I kroppen min : vägsjäl av Kristian Gidlund

"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä." 

Nu har jag även läst Kristian Gidlunds andra bok. Jag är lika tagen av den som den första I kroppen min : Resan mot livets slut och alltings början. Jag har haft den i min hylla ett bra tag men inte känt mig redo för och samtidigt har jag velat ha den kvar som oläst. Det kommer ju inga fler böcker skrivna av honom. Men jag vet att jag kommer att läsa om bägge böckerna. Trots sorgen de förmedlar så är de så livsbejakande och givande.
Att kunna förmedla en så stor kärlek till livet och sina medmänniskor under en så svår tid i sitt liv. Det är en konst. Hans sätt att använda språket gör även de tunga partierna vackra. Tårar rann på mina kinder till och från under hela boken.
Jag är så tacksam över att ha stött på hans första bok som också fick mig att lyssna på hans sommarprat förra sommaren och sen i förlängningen också läsa denna bok. De tre upplevelserna berikar mitt liv. De har fått mig att reflektera lite annorlunda över saker i mitt liv. Jag hoppas att Kristian Gidlund på något vis är medveten om att han gör skillnad även efter att han avslutat sin vandring på den här jorden...
..........................................

1 kommentar:

  1. Ja jag håller helt med dig. han berör och rör vid sköra delar av själen...allt han gav och allt vi fick...så smärtsamt vackert och avskalat naket...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...