Som om vi kände varann av Tobbe Möller


   Att läsa Som om vi kände varann var som att läsa tolv stycken romaner på något vis. Jag är inte så förtjust i novellsamlingar i vanliga fall eller så har jag helt enkelt inte hittat rätt hittills. Det brukar kännas så rumphugget. Jag vill ha romaner där jag får en längre och mer utmålad story. Men så var inte fallet med den här novellsamlingen. Varje novell känns som så mycket mer. Det var som att jag tog upp en roman som jag påbörjat och redan var bekant med personerna. Jag gillar personerna med deras egenheter. Leif med plastburksskåpet, feminist-Andreas som plötslig blir machoman, Agnes med sin porrsurfande partner, Bengt med sin Facebookgrupp, Charlie som byter alkoholen mot kantarelljagande...
   De kryper lite under skinnet på mig på något vis. Men på ett bahagligt sätt. Titeln på boken beskriver hur det känns att läsa om personerna. Det är Som om vi kände varann...
 
..........................................

"Carol" Patricia Highsmith



I feel I stand in a desert with my hands outstretched, and you are raining down on me” – citatet är taget ur romanen ”Carol” av Patricia Highsmith och är en av många poetiska meningar i denna bok som får hela min själ att rysa av obehag och glädje. Jag har aldrig tidigare läst en bok med en så domedagsstämning, där förtvivlan byts till hopp för att åter falla tillbaka till en krypande stämning mellan de huvudpersoner som tillsammans spelar ett spel där ingen kan bli en vinnare?


Samtalen, händelserna förs samman till en suggestiv berättelse om den unga Therese. Hon som vill att man uttalar hennes namn på ett speciellt sätt. Therese har fått jobb på varuhuset fram tills att julruschen är över. Där på leksaksavdelningen säljer hon dockor till desperata föräldrar, det är sällan ett barn är med till avdelningen. En dag kommer Carol en kvinna, som tillhör överklassen. Hon flyter fram och det är något med henne som får Therese att vilja hålla henne kvar. Carol köper en docka och ber att få den hemskickad. Efter den här händelsen beslutar sig Therese för att skicka ett julkort till Carol. Vad hon hoppas på vet hon inte, det är bara en känsla att vilja göra det som får henne att skicka kortet.

Carol, sval och sarkastisk tar med Therese på en resa den vintern. De kör mellan städer i ett kallt vinterlandskap. Är de ihop eller inte, Therese tvivlar ibland. I bakgrunden finns konflikten mellan Carol och hennes make och striden om ett barn. De lever i 50-talets USA en tid då homosexualitet sågs som en sjukdom och skulle botas.

Det här var inte en bok som jag sträckläste, den kräver sin man eller kvinna för att ta sig igenom ord för ord i eftertanke. För eftertanke behövs, för att förstå detta komplicerade spel som spelas upp inför en i ord. Therese är bara 19 år när boken får sin början, en ung scenograf och ihop med Rickard. Han finns där och mer är det inte. Hon känner inget för Rickard, men försöker att göra så gott hon kan. På varuhuset där hon jobbar, möter hon Carol och en laddning mellan dem, som känns som om den rusar mot läsaren för att senare sjunka i förtvivlan över hur otäckt det går att beskriva det förbjudna, där det känns som katastrofen lurar runt hörnet. Den känslan upphör inte utan fortsätter på de drygt 300 sidorna.

Jag läste de sista orden för några minuter sedan, jag känner en krypande känsla, som om myror kröp över min kropp. Jag vill ha det slut som blev och samtidigt inte. Jag vill veta vad som hände med Carol och Therese, hur de levde sina dagar efter den här vintern.  Det sista ordet: henne. Så kan en bok sluta.
Länkar till: , , , , , , adlibris, bokus

Ytspänning av Ib Mendel-Hartvig


"Ett drygt halvår har gått sedan Siaröfortet i Stockholms skärgård sprängdes i luften i den första delen av Octopus-trilogin. Frustrerade över polisens passivitet tar kriminalinspektör Zuzana Lajcak och Jonas Modig åter upp jakten på den militärliknande organisationen.
Anzjelika Bykov kidnappas i Vitryssland och kommer via trafficking till Sverige, där hon utsätts för de mest brutala övergrepp. På randen till självmord bestämmer hon sig för att ta hämnd.

I norra Stockholm blossar kravaller upp. När en rasistisk artikel publiceras i flera stora tidningar, reagerar vissa invandrargrupper våldsamt. Medborgargarden bildas för att skydda "svenskarna". Samhällets grundvalar börjar skaka och skräcken, hatet och våldet breder ut sig.

På en vårdinstitution vaknar en kvinna upp ur en lång dvala och ger sig in i kampen. De goda krafterna förenas i ett försök att stoppa Octopus planer och raset ned i en mörk tidsålder.
En segerviss man sitter på ett finansbolag och tror att han har landet i ett järngrepp. Kan en handfull personer verkligen göra skillnad?"


Jag var lite spänd på del två i Octopus-trilogin eftersom jag tyckte att den första var så bra. Skulle tvåan leva upp till ettan? Svar: Ja! Den är bättre än del ett till och med. Delvis för att personerna nu är "bekanta". Men också för att själva berättandet blommat ut ännu mer. Jag känner mig hemma i böckerna på det där viset som brukar infinna sig när jag läst uppåt fem, sex böcker av samma författare. En mycket trevlig känsla. Trots våld och övergrepp så trivs jag i de här böckerna. En stor eloge till Ib Mendel-Hartvig. Tur för honom att han sitter och skriver på del tre för jag vill inte vänta länge på den...
..........................................

Under ytan av Ib Mendel-Hartvig

"Länspolischefen i Uppsala Edgar af Silverhjälm hittas ihjälslagen intill journalisten Jan Petterssons huggkubbe. Jan är försvunnen och efterlyst av polisen. Flera år tidigare hade Jan försökt att få en artikel om Uppsalas populäre polis publicerad i lokaltidningen. Den politiskt heta artikeln stoppades dock av redaktionsledningen.

Någon hämnas gruvligt på familjen Pettersson och tar upp jakten på Jan. Jans dotter Klara tar hjälp av Jonas i letandet efter sin pappa och finner sanningen bakom Edgars fasad som förkämpe för kvinnors och invandrares rättigheter. Till deras hjälp kommer den unga kriminalinspektören Zuzana. Kryptiska tips dyker plötsligt upp från ett oväntat håll; en joker i den mördades dator.

Tillsammans kommer gruppen allt närmare ett skrämmande scenario och möter Octopus, en brun och livsfarlig verklighet som lurar under ytan och pockar på att få komma upp. Historien håller på att upprepa sig och de första offren har redan fallit."

Efter ett kortare uppehåll i böckernas värld slog jag upp den här kriminalromanen. Det visade sig vara ett mycket bra val. Det tog bara ett par sidor innan jag var fast.
Kombinationen av en lättflytande text och spännande innehåll gör boken till en riktig bladvändare. Bra både miljö- och personskildringar bygger på ytterligare. Trots att det var första boken jag läst av Ib Mendel-Hartvig så kändes det som att komma hem. Så där som det gör när jag läser en uppföljare av någon favoritförfattare. Ofta brukar en tomhet infinna sig när en sådan bok tar slut. Dock inte denna gång för jag har del två står i bokhyllan och väntar...
..........................................
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...