Två soldater av Roslund och Hellström

Leon Jensen och Gabriel Milton heter de två faderslösa 18-åriga soldaterna som lever i det fiktiva ghetto som Roslund och Hellström fått inträde till i den verkliga världen. På baksidan står det "En värld du aldrig mött" och tack och lov, men samtidigt läser och hör vi om den nästan dagligen i nyheter och media och tyvärr har jag på olika sätt varit vid dess  yttersta ytterkant. Skrämmande, och som vanligt lyckas de båda författarna krypa innanför skinnet på sina karaktärer  vad gäller känslor, tankar och handlingar; en mor som tappat greppet om sin son, en brandman som 20 ggr om dan får släcka bränder i samma område, en polis eller åklagares frustation över att det är barn som handhar både vapen och narkotika...  för att inte tala om ungdomarna själva som  växer upp i denna värld, en värld ingen vill ta ansvar för. 

I ett Råby som skulle kunna vara vilken storstadsförort som helst har Leon och Gabriel sedan 9-års ålder startat sin krimminella bana... de är "bröder", de älskar varandra, de är "familj" och det "kostar" att lämna familjen... I ett nätverk som bara kan skapas i ett samhälle där ingen kan, vill, eller vågar ta ansvar planeras nu en fängelseflykt och inte bara det... för här gäller det för dessa "bröder" att visa sin makt att hamna längst upp på den vägg av foton på de mest samhällsfarliga som José Pereira vid Sektionen mot Gängkriminalitet satt upp.  Längst upp ovanför OG och Hells Angels, och de lyckas! "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad, man vill ingiva människorna någon slags känsla, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till var pris" (Hjalmar Söderberg, Dr Glas) 

Kan inte riktigt förstå varför jag inte recenserat alla de andra böckerna av Roslund och Hellström... de är bara bäst när det gäller att vara samhällskritikska i deckarformat, och även om just denna var fiktiv och som tur inte händer just i sverige så är den basared på verkligheten precis som Box 21 (som jag iaf valde att recencera, kanske för att det var min favorit) och de övriga. Kanske jag här har skrivit mer om mina känslor än handlingen vad gäller boken, men så får det vara för det är en tung bok på nästan 700 sidor utan ett ord för mycket. 

Vill du veta mer om boken så länkar jag istället till Skånskan.se som recenserar denna bok så perfekt... läs den, den säger allt :)

Frågan som ställs men tyvär inte besvaras är huruvida arv och/eller miljö formar oss men min dotter skrev en gång en essä som du kan hitta här. Inte heller hon sitter väl på svaret men hennes tankar är fina. 

Till sist måste jag även tillägga att inläsaren Peter Andersson är hur bra som helst men på grund av författtarnas speciella sätt att skriva rekommenderar jag ändå att läsa boken.

Ett ps. Den udda poliskommisarien Evert Gren och hans kollegor leder utredningen i även denna bok, och även om alla böcker är fristående är det smart att läsa böckerna i rätt ordning för att även komma dessa personer innanför skinnet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...