Legionären av Simon Scarrow

När jag började lyssna till Legionären trodde jag först jag hade hamnat i helt fel bokhylla... ett uppräknande av hur Roms militära kolloner såg ut år 42. Nästa tanke när jag väl kommit till början av själva handlingen var "vill jag verkligen lyssna till en bok om Roms soldater och deras slagsmål i europa?"

Men på något sätt fångade berättelsen mej trots allt. Så jag fortsatte lyssna till hur den unge rekryten Quintus Licinius Cato anländer till den andra legionens läger i Germanien. Hans ungdom och att han kommer direkt från det bekväma livet i det kejserliga palatset i Rom gjorde honom inte speciellt populär. Att han dessutom på kejsarens inrådan direkt blir befodrad till en högre rang väcker både missnöje, avundsjuka och illvilja.

Varför jag fångades av berättelsen vet jag ännu idag inte... kanske var det författaren Simon Scarrows sätt att berätta eller t.om uppläsaren Torsten Wahlund eller så var det bara Catos okuvlighet och enorma mod och påhittighet under sina äventyr tillsammans med sitt befäl Macro. Tillsammans får de i uppdrag att i hemlighet hämta hem en en sedan flera år förlorad skattkista i det barbariska Brittanien. Min första känsla hursomhelst av att det inte är själva det historika (för ovanlighetens skull) som lockar mig finns dock kvar.  En     "Underhållande äventyrs roman som aldrig kommer att bli belönad med Nobels Litteraturpris... ... svårt att sluta lyssna då handlingen är hektisk från början till slut"  är nog de rätta orden... och tillräckligt underhållande för att jag kanske fortsätter lyssna till Simon Scarrows episka Silverörnsserie och Cato... när jag bara vill ha något lättläst spännande äventyr.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...