"Carol" Patricia Highsmith



I feel I stand in a desert with my hands outstretched, and you are raining down on me” – citatet är taget ur romanen ”Carol” av Patricia Highsmith och är en av många poetiska meningar i denna bok som får hela min själ att rysa av obehag och glädje. Jag har aldrig tidigare läst en bok med en så domedagsstämning, där förtvivlan byts till hopp för att åter falla tillbaka till en krypande stämning mellan de huvudpersoner som tillsammans spelar ett spel där ingen kan bli en vinnare?


Samtalen, händelserna förs samman till en suggestiv berättelse om den unga Therese. Hon som vill att man uttalar hennes namn på ett speciellt sätt. Therese har fått jobb på varuhuset fram tills att julruschen är över. Där på leksaksavdelningen säljer hon dockor till desperata föräldrar, det är sällan ett barn är med till avdelningen. En dag kommer Carol en kvinna, som tillhör överklassen. Hon flyter fram och det är något med henne som får Therese att vilja hålla henne kvar. Carol köper en docka och ber att få den hemskickad. Efter den här händelsen beslutar sig Therese för att skicka ett julkort till Carol. Vad hon hoppas på vet hon inte, det är bara en känsla att vilja göra det som får henne att skicka kortet.

Carol, sval och sarkastisk tar med Therese på en resa den vintern. De kör mellan städer i ett kallt vinterlandskap. Är de ihop eller inte, Therese tvivlar ibland. I bakgrunden finns konflikten mellan Carol och hennes make och striden om ett barn. De lever i 50-talets USA en tid då homosexualitet sågs som en sjukdom och skulle botas.

Det här var inte en bok som jag sträckläste, den kräver sin man eller kvinna för att ta sig igenom ord för ord i eftertanke. För eftertanke behövs, för att förstå detta komplicerade spel som spelas upp inför en i ord. Therese är bara 19 år när boken får sin början, en ung scenograf och ihop med Rickard. Han finns där och mer är det inte. Hon känner inget för Rickard, men försöker att göra så gott hon kan. På varuhuset där hon jobbar, möter hon Carol och en laddning mellan dem, som känns som om den rusar mot läsaren för att senare sjunka i förtvivlan över hur otäckt det går att beskriva det förbjudna, där det känns som katastrofen lurar runt hörnet. Den känslan upphör inte utan fortsätter på de drygt 300 sidorna.

Jag läste de sista orden för några minuter sedan, jag känner en krypande känsla, som om myror kröp över min kropp. Jag vill ha det slut som blev och samtidigt inte. Jag vill veta vad som hände med Carol och Therese, hur de levde sina dagar efter den här vintern.  Det sista ordet: henne. Så kan en bok sluta.
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Ytspänning av Ib Mendel-Hartvig


"Ett drygt halvår har gått sedan Siaröfortet i Stockholms skärgård sprängdes i luften i den första delen av Octopus-trilogin. Frustrerade över polisens passivitet tar kriminalinspektör Zuzana Lajcak och Jonas Modig åter upp jakten på den militärliknande organisationen.
Anzjelika Bykov kidnappas i Vitryssland och kommer via trafficking till Sverige, där hon utsätts för de mest brutala övergrepp. På randen till självmord bestämmer hon sig för att ta hämnd.

I norra Stockholm blossar kravaller upp. När en rasistisk artikel publiceras i flera stora tidningar, reagerar vissa invandrargrupper våldsamt. Medborgargarden bildas för att skydda "svenskarna". Samhällets grundvalar börjar skaka och skräcken, hatet och våldet breder ut sig.

På en vårdinstitution vaknar en kvinna upp ur en lång dvala och ger sig in i kampen. De goda krafterna förenas i ett försök att stoppa Octopus planer och raset ned i en mörk tidsålder.
En segerviss man sitter på ett finansbolag och tror att han har landet i ett järngrepp. Kan en handfull personer verkligen göra skillnad?"


Jag var lite spänd på del två i Octopus-trilogin eftersom jag tyckte att den första var så bra. Skulle tvåan leva upp till ettan? Svar: Ja! Den är bättre än del ett till och med. Delvis för att personerna nu är "bekanta". Men också för att själva berättandet blommat ut ännu mer. Jag känner mig hemma i böckerna på det där viset som brukar infinna sig när jag läst uppåt fem, sex böcker av samma författare. En mycket trevlig känsla. Trots våld och övergrepp så trivs jag i de här böckerna. En stor eloge till Ib Mendel-Hartvig. Tur för honom att han sitter och skriver på del tre för jag vill inte vänta länge på den...
..........................................

Under ytan av Ib Mendel-Hartvig

"Länspolischefen i Uppsala Edgar af Silverhjälm hittas ihjälslagen intill journalisten Jan Petterssons huggkubbe. Jan är försvunnen och efterlyst av polisen. Flera år tidigare hade Jan försökt att få en artikel om Uppsalas populäre polis publicerad i lokaltidningen. Den politiskt heta artikeln stoppades dock av redaktionsledningen.

Någon hämnas gruvligt på familjen Pettersson och tar upp jakten på Jan. Jans dotter Klara tar hjälp av Jonas i letandet efter sin pappa och finner sanningen bakom Edgars fasad som förkämpe för kvinnors och invandrares rättigheter. Till deras hjälp kommer den unga kriminalinspektören Zuzana. Kryptiska tips dyker plötsligt upp från ett oväntat håll; en joker i den mördades dator.

Tillsammans kommer gruppen allt närmare ett skrämmande scenario och möter Octopus, en brun och livsfarlig verklighet som lurar under ytan och pockar på att få komma upp. Historien håller på att upprepa sig och de första offren har redan fallit."

Efter ett kortare uppehåll i böckernas värld slog jag upp den här kriminalromanen. Det visade sig vara ett mycket bra val. Det tog bara ett par sidor innan jag var fast.
Kombinationen av en lättflytande text och spännande innehåll gör boken till en riktig bladvändare. Bra både miljö- och personskildringar bygger på ytterligare. Trots att det var första boken jag läst av Ib Mendel-Hartvig så kändes det som att komma hem. Så där som det gör när jag läser en uppföljare av någon favoritförfattare. Ofta brukar en tomhet infinna sig när en sådan bok tar slut. Dock inte denna gång för jag har del två står i bokhyllan och väntar...
..........................................

"Lustjakt" där ondskan finns och kärleken gror av Annika och Vera


Jag fick den stora förmånen att få följa Annika och Vera Ahlverström på deras resa från det första utkastet till att det blev boken ”Lustjakt”. Det har varit en spännande resa där boken ändrat karaktär och bitar fallit bort. I slutet blev det kvar en berättelse om våld, lesbisk kärlek och hämnd.

Böcker har en förmåga att beröra. Bitvis nästan ryser jag av det som Jessika Ström utsätts för, ovetandes om att hon blivit en bricka i ett spel där det handlar om helt andra saker. Men vad handlar det om? Manlig gemenskap och svek? Där vänner till slut bryts sönder i hämnd? ”Lustjakt” Den berör djupare i sinnet än många andra böcker jag läst och mycket för att författarna är två härliga kvinnor som jag önskar allt gott i deras påbörjade resa som författare. Ett team som jag vet kommer att växa.

Historien börjar med en villabrand, där en kvinna omkommer under mystiska omständigheter. Utredningen tyder allt mer på att det är ett tragiskt självmord. Men är det verkligen det? Och hur kommer det sig att Jessika blir inblandad? Vem är mannen som hon får kontakt med genom nätet? Är han verkligen den man Jessika vill ha? Jessika drömmer om lesbisk kärlek och Roger som hon dejtar framstår allt mer som en person som vill äga henne. Jag ryser av personbeskrivningen av Roger, han framstår som den psykopat han är. Det känns äkta. Som om Roger finns i verkligheten.

Lennart Wennström, polisinspektör får fallet och påbörjar utredningen.  När han åsidosätts påbörjar han privatspaning och spåren leder till den 38-åriga Jessika Ström. Men är hon skyldig eller offer? Det enda han vet är att Jessika Ström är spårlöst försvunnen.

Under den tid som Annika och Vera skrev på sin bok, kom det att bli en givande tid för mig. Jag lärde mig massor av att läsa ett manus från första steget till slutresultatet. Att få se hur idéer förkastas, stryks och andra blir kvar.  Hur lätt det är att vilja så mycket och få med allt och samtidigt ha mod att stryka och ta bort. Låta andra läsa och tycka till är modigt. Resultatet blev en bok med stor behållning. Jag tycker om boken, skräms och gläder mig om vart annat genom berättelsen om Jessika Ström.

Jag vill gärna läsa mer om Jessika och hur det gick för henne. Nu ska jag inte spoila här men jag tror att både Annika och Vera vet vad jag menar. Du kan köpa boken genom Adlibris och Bokus eller direkt av Annika&Vera som du hittar här: Annika&Vera 
..........................................
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...