Skumtimmen av Johan Theorin

"En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.

Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden - från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen."

Den här boken hade stått länge i en av mina hyllor utan att jag kommit mig för att börja med den. Kanske beroende på att jag har för många böcker. Nej, så kan det knappast vara :-)

Så fick Sussies recension av Blodläge av samme författare mig att plocka fram den och börja läsa. Jag sträckläste den. Lika tät som dimman låg över Alvaret då Julias son försvann, lika tät var spänningen i boken. Mina misstankar om vem som var mördaren och hur det hade gått till hann ändra sig flera gånger. Samtidigt var det fint att få följa utvecklingen av Julias kontakt med sin far och hennes bearbetning av sorgen efter sonen. Den här boken har mycket att ge läsaren på flera plan...

Läs vad andra tycker om: böcker, recensioner, författare, läsvärt

blogginfo