Dödligt villospår av Nora Roberts


Ung pojke möter ung flicka... tycke uppstår och det utvecklas till en ungdomsförälskelse, frågan är om det är mer än så?

Unge Cooper får mot sin vilja spendera några veckor hos sina morföräldrar som enligt honom bor i det gudsförgätna bergsområdet Black Hill i South Dakota. Här lär han känna grannflickan Lil som har mycket klart för sig vad hon vill med sitt liv. Cooper själv är inte lika säker, men finner sig såsmåningom väl tillrätta i denna nya miljö och återkommer regelbundet till det liv och de människor han lärt sig älska.

Då Lil och Cooper en dag är ute och rider i bergen finner dom ett lik, en sargad kvinna som till synes blivit dödad av en puma, men det skulle visa sig vara ett mord.

Detta är inledningen till denna roman som sedan hoppar framåt 12 år i tiden.... Cooper och Lil är vuxna, dom har lyckats unvika varandra under dessa år. Lil äger och sköter nu sina vilda djur i det naturreservat hon startat när Cooper en dag återvänder. Men någon vill Lil illa... det som från början bara var ren skadegörelse leder till att en infångad puma med rått mod dödas, och så småningom mördas även människor i en sjuk jakt för att sätta åt Lil. Samtidigt brottas både Cooper och Lil med sina känslor för varandra och de vardagliga problem som finns runt dem.

Ja, så sammanfattar jag denna boks innehåll. Dödligt villospår har fått goda recensioner men Nora Roberts lyckades aldrig fånga mig. Spänningen växer då och då för att aldrig nå fram och så trappas det bara av. Om jag valt att läsa boken istället för att lyssna hade jag säkert hoppat över en hel del dravel... för mycket upprepande tjat och kärlekshistorierna liknade nästan harlequinböcker. Detsamma gäller även bakgrunds-omgivningen som för mitt vidbekommande kunde kryddat boken; naturen, djuren, vildmarkslivet och även historiska fakta och den mänskliga naturen, allt skrapas bara lite på ytan och ger ett banalt intryck.

Hårda ord kanske, men jag förväntade mig mer. Vill man ha en lättläst bok bara för läsandets skull kan jag rekommendera denna... som trots kioskromanskaraktär ändå är lite bättre än så.



5 kommentarer:

  1. Jag älskade hennes böcker FÖRR! En dag tog det bara stopp - allt var så likartat. Jag tycker om de bitar som det är spänning i men som du säger så klingar det av för fort. Det finns bättre böcker men ok om man vill ha något som är lättläst. Jag läser hellre Jane
    Austen.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om just det förutsägbara i Nora Roberts böcker. Hennes böcker tar jag till när jag vill ha en "paus" i läsandet men ändå ha en bok på gång :-)

    SvaraRadera
  3. till Charlotte och Gisan Jag har frstått att detta inte var en av hennes bästa och många skriver just att hennes böcker är alltfr likartade (fast just den biten kan jag tycka om många andra bra författare, man liksom känner igen stilen) Den är nog bra i bokform för att bara ta til något lättläst då och då... kan ju liksom skumma över sånt som inte är intressant men det går ju inte när man lyssnar. Så den blev lite för långrandig. Sedan upptäckte jag något nytt (som andra pratat om) när det gäller att lyssna; Anna-Maria Käl läser FÖR bra... jag vill själv sätta dit tonfall och känsla, nu gjorde hon det för mej :)

    SvaraRadera
  4. Intressant att få kommentar om uppläsaren. Jag lyssnar inte så mycket på böcker. Har inte lärt mig min nya mobil än tillräckligt för att kunna föra in böcker där. Det var så jag gjorde förut och gick ut på promenader...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...