Stjärnor utan svindel


Sophie lever med sin make och sina två labradortikar i Stocksund. Hon är född in i överklassen. Allt är som det ska vara. Det perfekta livet. Sophie är författare. Hennes make har ett jobb som ofta tar honom på resor till London. De går på fester där allt är tillrätta lagt, perfekt och man vet att föra sig. Sophie umgås med vänner ur samma klass. De träffas och har tjejmiddagar. Allt är så bra och fint att Sophie inte kan tänka sig något annat. En dag är hon med i ett debattprogram, på teve. Det är Kaja också. De börjar prata. Och efter det blir inget sig mer likt. Sophie kan inte sluta tänka på Kaja. Hon vill träffa henne igen. Kaja som kommer från Söder. Kaja är feminist, radikal och vegan. Så olik Sophie som det bara går att vara. De träffas, de möts. Sophie får se en värld som hon aldrig mött tidigare. En dag förstår Sophie att hon är förälskad. I Kaja. Men är det besvarat?

Louise Boije af Gennäs, jag vet inte alls vad du gjorde med mig när jag läste den här boken. Du fångade mig med dina ord från första sidan. Det är tur att du använder många ord så att jag hann njuta under en lång tid. För det här är absolut förra århundradets bästa kärleksförklaring. Jag kan inte förklara varför en linsgryta, två labbar och ett trassligt förhållande mellan överklass och det radikala är så vackert. Hur alla små obetydliga detaljer blir till en underbara små byggstenar som får mig att vilja koka linssoppa! Knasigt? Ja kanske, men trots allt är det inte bara linsgrytan som stannar kvar i mitt hjärta långt efter att jag sista ordet är läst. Det är så mycket annat.

Det skimrar om boken, det lyser i varje ord och även när Kaja och Sophie bråkar så det rycker om det, blir det till något helt normalt men så mycket bättre. Det blir inte samma skräckkänsla som när man och kvinna bråkar i ett förhållande. Det är något i denna bok som får mig att vilsamt följa med i alla svindlande vägar som de tar i sitt förhållande, jag sitter på min stjärna och tittar ner. Långsamt läggs ord till ord, jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill se det Söder som en gång var mitt, jag vill se allt detta i bild och ord, från en annan människas synvinkel. Så jag stannar kvar och släpper inte taget, en bok som aldrig kommer att hamna på en loppishylla - för den får bo kvar hos mig. Länge.

1 kommentar:

  1. Den här läste jag för gett bra tag sedan. Tyckte den var otroligt bra!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...