Den tomma stolen- Rowlings första vuxenroman

Tänk dej att komma till en mindre stad och börja känna invånarna och deras sidor och göranden mer och mer, som en fluga med förmåga att se in lite i deras tankar och hemligheter.  Ungefär så upplevde jag det när jag efter att ha "bevittnat" Barry Fairbrother oväntat ramla ihop på gatan och dö, knappt fyrtio år gammal, i den engelska staden Pagford. Denna stad kunde vara vilken (till ytan idyllisk) småstad som helst i Sverige. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever,  Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

JK Rowling har lyckats med att bygga upp en spänning i bästa deckaranda utan något annat som liknar en deckare. Invånarnas personligheter blir tydligare och tydligare, och mer och mer skrämmande och mer tragiska.  På adlibris kan man läsa "Den tomma stolen är en tankeväckande och oupphörligt överraskande roman, fylld av svart humor " och de båda första påståenden håller jag med om. Humorn om än kallad svart är något jag inte förstår mej på och visst kunde jag ibland le men tragiken var större och jag kunde inte hjälpa att jag grät i slutet.

Med saknad lämnar jag nu denna stad och dess invånare men ändå med en visshet att livet rullar på och att de händelser som skett den senaste tiden satt oförglömliga spår i dem alla till deras fördel. I alla fall hoppas jag det, men det kanske bara är i en roman det kan ske.

Till sist några ord om Thomas Bolmes uppläsande... Nej, jag gillande inte hans försök att "härma" de olika karaktärena. Lite nyansering av kvinnors, mäns, ungdommars och barns sätt att tala är nog bra... men här blev det överdrivet och stapplande. Synd på en mycket läsvärd bok. Kanske var hans intention att lyfta fram författarens egen otroliga skicklighet att återge så målande de olika karaktärernas språkbruk och stil. 


2 kommentarer:

  1. Spännande, den kanske man får leta upp.

    SvaraRadera
  2. YKW... den är annorlunda. Jag tyckte om den. Precis som din "löpsedelkommentatorena"... annorlunda... men kul. Kom gärna tillbaka och tala om vad du tyckte ifall du läser den... fast det är klart, den går inte att jämföra med Shakespeare ^^

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...