"En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta i tunnelbanan med sin kvällstidning. När han ser alla trista, gråbleka ansikten runt omkring känner han sig tillfreds. Han är ju själv framgångsrik, lyckligt gift och far till tre barn. Allt kan bara bli bättre.
I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som verkar stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.
Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga av. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är den första delen i Hammarbyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar."
I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som verkar stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.
Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga av. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är den första delen i Hammarbyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar."
Sverige, eller kanske inte bara Sverige förresten, verkar översvämmas av deckare nuförtiden. Det är precis som om vi inte får nog av elände och ondska. Jag försöker varva mitt läsande men lockas gärna tillbaka till deckare. Den här gången blev det en ny bekantskap i Carin Gerhardsen. Hennes debutbok har jag slukat på mycket kort tid. Den är mycket fängslande och lättläst. Redan tidigt anar läsaren vem mördaren är. Aningen för tidigt tyckte jag. Men med den vändning handlingen tar så blev jag mycket överraskad...
Det som griper mig i den här boken är barns grymhet. Inte alla barn och inte på grund av dem själva. Men vad som hända då barn inte får lära sig vad som är rätt och fel. Å andra sidan är ju inte mobbing något som bara finns bland barn. Ungdomar och vuxna kan vara nog så grymma, om inte värre, för barn förstår inte alltid konsekvenserna av sina handlingar...
PS. Tänk så tankspridd man kan vara. Här skriver jag en recension på en bok som jag har hittat här som tips. Det är Charlotte som skrivit om den tidigare.
PS. Tänk så tankspridd man kan vara. Här skriver jag en recension på en bok som jag har hittat här som tips. Det är Charlotte som skrivit om den tidigare.
Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt
Hihi... så kan det gå ;-) gillar din recension och det är bara roligt när fler skriver om samma bok. Jag har de övriga två och ska läsa dem så snart jag är klar med några andra jag håller på med.
SvaraRaderaJag har också de andra två. Men jag ska först läsa ut Robert Gustafssons självbiografi innan jag börjar på tvåan :-) Det gäller att blanda som sagt...
SvaraRaderaTycker det är jättebra att få olika läsares åsikter... Sen kan jag bara hålla med om att det är bra att blanda, men deckare är av någon anledning alltid rätt när man inte hittar något annat bra.
SvaraRaderaMarlene: Jag rekommenderar denna för den är tänkvärd och har en oväntad "twist" :-)
SvaraRadera