.jpg)
Inledningsvis mördas en ung flicka i en amerikansk småstad och givetvis gör poliser och åklagare allt för att sätta dit mördaren. Men sedan följer en märklig berättelse om rättsväsendet i USA, där en bisarr dröm blir en mardröm för de anklagade. I samma stad bor Ron Williamsson, en ung lovande basebollspelare som så småningom kommer lite snett i tillvaron och därmed får polisernas ögon på sig. Ron som undan för undan fått problem med sin psykiska hälsa blir den som åklagaren nu med alla medel ska bevisa skyldig till mordet på den unga flickan.
Efter ca en tredjedel av boken insåg jag att det kanske var en sann historia som berättades och därmed började jag borste från min kritik av den långa inledningen och alla sidospår med nya namn och människor för nu fick allt en annan innebörd. En av de märkliga sidospåren handlar om hur en man vid ett inbrott dödar en familj och får fängelsestraff medan hans kumpan döms till döden. Ett annat är just hur en påhittad dröm initierad av förhörsledare blir bevismatrial och strategi för ytterligare fällande domar. Detta förfaringssätt blir alltså också en "bekännelse" av Ron. Med en jury och försvarare som ogillar Ron, med suspekta vittnesmål och bevis blir han så dömd till döden. I sex och ett halvt år sitter Ron i dödcell, tillsammans med många andra varav en del blir hans vänner som också fått sina domar på märkliga grunder.
Författaren som också är advokat läste dödsrunor i The New York Times en dag. Där fanns berättelsen om Ron Williamsson nu avliden vid 51 års ålder och Grisham beslutar sig för att berätta för sina läsare denna otroliga historia. Han gör det på ett stilla sakligt sätt, men som ändå fängslar då den visar på ett så regelvidrigt rättsystem och den utpekades och hans familjs kamp i detta.
Personligen går mina egna tankar till vårt eget rättsystem, där även om vi inte har dödsstraff så har oskyldiga dömts till livstid. Hemvårdaren Joy Rahman var en av dem som efter 8 år frikändes, idag har vi Thomas Quick som påstår sig inte vara skyldig till alla mord han dömts för. Att läsa en bok som får en att tänka till... rekommenderar jag alltid varmt, Den oskyldige mannen är utan tvekan en sådan.
blogginfo
Mycket bra recension av en speciell men bra bok. Jag känner igen vad jag tyckte när jag läste den här boken.
SvaraRaderaGisan... mycket speciell, och som sagt seg i början då baseball inte är mitt intresse. Det som facinerade mig i början var att det kändes som en film... kunde nästan se varje scen framför mig med alla aktörer.
SvaraRaderaFörfattarens skicklighet att inte lägga in värderingar och känslor gjorde ju boken inte spännande som en vanlig roman, utan tillät mig istället att värdera och känna själv.
Själv hade jag mycket svårt att recensera den och tackar för ditt omdöme. Svårt att följa "regler" för recension och samtidigt skriva precis vad du tycker och känner. kram
Hmm... Jag kan inte påstå att jag kan några regler för recensioner men det kanske jag borde om jag ska skriva här... Nej, jag fortsätter nog i samma banor som jag börjat. Lämnar det proffsiga till dig :-)
SvaraRaderaGisan... och jag som tyckt du stått för det proffsiga. Och NEJ, jag vill absolut inte ha det proffsigt, mycket härligare med personlighet. Att skriva exakt vad man känner för en bok, bra eller dålig är det som var syftet med bloggen. Skönt att höra dig säga så för nu kommer jag nog skriva mer som jag känner igen :)
SvaraRaderaHej Marlene denna skall jag läsa sen har jag tänkt men just nu är det lite trångt med tiden ..trevlig helg
SvaraRaderahej Filifjonkan, kul att kunna rekommendera en bok till dej. Jag har ju faktiskt läst en som du rekommenderade mej. Ska ta och skriva om den tror jag. Den var kul. Hoppas du kommer tillbaks hit och skriver en kommentar om vad du tyckte. Kramen
SvaraRadera