbara tiden under 40-talet som man bara måste lära sig om. I svenskan fick vi i uppgift att låna en bok som utspelade sig under den här tiden och jag begav mig till biblioteket.

Det var svårt att hitta något som lät riktigt bra först. Till skillnad från mina vänner har jag ju redan läst "Good night Mr. Tom", "Anne Franks Dagbok" och "Schindlers' List". Jag gick i alla fall därifrån med både tunga, engelska böcker och några lättlästa svenska ungdomsböcker. En av dessa lättlästa böcker var ”Jag var där”. Författaren, en prisbelönt tysk kvinna vid namn Gudrun Pausewang, har samlat ett tjugotal små berättelser från de som var barn i Tredje Riket.

Boken var riktigt bra. Jag läste innan jag somnade, jag läste vid frukosten och jag läste innan min första lektion. Nu har en vän lånat (läs tagit) den, utan att jag riktigt har läst klart den och jag vankar rastlös runt och funderar på det jag redan läst. En berättelse handlade om en pojke som fick ett gevär och trodde att han skulle ut och jaga djur. Det visade sig att han skulle jaga en människa. En annan handlade om en tant som växte upp på 40-talet och som fortfarande väntade på att sin judiska barndomsvän skulle komma tillbaka och hämta sin docka.

Trots att den är lättläst och trots att den klassas som en ungdomsbok tycker jag absolut att den passar de äldsta också. Böcker som dessa borde vi läsa ofta, för att påminnas om det som har hänt. Läs ”Jag var där”. Den är mycket läsvärd, men också mycket skrämmande.