Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Ibland händer det att jag inte riktigt kommer på god fot med en bok. Den här boken är en av dessa, som började så spännande och jag tappade tråden. Okoncentrerad ska man inte vara för det gör den här boken orättvisa. Den är bra, spännande och riktigt hemsk. Tankarna far runt i skallen och det är lätt att man börja undra är verkligheten så här, är det fiktion eller kan det hända? Är det så här inom polisen, finns det typer som dessa i den undre världen? Vem är offer och vem är den skyldige? Otäcka fördomar om de som är annorlunda, den biten av boken fick mig att rysa. Att en bok väcker många funderingar är bra men kanske inte i detta fall? Jag borde ha koncentrerat mig mer på handlingen istället för att fundera över det samhälle vi lever i. Framåt slutet hade jag hittat tillbaka och Vredens tid är BRA. Läs den gärna!

Vredens tid är första delen i en kriminaltriologi. Det är en helt vanlig septembermorgon när två bilar frontalkrockar på en glest trafikerad väg. Den tioåriga Cecilia slungas ut och är död innan hon når marken. Fem år senare får kriminalkommisarien Walter Gröhn ett fall på sitt bord. En död taxichaufför och en gärningsman som inte vet varför han begått brottet. Det är inte det sista mordet, alla brutala och omöjliga att förklara. Tillsammans med Jonna de Brugge, en praktikant börjar han nysta i fallet. Det går tillbaka i tiden och rakt in i det svenska rättsystemets hjärta. När de kommer sanningen på spåret är den lika osannolik som hemsk. Walter Gröhn fråntas ansvaret för fallet och det är då som allt ställs på sin spets. Han tvingas in i ett spel som kan riskera både Jonna de Brugge och hans egen framtid inom polisen.

... och jag ser fram emot att läsa nästa del... det är bara så synd att boken högen min växer och jag bara har två ögon och en hjärna! Eller synd är det inte för böcker kan vi inte leva utan... mer tid till bokläsning tack.

Ännu en recension på Vredens tid

Läs vad andra tycker om:

böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Arvet av Racel Ward

"Tonårige Adam ser siffror. När han ser in i andra människors ögon så ser han det datum då personen i fråga ska dö - precis som hans mamma Jem en gång gjorde. Adam har svårt att hantera sin egendomliga "gåva" som han mest ser som en börda, och när han plötsligt inser att alla omkring honom har samma siffror i sina ögon, samma dödsdatum, blir han mycket rädd för vad som kan tänkas inträffa år 2025.

I sin desperata jakt på svaret till vad som ska ske undersöker Adam alla möjligheter: Ska det bli krig? Svält? Kommer det att inträffa en kärnvapenolycka - eller kommer vi att drabbas av ett dödligt virus? Han är säker på att en katastrof väntar mänskligheten, men vad? Och kan han över huvud taget göra något för att förhindra den?"

Det här är uppföljaren till "Döden i dina ögon". Den fascinerade mig inte lika mycket som första delen. Till viss del berodde det kanske på att jag var mer förberedd på handlingen. Arvet känns inte bara som en uppföljning utan lite av en upprepning också. Det är givetvis inte en kopia. Men den motsträviga kärleken som växer fram mellan Adam och Sarah känns bekant. Adam har tagit sina siffror som han ser till en högre nivå än hans mamma Jem från första delen. Han ser även själva händelsen kring döden för många av dem han möter. Slutet är dock lite oväntat tack och lov för både huvudpersonerna och läsaren...

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Idealisten av Thomas Bodström

"En ung politker med invandrarbakgrund, Carlos, startar ett upprop mot rasismen tillsammans med en äldre kollega, socialdemokraten Jan-Olov. De sitter båda i justitieutskottet där Gerd är ordförande. Det blir ett uppmärksammat initiativ eftersom man jobbar över partigränserna. När Carlos brutalt skjuts ner utanför sin villa i Nacka går misstankarna direkt mot Sverigedemokraten Carl Struwe och hans rasistiska anhängare. Susanne har stigit i graderna och är chef på länskriminalen i Stockholm. Och hon blir den som nu får leda polisutredningen.

Mattias och hans fru Lotta väntar sitt andra barn och han har lagt sin kärlekshistoria med Susanne bakom sig. Men som en ödets nyck utses Mattias till ombud för målsägaren, d v s Carlos familj. Det för med sig att Mattias och Susannes spår korsas igen.

När ytterligare ett politikermord sker skakar landet i sina grundvalar. Mattias får reda på saker kring Carlos som han använder som förevändning att få möta Susanne på tu man hand igen. När de träffas har de båda svårt att motstå den uppblossande passionen dem emellan."

Idealisten är Thomas Bodströms andra bok av tre om polisen Susanne och advokaten Mattias. Jag har inte läst dem i rätt ordning men det gick alldeles utmärkt ändå. Det här är den bästa av de tre i min smak. Den har både självklara upplösningar och helt oväntade i samma fall och det gillar jag. Sen är det motstridiga känslor när det gäller Mattias och Susannes känslor. En del av mig vill ju att de ska få varandra. Men samtidigt känns det så fel för Mattias har ju sin familj redan.

Del ett, Rymmaren, lyssnade jag på under härliga skogspromenader. Del tre, Lobbyisten, läste jag i "vanlig bokform". Jag rekommenderar att lyssna på de här böckerna då det är Ola Rapace som läser och gör det med härlig inlevelse. Lika mycket manligt grov som han kan låta när det gäller vissa män i boken, lika kvinnlig kan han låta när det är en kvinnas röst han gestaltar.

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Jag var där av Gudrun Pausewang

I skolan lär vi oss just nu om 2:a världskriget. Den där hemska, ofattbara tiden under 40-talet som man bara måste lära sig om. I svenskan fick vi i uppgift att låna en bok som utspelade sig under den här tiden och jag begav mig till biblioteket.

Det var svårt att hitta något som lät riktigt bra först. Till skillnad från mina vänner har jag ju redan läst "Good night Mr. Tom", "Anne Franks Dagbok" och "Schindlers' List". Jag gick i alla fall därifrån med både tunga, engelska böcker och några lättlästa svenska ungdomsböcker. En av dessa lättlästa böcker var ”Jag var där”. Författaren, en prisbelönt tysk kvinna vid namn Gudrun Pausewang, har samlat ett tjugotal små berättelser från de som var barn i Tredje Riket.

Boken var riktigt bra. Jag läste innan jag somnade, jag läste vid frukosten och jag läste innan min första lektion. Nu har en vän lånat (läs tagit) den, utan att jag riktigt har läst klart den och jag vankar rastlös runt och funderar på det jag redan läst. En berättelse handlade om en pojke som fick ett gevär och trodde att han skulle ut och jaga djur. Det visade sig att han skulle jaga en människa. En annan handlade om en tant som växte upp på 40-talet och som fortfarande väntade på att sin judiska barndomsvän skulle komma tillbaka och hämta sin docka.

Trots att den är lättläst och trots att den klassas som en ungdomsbok tycker jag absolut att den passar de äldsta också. Böcker som dessa borde vi läsa ofta, för att påminnas om det som har hänt. Läs ”Jag var där”. Den är mycket läsvärd, men också mycket skrämmande.

En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon

"Ruth hade aldrig tänkt på sig själv som en hondjävul. Tvärtom: en skötsam hustru och tvåbarnsmor i en välordnad förort, kraftig och klumpig, utan ett uns av den graciösa skönhet som Mary Fisher är så rikligt begåvad med. Mary Fisher, som bor i ett fantastiskt fyrtorn, skriver kärleksromaner och äter rökt lax och dricker champagne till middag. Som Ruths man just avslöjat att han har ett passionerat förhållande med.
Nej, Ruth har aldrig tänkt på sig själv som en hondjävul, men under de veckor som följer bränner hon ner familjens hus, har sex med traktens fyllo, lämnar sina barn och ger sig ut på en personlig hämndodyssé."

"Don´t get mad, get even" är en fras som dök upp tidigt när jag läste den här boken. Jag minns svagt att jag såg den här TV-serien tillsammans med min mamma då den gick någon gång på 80-talet. Det slår mig gång på gång att det borde kännas fel det Ruth gör på sin hämndresa. Men det känns många gånger uppfriskande och lite nervpirrande. Givetvis är det inte verklighetstroget. Men det känns så just då. Den lockar mig att läsa mer av och om Fay Weldon...

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Lilla körguiden av Eva Thörnqvist Nyman

Bokstavligen ramlar visst böcker över mig när jag minst anar det, denna pyttelilla körsångsguide ramlade ner från bibliotekshyllan när jag letade efter en annan bok. Så klart var den tvungen att följa med mig hem. Den här lilla boken är trots sin litenhet informativ och lär ut grunderna i körsång så att jag som nybörjare fattar vad det handlar om. Nu slipper jag fråga om det som troligen är skåpmat för andra. Känns skönt att slippa trassla in sig i termer som jag förr inte begrep ett dugg av. Några uppsjungningsövningar, andningsteknik, notläsning och en massa andra små men nödvändiga tips för dig som sjunger i kör eller vill börja. Ja till och med ett kapitel om panik på scen!

Men hur höjer man nu en sådan här bok till skyarna? För det är ju det jag försöker göra... men hur lätt är det inte att bara säga: MER KÖRSÅNG TILL FOLKET istället... men det kanske sammanfattar det som jag vill få fram. För sång är nödvändigt och det är nödvändigt med böcker som lär ut hur man gör för att just du ska slippa stå där som en kraxig kråka när du vrickat halsen av dig för att du saknar tekniken eller inte ens begriper att kroppen och rösten hänger ihop.

Låna, köp, läs men framför allt BÖRJA SJUNGA! Det är ALDRIG försent.

böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Läs vad andra tycker om:

Döden i dina ögon av Rachel Ward

"Tänk dig att du ser in i ögonen på de du möter och genast vet när de ska dö. Hur kan du då vara nära andra människor? Hur kan du hålla det hemligt? Och är det alltid rätt att inget avslöja? Borde du säga något? Vad skulle du göra?

Det är frågor som femtonåriga Jem, huvudpersonen i Döden i dina ögon, ställer sig själv. Ända sedan hon var liten har hon sett siffror i andras ögon. Siffror som motsvarar datumet personen i fråga ska dö Hon lever sitt liv som en outsider, på alla vis, men främst i skolan. Jems familj är död, hon känner sig ensam och missförstådd i världen, ända tills hon träffar den sjuttonårige och småkriminelle Spider. Jem är van att klara sig ensam i den hårda London-miljön och försöker stå emot hans enträgna, men vänliga närmanden. Till sist tränger han ändå igenom hennes hårda skal och de hittar varandra; två tuffa och tilltufsade tonåringar. På en dagsutflykt till stan hamnar de mitt uppe i en terroristattack på London Eye, och Jem blir vittne till något hon inte borde ha sett. Snart befinner sig det omaka paret på flykt undan polisen, som två av landets mest eftersökta brottslingar. De flyr för sina liv, genom hela landet, och under tiden utvecklas deras vänskap till något ännu starkare en passionerad kärlekshistoria som är dömd att gå i kras. Då både Jem och läsaren vet att Spider snart ska dö"

Den här boken älskar jag. Vi får följa två ungdomar med olika bakgrunder som gör dem till lite udda karaktärer vilka jag inte kan motstå att till mitt hjärta. Därför är det svårt att redan från början veta att det inte finns något lyckligt slut för dem. Men saker och ting händer utmed vägen som i alla fall ändrar Jems öde och som på sätt och vis får Spider att leva vidare för henne...

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Jag finns! En antologi

Jag finns! är en antologi med texter skrivna av Klaragårdens skrivargrupp. Det är en härlig, sorglig, kreativ upplevelse att läsa denna samling av kreativitet. Den är språkmässigt lättläst för det är fint flyt i texterna. Men vissa texter är långt ifrån lätta att läsa känslomässigt. För oss som inte bor i Stockholm och kan köpa boken på plats så finns den att köpa här. Jag rekommenderar det både för den goda sakens och den goda läsestundens skull.

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

BOKTJUVEN av Markus Zusak

Ibland hittar böcker till mig via långa stigar och slingrande krokar. De dimper ner mitt i mitt liv, oförväntat och kräver uppmärksamhet. Ibland tar de mig med storm, ibland inte. De händer att de rör om får mig att tänka till eller somna av trötthet för att jag inte orkar ta mig till just de orden i den boken. Många böcker står där och väntar på rad, lästa och olästa. En bok som kom vandrande med sin historia från en gången tid via min brevvän (Gud må förlåta mig, jag lovar dyrt och heligt att jag ska ägna mig åt brevskrivandets konst snart) i Norge är BOKTJUVEN.

BOKTJUVEN är en sådan bok som fastnat i mig, som biter sig kvar och ger mig en sida av ett krig många långa år sedan. Ett krig som drabbade så många oavsett vem du var. Att få se en sida som inte så oftast visas kändes som en stor ynnest. Om de som mördades,  om de som inte vågade annat än att gå i nazismens spår.

Mamman som lämnar bort sina två barn i tron att de ska få växa upp och undgå krigets fasor. En flicka som hittar en bok på en kyrkogård och där är grunden till att hon blir BOKTJUV. En familj där barnen får bo, en man som gömmer sig, barn som leker och går hungriga. Krig och fasor. Mitt i allt detta finns orden, flickan som vill läsa, kvinnan den rika med sitt bibliotek, mannen den gömda som hittar på en saga... BOKTJUVEN en berättelse om kriget och människorna som lever i det. Människor som är som du och jag men fångade i attribut de inte kan göra så mycket åt. Där finns smutsen, glädjen, hungern, stulna böcker, gömda och glömda, sjuka och fattiga en historia där döden står för ordet. BOKTJUVEN tog mig med storm, den knockade mig och för första gången inser jag att kriget var inget annat än en stor fasa för dem som levde i det. Kanske är detta den vackraste och mörkaste roman jag någonsin läst.

böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur

Läs vad andra tycker om: