En spricka i kristallen...

... är en bok som jag tror de flesta redan har hört talas om (av Cecilia von Krusenstjerna) och recensioner finns att hitta både här och där. Men jag har precis avslutat den och vill säga några ord och tankar om den.

Till dig som ev. inte känner till den så är det väl mer eller mindre en självbiografi av f.d. volvochefen Gyllenhammars dotter.

Först ville jag inte fortsätta läsa denna bok fylld av självömkan och ett dissande av sina föräldrar, syster och släkt utan dess like. Min spontana känsla var - skäms på dig. Men ok... det är hennes syn och verklighet och den kan jag tillåta henne ha.
Efter lite mer än halva boken ville jag fortfarande lägga undan den... men var ju nu tvungen att få reda på slutet, precis som en dålig film. Men samtidigt fanns det också saker som gav mig något, av och till var dessutom texten vacker prosa och tänkvärd.

Så kom jag då till det avslutande kapitlet. Denna kvinna verkar att äntligen ha tagit tag i sitt liv... eller rättare sagt, lyckats hitta 2 män som krävde det av henne.
Den tanke som plötsligt naglar sig fast hos mig är denna; Vi har alla våra ryggsäckar att bära, en del tyngre än andras men... antingen kan man välja att bära den och låta sig tryckas ner av tyngden. Eller så sträcker man på sig... vetande att säcken hänger där bak men med blicken riktad mot nuet och framtiden, bär den med sig som kunskap och erfarenheter i livet - den kanske är tung, men knäna sviktar inte under den.


uppdaterad 27 sept 2010: Klicka gärna här för att läsa vad en av våra andra skribenter tyckte om samma bok.

Läs vad andra tycker om: , , ,

4 kommentarer:

  1. Jag såg filmen, med tårar i ögonen. Jag har aldrig känt mig så närvarande i en film förut. Trots att huvudpersonen växer upp i en helt främmande värld för mig så kände jag igen det. Utsattheten och tvånget att vara en fin dotter. Boken har jag tyvärr aldrig fått tag på. Jag har letat över allt men tyvärr tycks den vara slutsåld.

    SvaraRadera
  2. Har inte sett filmen, men det kanske jag borde. Blir ju lite nyfiken efter det du skriver, och även om jag kanske är lite hård i mitt bedömande ovan så är som sagt boken välskriven.

    ps. den kommer med posten ds.

    SvaraRadera
  3. Det här är en bok som absolut inte lämnar mig oberörd. Men den berör på ett obehagligt sätt. Denna konstiga familjekonstelation som dessutom verkar nedärvd. Men det är ju inte ovanligt iofs. Jag var först inte säker på om jag skulle "orka" läsa ut den för jag blev både arg och ledsen när jag läste den. Men med tanke på avslutningen så är jag glad att jag inte gav upp...

    SvaraRadera
  4. Gisan, då kände vi ju ungefär lika. Och som sagt... den är väl värd att läsa, för det är väl också ett gott kriterie för en bok....... att den berör :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...