Det goda inom dig av Linda Olsson - en bok att älska

Hade väl igentligen inte tänkt recensera denna bok eftersom Gisan redan gjort så (klicka här om du vill läsa hennes recension) men jag vill säga Tack till Gisan för detta tips... men framför allt ett Stort Tack till Linda Olsson för ännu en underbar bok. "Bok" känns för övrigt så futtigt att kalla den... det är så mycket mer än så. En roman sprängfylld av sinnlighet, kärlek och vänskap liksom hennes tidigare "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Denna dock med mycket mer smärta och ohyggliga minnen som Marion Flint återupplever när hennes vänskap med den lille tyste mariopjken Ika utvecklas till något mer och han ställer sina frågor. 
‘Varför kom du hit, Mama?’ frågade han en dag, som om han instinktivt visste att jag kommit hit. Någon annanstans ifrån.
‘Ja, du,’ sa jag, ‘det är en lång historia.’ Han tittade på mig. Eller snarare, på sitt vanliga sätt, inte riktigt på mig, utan på en punkt alldeles bortom mig, utan att vara precis. Det verkade vara en obestämd punkt, vars enda syfte var att vara nära mig, men inte riktigt på mig. Han såg inte ut som om han väntade sig mycket till svar, men hans blick blev kvar på samma ospecifierade punkt.
‘Jag kom hit för första gången för många år sedan. På semester. Och någonting hände mig här.’
Jag tvekade.
‘Lyckligt eller sorgligt?’ frågade han.
‘Sorgligt,’ sa jag. ‘Det var väldigt sorgligt.’
Jag tittade på honom och tillade: ‘Men först var det lyckligt. Så lyckligt som någonting någonsin kan bli.’
‘Det måste vara lyckligt först,’ sa han och det lät mer som en privat reflektion än en kommentar till mig.
Jag tittade på honom men kunde som vanligt inte fånga hans blick.
‘Du har säkert rätt. Kanske ingenting kan bli sorgligt alldeles för sig självt.


Det är såndana här böcker alla borde läsa för att se det sköna i livet... se  den helhet som det förflutna och nuet bildar, se det goda och onda som livserfarenheter att känna sig trygg med. Linda Olsson läser denna roman så vackert för mig. Marions minnen blandas med  livet hon lever nu på en undanskymd strand i Nya Zeeland... isolerad av eget val för att glömma och komma bort från de ohyggliga minnena. Det finns så många citat jag skulle vilja skriva här... små enkla goda reflektioner, men då blir detta inlägg för långt så jag säger bara: LÄS DENNA BOK - en bok att älska, och du... tror du att det bara är flosker så får du nog tänka om, och dessutom är den oörhört spännande.

Du hittar böckerna på Bokus och på Adlibris där du själv kan provlyssna och höra författaren själv läsa sin bok. 

2 kommentarer:

  1. Nej men oj...så intressant att man kan se det så olika. jag läste ju hennes första"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" och blev totalt knockad. Fullkomligt älskade den. Den här höll inte alls samma mått av intensitet, närhet och substansfullt innehåll som den tyckte jag. Kanske borde ge den en chans till då för jag tog bara tag i kanske 30% av boken och lade sen t o m bort den. Jaja spännande med olika reflektioner som berikar
    kram och tack
    Emma

    SvaraRadera
  2. till Livskrafter: Vet inte om det beror på att jag kände igen mej själv och baret inom mej... kanske... denna bok var ju liksom inte "mild" på samma sätt som den andra... untan snarare sprängde sig in i mitt hjärta. Tur att vi tycker olika iaf.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...