Björnstad av Fredrik Backman


"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång. 
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn."

Jösses! säger jag bara...
Fredrik Backman är en författare som jag tyckte mycket om från första kapitlet jag läste av honom. Jag har läst de tre böckerna han har skrivit före Björnstad och har fascinerats av hans författarskap. Den fascinationen har ökat markant efter att ha läst Björnstad. Det är helt otroligt att han kan sätta sig in i så olika personers sits. Han lyckas beskriva känslor och tankar på ett mycket trovärdigt sätt oavsett personernas ålder, kön och livssituation. Det är både tonårstjejer och -killar, mammor och pappor, arbetslösa och affärsmän...
Den här boken väcker så otroligt mycket känslor. Det var länge sedan jag blev så arg av en bok och särskilt en jag tycker så mycket om. Engagemanget från mig som läsare är på topp under hela boken. Det är glädje, rädsla, ilska, smärta, förälskelse och en massa känslor till. Jag hoppas verkligen inte att det dröjer länge tills del två i serien kommer ut. Jag väntar otåligt redan nu...

..........................................

Den eldrökta av Magnus Stenlund


"Bröderna Yngve och Emund finner en död man och en bok fastfrusen i Mälarens is. Snart befinner de sig på flykt undan kung Åles män och tvingas söka hjälp både bland vänner och fiender. Yngve gissar att boken både är orsaken till hans problem och lösningen på dem, men när trälen Tjalve mördas är det bara den Eldrökta som kan tyda dess tecken. Hennes mörka motiv driver honom vidare mot ett mål där ont och gott är tätt sammanvävt. Kommer han att finna maktens nycklar? Och är han beredd att ta konsekvenserna om han finner dem? Lægjárn är kistan med nio lås, och det finns en anledning varför den inte bör öppnas. 

Parallellt löper sagan om Alva från Håga, som liksom Yngve tvingas på flykt. De förefaller vara bundna av samma öde, men Alvas historia är äldre, återberättad i många släktled och därmed förvrängd, delvis – och kanske medvetet – osann. Hennes sökande leder till ett ursprung gemensamt med gudarnas; en skapelsegud som vandrade till Norden långt före Odinn. De ureldar han tänt är mäktiga verktyg – och långt ifrån säkert är att de villigt kommer tjäna den som finner dem igen. I Alvhem söker Alva svar, liksom Yngve efter henne, men i Alvhems ljus döljs ett svart hjärta. Om Yngve kunde läsa Me, så skulle han finna en varning – från Alva själv."


Denna debutroman av Magnus Stenlund är fantastisk. Så välskriven och det känns att författaren har ägnat många timmar åt forskning och förarbete. Jag tycker mycket om Stenlunds språk. Allt det här i kombination gör att boken känns mer som en film när jag läser. det är mycket lätt att skapa bilder till det som beskrivs. Läs boken och låt dig fascineras...
..........................................
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus, amazon

Som om vi kände varann av Tobbe Möller


   Att läsa Som om vi kände varann var som att läsa tolv stycken romaner på något vis. Jag är inte så förtjust i novellsamlingar i vanliga fall eller så har jag helt enkelt inte hittat rätt hittills. Det brukar kännas så rumphugget. Jag vill ha romaner där jag får en längre och mer utmålad story. Men så var inte fallet med den här novellsamlingen. Varje novell känns som så mycket mer. Det var som att jag tog upp en roman som jag påbörjat och redan var bekant med personerna. Jag gillar personerna med deras egenheter. Leif med plastburksskåpet, feminist-Andreas som plötslig blir machoman, Agnes med sin porrsurfande partner, Bengt med sin Facebookgrupp, Charlie som byter alkoholen mot kantarelljagande...
   De kryper lite under skinnet på mig på något vis. Men på ett bahagligt sätt. Titeln på boken beskriver hur det känns att läsa om personerna. Det är Som om vi kände varann...
 
..........................................

"Carol" Patricia Highsmith



I feel I stand in a desert with my hands outstretched, and you are raining down on me” – citatet är taget ur romanen ”Carol” av Patricia Highsmith och är en av många poetiska meningar i denna bok som får hela min själ att rysa av obehag och glädje. Jag har aldrig tidigare läst en bok med en så domedagsstämning, där förtvivlan byts till hopp för att åter falla tillbaka till en krypande stämning mellan de huvudpersoner som tillsammans spelar ett spel där ingen kan bli en vinnare?


Samtalen, händelserna förs samman till en suggestiv berättelse om den unga Therese. Hon som vill att man uttalar hennes namn på ett speciellt sätt. Therese har fått jobb på varuhuset fram tills att julruschen är över. Där på leksaksavdelningen säljer hon dockor till desperata föräldrar, det är sällan ett barn är med till avdelningen. En dag kommer Carol en kvinna, som tillhör överklassen. Hon flyter fram och det är något med henne som får Therese att vilja hålla henne kvar. Carol köper en docka och ber att få den hemskickad. Efter den här händelsen beslutar sig Therese för att skicka ett julkort till Carol. Vad hon hoppas på vet hon inte, det är bara en känsla att vilja göra det som får henne att skicka kortet.

Carol, sval och sarkastisk tar med Therese på en resa den vintern. De kör mellan städer i ett kallt vinterlandskap. Är de ihop eller inte, Therese tvivlar ibland. I bakgrunden finns konflikten mellan Carol och hennes make och striden om ett barn. De lever i 50-talets USA en tid då homosexualitet sågs som en sjukdom och skulle botas.

Det här var inte en bok som jag sträckläste, den kräver sin man eller kvinna för att ta sig igenom ord för ord i eftertanke. För eftertanke behövs, för att förstå detta komplicerade spel som spelas upp inför en i ord. Therese är bara 19 år när boken får sin början, en ung scenograf och ihop med Rickard. Han finns där och mer är det inte. Hon känner inget för Rickard, men försöker att göra så gott hon kan. På varuhuset där hon jobbar, möter hon Carol och en laddning mellan dem, som känns som om den rusar mot läsaren för att senare sjunka i förtvivlan över hur otäckt det går att beskriva det förbjudna, där det känns som katastrofen lurar runt hörnet. Den känslan upphör inte utan fortsätter på de drygt 300 sidorna.

Jag läste de sista orden för några minuter sedan, jag känner en krypande känsla, som om myror kröp över min kropp. Jag vill ha det slut som blev och samtidigt inte. Jag vill veta vad som hände med Carol och Therese, hur de levde sina dagar efter den här vintern.  Det sista ordet: henne. Så kan en bok sluta.
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...