VÄNNEN av Gunilla Linn Persson

Det finns en ö som sägs ligga bortom människogränsen, Järnöran har så hög järnhalt att det sägs att alla kompasser slår fel.  Edit Ingman har levt hela sitt liv på ön, på ålderns höst börjar hennes inre kompass snurra. Hon kan inte acceptera att hennes familj är borta. Hon tror att de som en gång stod henne nära finns kvar. Öns befolkning har minskat och det är bara på sommaren som livet återvänder. Under en av alla höststormar får den unga Ellinor rycka ut och ta hand om den förvirrade Edit. Ellinor kommer med värme och ved men får ett något märkligt mottagande. Sakta växer en vänskap fram mellan Edit och Ellinor. Vi får följa dem båda under ett år fram till den höst som blir Edits sista.
Jag har läst boken flera gånger, den berör. Vänskapen mellan gammal och ung får ett skimmer mitt i allt det svåra. Edit som inte riktigt vet vilken tid hon lever i, lever hennes föräldrar och syskon? För visst finns de där på övervåningen. Edit förklarar det som att de är gamla och inte orkar ta sig ner. Ellinor som blir frustrerad över att slitas mellan sin egen familj och Edit. Årstiderna växlar från ljuv vår till kall vinter. Det kommer en höst och Edit somnar in för alltid. I sorgen över Edit kan Ellinor sätta ord på vita ark igen. Hon börjar med Päronfjäril.
Jag har alltid gillat böcker om vänskap mellan gammal och ung. Dessa berör mig mer än annat. I Gunilla Linns Persson tunna roman om Ellinor och Edit ryms så mycket fint. Det är inte alltid det behövs skrivas tegelstenar för att beskriva något så självklart som att vänskap inte har åldergränser. Skärgårdsmiljön, höststormar, hästar, ljuva vår och varm sommar allt beskrivs i en ton som får mig känna att det är jag som vandrar stigen till Edit.
Boken är utgiven av W&W 2003. ISBN 91-46-18318-3
Jag är osäker på om den går att få tag på längre, trots det ville jag recensera den. För jag saknar denna författare som jag tror inte givit ut så mycket efter den boken.
Läs vad andra tycker om:

Ensamma röster av Susanna Tamaro

Ensamma röster är Susanna Tamaros andra utgivna bok. Den består av av noveller med egentligen ganska tunga budskap i alla. Men Tamaro lyckas med sitt poetiska språk få texterna att kännas väldigt vackra mitt i all sin tragik. Det är den tredje boken jag läser av den här författaren och fler lär det bli. Hennes uttrycksform tilltalar både själ och hjärta...




Läs vad andra tycker om:
, , , ,

När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var av Lena Katarina Swanberg och Jessica Andersson


"Hur gick det egentligen till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i tv-serien Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma bildade duon Fame tillsammans med Magnus Bäcklund och helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den alltmer framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?

Blicken röjer svarta minnen från en otrygg barndom i miljonprogrammens Sverige. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och de mer eller mindre våldsamma män som mamman levde med. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. Som liten besökte Jessica flera gånger sin mamma i fängelset och som vuxen har hon tvingats inse att hennes bröder vacklat på kanten till samma destruktiva liv. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle minsann visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Det är just via musiken som Jessica har skapat sig ett bra liv.

Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans."

Det här är inte den första boken av Lena Katarina Swanberg som jag läser. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Det känns öppet och ärligt. Att Jessica Andersson väljer att vara så öppen med sin uppväxt och sitt liv gör det än mer ärligt. Det är lätt att tro när man ser henne på en scen i vackra scenkläder att allt är fint i hennes liv och alltid har varit. Men så är inte fallet. Vad vi människor varit med om syns ju inte utanpå och tur är väl det många gånger...


Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Min mamma av Tahar Ben Jelloun


"Sedan mamma blev sjuk är hon en liten tingest med vacklande minne. Hon kallar till sig familjemedlemmar som varit döda länge. Hon talar med dem, förvånar sig över att hennes mamma inte hälsar på och talar varmt om sin lillebror som, efter vad hon säger, alltid kommer med presenter. De strömmar förbi hennes sjukbädd och umgås långa stunder. Jag säger inte emot. Jag vill inte störa.

I Min mamma berättar Tahar Ben Jelloun den djupt rörande historien om sin mors sista tid i livet. På grund av hennes begynnande demens blir deras sista samvaro smått kaotisk. Hon tycks ibland befinna sig i en annan tid och Tahar får reda på händelser ur sin familjs historia som han inte tidigare kände till.
Medan hans mor närmar sig slutet av sitt liv växer det också fram en bild av det gamla Marocko med sina traditioner och resonemangsäktenskap, med de hemliga samtalen i badhuset och de hårda villkoren för de viljestarka kvinnorna."


Den här boken speglar en kultur som ligger långt från den jag lever i. Både kulturen och religionen är mig främmande. Men när det kommer till den Alzheimer som Tahar Ben Jellouns mamma drabbats av inser jag att sjukdomar slår lika oavsett var vi kommer ifrån. Till att börja med känns boken lite rörig. Nu blandas med då, platser blandas ihop och så även familjemedlemmarna. Men det är en mycket både läsvärd och tänkvärd bok.

Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk

"Nirvanaprojektet är andra delen i trilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge som inleddes med Vredens tid.

Walter parkerade en bit från huvudgrinden i skydd av några träd. Piketpoliserna var snabbt ute ur bilarna och grupperade sig ljudlöst framför grinden. Väktaren låste upp två enorma hänglås. De svartklädda poliserna spred ut sig som en solfjäder i grupper om tre. Jonna drog sin Sig Sauer och osäkrade. Walter gjorde likadant. Tillsammans med en av piketpoliserna tog de vägen längs ett av stängslen. Med ficklampan ställd på dämpat läge började de lysa på husvagnsdörrarnas lås. Dimman gjorde sikten nästan obefintlig. Som vålnader hukande längs med de uppställda husvagnarna undersökte de lås efter lås. Det var tidsödande och trots kylan och den fuktiga luften svettades Jonna. Genomskinliga pärlor trängde ut i pannan och rann längs tinningarna. Hon kände hur adrenalinet rusade i ådrorna. Hennes andetag bildade kondens som blandades med dimman till en vitaktig mjölk. Hon iakttog konturerna av Walter som fanns snett till höger. Som en skenbild flöt han in och ut ur dimman. Märkligt nog rörde han sig smidigt trots sitt handikapp i ryggen. Han höll vapnet i båda händerna riktat ned i marken framför sig. Jonna viskade till honom, men han hörde inte. I stället försvann han in i tjockan. Hon flyttade blicken för att inte förlora piketpolisen ur sikte. I samma ögonblick såg hon hur dimman slukade även honom. Hon tog några hastiga steg efter kollegan hon inte ens visste namnet på när något plötsligt bröts under hennes sko."


Efter att ha läst första delen och tyckt att den var mycket bra var jag väldigt nyfiken på om författaren skulle kunna följa upp med samma spänning. Jag blev inte besviken. Den här boken spinner vidare på handlingen i första delen på ett mycket bra sätt. Jag har samma jagande känsla av att bara vilja läsa vidare hela tiden för att få svar på alla frågor som dök upp i första delen och även en del nya som dyker upp nu i takt med att gamla frågor får svar. Stefan Tegenfalk har ett härligt driv i sitt skrivande som gör att jag bara vill läsa mer av honom. Nu måste jag tyvärr vänta ett tag eftersom del tre inte kommit ut än. Men jag kommer att hänga på låset så fort den kommit ut i tryck för den boken ska jag bara ha...


Läs vad andra tycker om: , , , ,

Igelkottens Elegans av Muriel Barbery

"Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.

Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.

Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.

Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in."

Jag hörde någon på stan prata om den här boken och efter som jag ÄLSKAR böcker om små liv i den stora världen var jag tvungen att köpa den. Jag blev besviken först. Det gick trögt och jag tyckte inte att den var så spännande. Men jag fortsatte i alla fall läsa och den blommade framför mina ögon.

När Renée, Paloma och Mr. Ozu träffades uppstod en magi och jag bara läste och läste. De små anekdoterna från Renées liv blandat med hennes betraktelser och hennes granne Palomas tankar och funderingar gör att ögonen tåras ibland. Inte bara av de sorgliga utan också det fantastiskt roliga. Man lär känna människorna på Rue de Grenelle i Frankrike och jag kommer nog bära med mig de tre huvudpersonerna i hjärtat länge.

OBS: Älskar du sushi, som jag gör, kan den vara lite jobbig att läsa ibland. Jag hoppas du har en bra sushiaffär i närheten, den lär behövas!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel

3 män dör 1 kvinna försvinner.... kan det finnas något samband? Eftersom de alla tillhörde samma elaka gäng i högstadiet och eftersom det är en deckare så är ju svaret ganska givet :) så jag ordar inte mycket mer om själva innehållet.

Upplägget är intressant; som Koppel själv säger "De metoder förövare använder sig av för att kuva sina offer är detsamma världen över och lika gamla som människan, Chefer använder samma tekniker som envåldshärskare av det enkla skälet att det bara finns två styrmedel: morot och piska."

Så handlingen följer detta mönster
1.Förflyttning, social isolering, 2. Breaking in violence, 3. Svält, 4. Våld, hot om våld, 5. Förminskning, 6. Skuld, 7. Vänlighet, förmåner, 8. Blockering av jaget, 9. Den utsiktslösa framtiden

En intressant bok med bra spänning. Även om vissa delar kändes givna så blir man ändå överaskad över utvecklingen. Enkel och lättläst men får en att fundera till ibland över hur människan fungerar... den kändes äkta även om storyn i sig själv var lite på "samma gamla vanliga tema" mord och sex. Det som slog mig ibland var att Koppel på nåt sätt försökte sig på att slå hål på feminismen genom att visa på svaga män och starka kvinnor i samma andetag som han i övrigt visade på att vissa män bara tänker på det de har mellan benen. Personligen gillade jag ändå just detta, eftersom jag håller med honom när han skriver att det är skillnad på pojkar och flickor men han frågar sig också utan att ge svaret om det är arv eller miljö som är orsaken till detta.

En enkel psykologisk thriller, med lite mer mellan raderna. Hans Koppel (pseudonym till Petter Lidbeck) är kanske mer känd för sina satirer men även som barnboksförfattare.


Jag har läst den som e-bok i min mobil, låne-nedladdad från bibliotekets Elib. Ett jättebra sätt att låna och läsa böcker. Varken läslampa eller läsglasögon behövs, den finns alltid med mig och när den är slut är det bara att låna mer. Nu hoppas jag biblioteket utökar denna möjlighet med än fler intressanta titlar, för jag är såld på detta :) Vill du göra detsamma men har problem med inställningarna har jag skrivit lite om det här.

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

I december 1880 på Operan möts Beatrice Löwenström och Seth Hammerstaal. Hon lever med sin farbror och hans familj ett konventionellt borgarliv. Han är stadens mest omtalade ungkarl. Efter den kvällen korsas deras vägar ett otal gånger. Hon liknar ingen annan kvinna som han mött. De inleder snart en komplicerad romans. Men i Beatrice närhet finns den person som har något helt annat i tankarna, där varken Seth eller frihet ingår. "Överenskommelser" är en unik historisk svensk romantisk roman som saknar sin motsvarighet på den svenska marknaden.
"Överenskommelser" är boken som jag inte ens visste att den var skriven. Efter att min son kom hem och berättade om en författare som hållit föredrag i hans litteraturklass så blev jag nyfiken. Det var en målande och lät road beskrivning av Simona Ahrnstedt jag fick serverad av sonen. Han berättade om en glad, tokig och infallsrik författare med sin "klippärm" fylld av bilder och inspiration. Jag blev nyfiken, de här boken vill jag läsa. Insåg till min förtvivlan att den inte ens fanns i pocket än. Ibland har man tur och "min" matvarubutik försåg mig med rabatt på EN bok. Boken köptes, skulle som vanligt läsas ut fort. Jag körde fast efter några sidor. Vad hände? Jag hade bara hört goda ord om boken, så varför kunde jag inte ta den till mig? Det sa bara stopp!! Men håll i hatten, efter några sidor till, började historien om Bea och Seth ta form, jag var fast! Fast för alltid, åh denna romantik, denna kärlek, denna berättelse... den tog mig med storm. Jag var helt såld. De sista två hundra sidorna var jag tvungen att sträckläsa. Något annat gick inte. Varför tog boken slut? Jag kunde ha spenderat fler timmar med Bea och Seth. Jag kommer att hänga på låset när nästa bok av Simona Ahrnstedt kommer ut, men det dröjer till 2012 och handlar om helt andra personer.
Läs Läs Läs!!! Jag kan inget annat säga, möjligen är det inte boken för dig om du är det minsta pryd. Är du det inte så är det bara en sak som gäller: LÄS.

Läs vad andra tycker om: , , , ,

Mörkersikt av Johannes Källström

"Vad händer när människor i en modern och normal verklighet förlorar fotfästet?
När högre, lägre eller yttre makter kryper närmare och förgör.
Johannes Källström utforskar gränserna i sju berättelser av skiftande karaktär, alla med det gemensamma att de är skrämmande och kittlar fantasin. Det är inga barnsagor som berättas i Mörkersikt, men barnahjärtat i dig kommer kanske att bulta igenkännande när historierna hittar sin botten i gamla folksagor."

Det här är Johannes Källströms första bok, men den andra jag läser av honom. Jag är mycket fascinerad av hans sätt att skriva. Innan mötet med hans böcker trodde jag inte att jag gillade skräckgenren. Men ack så fel jag hade. Trots att vissa delar är både grymma och osmakliga så lockas jag att läsa vidare. Så mycket kan jag också säga, att när författaren kommer med nästa bok så ska den införskaffas...



Läs vad andra tycker om: , , , ,

Utrensning av Sofi Oksanen


-lever hon överhuvudtaget, undrar Aliide då hon betraktar byltet med den livlösa unga flickan som låg på gårdsplanen. Hur och varför har hon hamnat här? Kanske är det någon som vill Aliide illa, ett skämt eller ett lockbete från en rysk rånarliga. Aliide känner igen rädslan i flickans ansikte. Aliide vill slå flickan, få henne därifrån.
-hur ska jag kunna berätta vem jag är och varför jag är här, frågar sig Sara då hon förstår att denna kvinna kanske inte alls vill hjälpa henne om hon berättar sanningen. Den enda som kan hjälpa vill inte kännas vid Saras mormor, sin egen syster, den moster som Saras mamma förnekat. Aliide, Aliide Truu... var i livet och stod framför henne. Nu gällde det att dämpa ångesten och våga vara här i denna stund, det gällde att vara modig och att minnas hur man beter sig mot folk.

"flickan öppnade munnen ett par gånger innan talet kom igång, famlande fraser om Tallin och en bil, orden stötte i varandra liksom tidigare, dom drog sig samman på fel ställe, de gick ihop i förtid och började klia konstigt i Alides öron... 'något som var konstigt med hennes estniska, trots att hon med sitt unga och smutsiga kött hörde till nuet var hennes meningar styva, de kom från en värld av sköra papper och mögliga album som tömts på sina fotografier'... det fanns en skiftning i flickans estniska, något äldre, något gulnat och malätet på något konstigt sätt kunde man känna lukten av död"

Ovanstående citat skulle kunna sammanfatta både bokens innehåll och dess underbart talande språk. En bok som tagit mig till en annan värld, en värld jag nu vet lite mer om tack vare Sofi Oksanen. Med pendlande minnesbilder från kriget, murens fall, tjernobyl. Från 40- talet fram till idag i Ryssland och Estland knyts de båda kvinnornas minnen samman. Båda bär på plågor och hemligheter de inte vill avslöja, inte för varandra - inte för någon. En fängslande och tidvis skrämmande skildring om arv, miljö och historia. För visst finns det något sjukt i Aliides agerande, men också en överlevnadsinstinkt över det normala. Som Oksanen själv beskriver "Om du inte kan berätta om något blir din reaktion ännu starkare på ett sätt blir det ett annat språk... ett utan ord"

En en detaljrik prosa som inte bara varit en njutning utan nästan gav mig den fysiska och mentala upplevelsen av dessa två kvinnors tankar, känslor och upplevelser. Den får mig att vilja ha mer av Oksanen. Även uppläsaren Gunilla Nyroos låter mig njuta med sin mjuka och stilla ton - utan värderingar låter hon mig själv "läsa" boken.


Vill du veta mer så ger denna länk till bokia en bra beskrivning.


Fråga Alice (Författare anonym)

"Boken man inte kan glömma!

Alice kan vara vem som helst. Alice kan vara någon du känner. Alice knarkar. Superstark autentisk dagbok av femtonårig flicka. En femtonårig flicka dör av en överdos. Hon är helt vanlig, uppväxt under trygga familjeförhållanden, och vägen in i drogmissbruket är mest slumpartad. Fråga Alice är hennes dagbok.

Boken kom ut på svenska första gången 1979, och vi som läste den då kunde aldrig glömma den. Tyvärr är den fortfarande lika aktuell och nya generationer läsare har tagit till sig detta grymma och sorgliga stycke verklighet."

Sorg och tragedi utmärker denna bok. Samtidigt som jag ville lägga den ifrån mig för att jag led så med Alice så ville jag bara fortsätta läsa. Jag satt på helspänn och höll inombords tummarna för att det skulle gå bra för Alice. Hon förde en enorm kamp mot begäret efter droger som hon i alla fall den första gången inte valde att ta...


Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Jag tror jag är kär av Daniel Novakovic


"Känslor så stora att man knappt vet var man ska bli av. Pop. Sjutumssinglar. Sarah Records. The Ronettes. Pojkrumsdrömmar. Tonårsdrömmar? Så oerhört svåra att överträffa. Allt är egentligen väldigt enkelt. En knapp som visar att hon är nere med The Pastels. Pow! En blå och vitrandig tröja. Svarta Converse eller Mary-Janes. En blick under lugg eller över kanten på ett par svarta Wayfarers. Ett oskyldigt leende. Pop! Du kan inte gömma din kärlek för alltid. Lätta, trippande danssteg till So Tough eller The Kids At The Club. Du känner dig som 17 år igen. Och ditt hjärta slår ett par extra slag. Precis som första gången du hörde Ain't Gonna Eat My Heart eller Orange Juice. Åh, allra vackraste Orange Juice. Du tror fortfarande på magi. Och att göra blandband. Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig har hört talas om. Med omslag gjorda av bokstäver utklippta ur dagens tidning. Och ni har tv:n på medan ni ligger i sängen. Och du inte bara tror att du är kär. Du vet.

Daniel Novakovics seriebok Jag tror jag är kär är sannolikt den största serieupplevelse du kommer att ha under ditt liv. På Linköpings Universitet, Campus Norrköping, täcker nämligen serierna sju väggar fördelade på två våningar. De är ritade på uppdrag av Statens konstråd. I ett antal korta episoder berättar Daniel om förälskelser, bedårande poplåtar och jakten på tonårsdrömmen med inspirationen hämtad från popsinglar utgivna på skivbolag som Postcard och Sarah Records samt från sena nätter spenderade på indiepopklubbar."

En liten fyrkantig bok som förförde mig med sitt omslag. Innehållet är inte fyrkantigt alls utan fyllt med härliga teckningar med tillhörande pratbubblor som låter läsaren återuppleva den första trevande kärleken som sedan växer för att till sist ta slut. Mycket lättläst och färgglad.



Läs vad andra tycker om:
, , , ,

Hemligheter av Alison Prince

"Sextonåriga Kerry, som bor på en liten ö utanför Skottland, håller oron för sin sjuka mamma hemlig för alla hon känner. Hon kan inte ens prata om det med sin pappa. Men så lär hon känna den jämnårige Paul, som dyker upp som turist på ön, och han får Kerry att erkänna det hon innerst inne alltid har vetat om ..."

Den här boken var en lätt- och svårläst bok på samma gång. Det är ett lättläst språk och inte så många sidor så jag läste ut den i soffhörnet på knappa timmen igår. Men ämnet är inte lätt på något vis, men mycket tänkvärt. Att som för Kerry få ta ett vuxenansvar för sin sjuka mamma och instinktivt veta att det inte är okej att prata om det som sker i hemmet är inte rätt. Alkoholism är en sjukdom som drabbar så många runt omkring den som dricker. Men att övriga vuxna inte tar det ansvar som läggs på Kerry är oförlåtligt i mina ögon. Så kommer då Paul och hans mamma till ön och hemligheten hotas att avslöjas...


Läs vad andra tycker om:
, , , ,
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...