
"Tänk att det finns människor som Karin. Så engagerad, så vidsynt, så osjälvisk. Kort sagt: en god människa. Inte alls så inskränkt som de andra i villaförorten där Karin och hennes familj hamnat som av en slump – ja, kanske rentav av misstag. På dagarna arbetar hon som gynekolog på ett sjukhus, på kvällarna jobbar hon extra på en mottagning för illegala flyktingar. Det är där hon träffar Katerina, en ung kvinna från Moldavien som blivit utnyttjad i den familj där hon arbetar som hushållerska och barnflicka. Karin bestämmer sig genast: Katerina får följa med hem till henne och hennes familj. Där kommer hon i lugn och ro få hämta sig för att kunna ta itu med sitt liv. Redan samma kväll installeras Katerina i gästrummet. Men inget blir som Karin tänkt sig. Katerina är inget offer som tacksamt tar emot - och själv är hon inte den goda människa hon trott sig vara och när ytan krackelerar kan vad som helst hända..."
Den här boken känns svår att recensera. Huvudpersonen beter sig på ett sätt som kryper under huden på mig. Ibland förstår jag henne så väl, men ibland så blir jag så arg. Dock vill jag säga att det är en bra bok. Det är en bok som får mig att tänka till. På livet och människors olika förutsättningar. Hur vi kan/ska leva med varandra och hjälpa de vi kan/ska hjälpa. Förutom den stora frågan om huruvida Karin hjälper Katerina så är det andra stora och allvarliga bitar i livet som kommer upp. Tid för barnen i förhållande till krävande heltidsarbete och otrohet... Den går också att läsa utan dessa djupare funderingar. Det är givetvis beroende på vem som läser och i vilken fas man är i skulle jag tro...
blogginfo