Evigheten, syster av Tarmo Rissanen


"Evigheten, syster" är Tarmo Rissanens debutroman. Jag förstår den inte riktigt, vad är det som händer på dessa sidor? Korta stycken. Först fint, sedan rena framtidsskräcken med hushållsrobotar och kapslar (med mat?). Så plötsligt blir bokens Henrik våldtagen eller njuter han? Jag förstår inget alls. Det är glamour, glitter och glans. Är det mamman som skapar en märklig tillvaro där de klipper och klistrar i landet Felicia©? Eller är det Henrik själv? Det här måste vara den första bok som fascinerat mig, trots att jag inte förstår den. För mig känns det som om boken svävar hit och dit utan sammanhang, en bild här och en bild där.

Jag tycker boken kändes som en utmaning att ta sig igenom.  Jag är glad att den inte är på 500 sidor, då hade jag veknat för länge sedan. Jag vill ha klara besked om vad som händer, inte behöva vända på varje ord och tänka till. Eller vill jag? Är det kanske meningen att de korta styckena ska läsas om och om igen tills orden tränger in. Jag blir nästan rädd för vad jag kommer att tolka in i det hela. Ska jag lägga landet Felicia© åt sidan ett tag? Återkomma och finna att jag äntligen landat i orden så att jag förstår. Nej, den här boken är nog inget för den som inte orkar sätta sig in i den värld Tarmo Rissanen skapat åt sina karaktärer, tror jag? Eller så är den det?

Med tanke på att boken är märklig blir min recension lika märklig och oförstålig. Så kanske du behöver läsa den igen för att begripa vad jag egentligen säger. För jag gör det inte själv. Eller så läser du helt enkelt "Evigheten, syster" istället och struntar totalt i vad jag tycker. Det är i varje fall en bra historia Tarmo Rissanen målar upp. Det hänger naturligtvis på om jag förstått allt rätt och det har jag säkert inte. Eller har jag ett val att tolka som jag vill?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...