Livet deluxe av Jens Lapidus


"Allt går i arv

I Jens Lapidus nya roman återknyter vi kontakten med huvudpersonerna i de tidigare delarna av Stockholm Noir. Uppkomlingen och dealaren JW har snart suttit av sitt straff, men polisen misstänker att han varit sysselsatt med annat än att ångra sina synder. Pengatvätt är en rimlig gissning, men hur har det gått till? Kriminalinspektör Martin Hägerström får i uppdrag att ta anställning på anstalten som plit, jobba undercover och komma JW in på skinnet.

Jorge har försökt. Han har verkligen försökt att gilla sitt nya vita liv - att förse svennebananerna med kaffe latte, mackor och muffins. Men det går bara inte - han är inte gjord för nio-till-fem-stilen. En comeback som gangster kan ge snabba cash och göra verklighet av drömmar om livet deluxe. Ett jobb. Bara ett enda jobb, och sen kan han vara klar för resten av livet. Han måste tänka stort: ett VTR, ett värdetransportrån. Problemet är bara att det gör man inte själv. Jorge börjar söka partners, compadres, vänner och kontakter. Men risken att fucka upp skrämmer.

Natalie har levt ett skyddat liv som juggemafioson Radovan Kranjics dotter, med utlandsresor, trestjärnskrogar och till och med juridikstudier. Men hoten mot faderns liv har blivit alltmer påtagliga och snart kommer alla i Radovans närhet att behöva ställa sig frågan: hur ser livet ut e.R.? Vem tar över som Stockholms kung? Eller drottning? Vem försöker utmana makthavarna? Och Natalies själv ställs inför den ultimata frågan: vem är hon, och vem vill hon vara?"

Livet deluxe känns nästan mer som en fortsättning på första boken Snabba cash än den andra Aldrig fucka upp. Jag tycker att alla är bra. Men del ett och tre är de bästa. Det är full fart hela tiden. Jag sträckläste den under några av mellandagarnas mornar när det inte fanns något som tvingade mig att släppa boken och kliva upp.
Boken gör mig lite ambivalent när det gäller språket. Sättet en del av huvudpersonerna pratar på sätter ju miljön och känslan för innehållet. Samtidigt är jag lite för mycket av en "språkpolis" för att inte bli störd av bristen på ordförråd och det ständiga användet av slangord.
Mycket action, våld och kriminalitet utlovas för den som ger sig på denna bok.
Läs vad andra tycker om:
, , , ,

4 kommentarer:

Marlene sa...

Här får man varken vara pryd eller äckelmagad när man läser denna bok. När det gäller språket och det snabba ordvalet lärde jag mej ganska snart att gilla det. Sonen glodde stort på mej när jag häromdagen sa "fuck them" om cheferna ;) Säga vad man vill iaf... Lapidus är suverän på spänning och cliffhangers mellan kapitlen han bollar skickligt mellan då och nu tid... Bara att vänta på nästa för det känns inte som om man hört det sista om Jorge, Natalie eller JW

Gisan sa...

Håller med dig om att man nog inte hört det sista om huvudpersonerna. Hoppas på en fortsättning :-)

Marlene sa...

ps. Jag glömde skriva förrut att jag gillar din recension. Blir ju liksom lättare att tycka till om den efter att nu ha läst boken ;)

Gisan sa...

:-)