"Hur gick det egentligen till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i tv-serien Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma bildade duon Fame tillsammans med Magnus Bäcklund och helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den alltmer framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?
Blicken röjer svarta minnen från en otrygg barndom i miljonprogrammens Sverige. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och de mer eller mindre våldsamma män som mamman levde med. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. Som liten besökte Jessica flera gånger sin mamma i fängelset och som vuxen har hon tvingats inse att hennes bröder vacklat på kanten till samma destruktiva liv. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle minsann visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Det är just via musiken som Jessica har skapat sig ett bra liv.
Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans."
Det här är inte den första boken av Lena Katarina Swanberg som jag läser. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Det känns öppet och ärligt. Att Jessica Andersson väljer att vara så öppen med sin uppväxt och sitt liv gör det än mer ärligt. Det är lätt att tro när man ser henne på en scen i vackra scenkläder att allt är fint i hennes liv och alltid har varit. Men så är inte fallet. Vad vi människor varit med om syns ju inte utanpå och tur är väl det många gånger...
Blicken röjer svarta minnen från en otrygg barndom i miljonprogrammens Sverige. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och de mer eller mindre våldsamma män som mamman levde med. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. Som liten besökte Jessica flera gånger sin mamma i fängelset och som vuxen har hon tvingats inse att hennes bröder vacklat på kanten till samma destruktiva liv. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle minsann visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Det är just via musiken som Jessica har skapat sig ett bra liv.
Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans."
Det här är inte den första boken av Lena Katarina Swanberg som jag läser. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Det känns öppet och ärligt. Att Jessica Andersson väljer att vara så öppen med sin uppväxt och sitt liv gör det än mer ärligt. Det är lätt att tro när man ser henne på en scen i vackra scenkläder att allt är fint i hennes liv och alltid har varit. Men så är inte fallet. Vad vi människor varit med om syns ju inte utanpå och tur är väl det många gånger...
Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt, litteratur
Hade ingen aning om den boken heller. Ingen skräll kanske. Haha.
SvaraRaderaOch tack! Älskar nya designen :D
Gaymasen: Delar av den utspelas i Skövde ;-) Bara det kan kanske vara av intresse :-) Designen tackar vi alla Marlene för!
SvaraRadera