Inlåsta av Emma Donoghue



"Jack bor med sin mamma i ett låst rum på drygt tio kvadratmeter i ett skjul. Rummet är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. Jack tycker om att titta på tv och kallar de tecknade figurerna för sina vänner. För honom finns ingen annan verklighet än den innanför de fyra väggarna med hans mamma och mannen som kommer in ibland för att leverera mat och ta ut sopor. Mamman är noga med att Jack vid dessa tillfällen alltid är instängd i garderoben, så han ser aldrig mannen tydligt, men från sitt gömställe hör han att mannen verkar elak.
När Jack fyller fem år börjar han att ställa frågor till sin mamma och till slut väljer hon att berätta om världen utanför. Hon har också sett en möjlighet att fly och Jack har blivit stor nog för att de ska kunna rymma tillsammans."


   Det här är en bok som har satt djupa spår i mig. Jag hade lite svårt med den i början för "språkpolisen" i mig reagerade på t ex felaktigt böjda verb. Men så fort jag kommit in i det så var det som bortblåst. Just det sätt som författaren använder språket på gör att det verkligen känns att det är Jacks upplevelse av livet både "innanför" och "utanför" som hans liv består av. Det är en grym verklighet Jack och hans mamma lever i som inlåsta. Men livet som fria "utanför" är nog så svårt att anpassa sig till och förstå.
   Den här boken får mig osökt att tänka på alla de hemska människoöden som jag läst och hört om i media om människor som varit inlåsta av kidnappare, släktingar, föräldrar... Det går nog inte att föreställa sig hur man än försöker. Men den här boken kommer en bit på väg...

Läs vad andra tycker om: , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...